Sabina

Innan jag skulle ta min student, 2006 visste inte jag hur jag ville ha min studentskylt. Det första så ville jag inte gå till någon affär och be de göra min studenskylt för jag var rädd att jag inte skulle vara nöjd med min studentskylt. Foto på mig själv visste jag vad jag ville ha. Och visst, det är familjen som brukar välja men jag har inte många foto på mig själv när jag var liten för att alla mina foto på mig förstördes i kriget i det forna Jugoslavien. Sedan fick jag en tanke vem som kunde göra min studentskylt: Den finaste ängel.
Jag valde henne för att jag kunde lita på henne, hon är konstnär och hennes mamma är också konstnär så varför inte den finaste ängel. Jag skickade mail och frågade om hon kunde göra det. Hon ställde gärna upp trots att hon höll på att måla sina tavlor som hon skulle ha utställning. Själv tyckte jag att det var verkligen snällt av henne att hon kunde göra min studentskylt. Hon berättade också att hennes mamma skulle hjälpa till och det var inga problem för mig. Då kom den svåraste fråga jag fick: Hur ville jag ha min studentskylt? Jag sa till den finaste ängel att hon och hennes mamma får bestämma hur min studentskylt få se ut. Jag var inte så värst hjälpsam men jag måste säga att hon och hennes mamma fixade det superduper bra :)

En vecka innan det var student, träffade jag den finaste ängel på 019 för att lämna foton på mig själv och planschen. Jag tänkte att jag skulle få det några dagar senare men så blev det inte. Efter när den finaste ängel hade åkt hem från Cafe 019, var jag kvar på 019 och umgick med några vänner. Efter en liten stund satt jag med en vuxen i ett rum där vi kunde prata ifred för jag mådde inte så bra på grund av en sak. Jag vet inte hur länge vi satt där men det var en lång stund. Sedan var det någon som knackade på dörren, så det var bara torka bort mina tårar. Jag blev chockad när den finaste ängel kom in i rummet. Med min studentskylt. Det gick verkligen fort men hon gjorde mig lycklig. Hon fick mig att må bra. Hon visade min studentskylt som hon och hennes mamma hade kämpat otroligt bra med. Jag tyckte väldigt mycket om studentskylten. Den var såå fiiin :) Det var ett jättefint arbete av henne och hennes mamma. Jag tackade jättemycket och sa att jag tyckte mycket om den.
Sedan berättade hon om sin lilla historia om sin present som jag gav till henne, att hennes mamma garvade åt nyckelskåpet : ) Gud, vad jag garvade åt hennes historia.

Jag kommer aldrig slänga min studentskylt, det ska man väl inte göra utan man ska spara. :)