Sabina

I år går bamsekram till en person som har fått värma mitt hjärta men också fått mig att le på grund av de fina och söta kommentarer som man har fått på både bilddagboken och bloggen :) Tidigare har jag nämnt hennes namn för jag har skrivit ett inlägg som inriktade bara till henne för jag ville visa hur mycket tacksam jag har varit för hennes kommentarer.
Idag förtjänar hennes namn nämnas i dagens inlägg innan det är ett nytt år i natt.

Årets bamsekram 2008 går till en tös som heter Tina.
Tina, du får årets bamsekram för att du förtjänar det! :)

En vacker dag ska jag visa för henne hur mycket tacksam jag har varit för hennes söta och fina kommentarer. Hennes kommentarer som alltid har värmt mitt hjärta men också fått mig gråta några gånger.
Det här vet hon redan om!

Bamsekram går inte bara till henne utan även går kramen till ängel skrattis för jag tycker att hon förtjänar att få en bamsekram trots att förra året bamsekram gick till henne. Det finns olika anledningar till varför jag tycker att hon förtjänar att få en bamsekram :) Tack för allt!
Bortsett från familjen, är det bara henne jag kan lita på!

Kram på dessa två personer!
<3

Det är nog på tiden att jag skriver om mina stamkunder som har skrämt mig. Det här har varit obehagligt för mig, att jag inte kan beskriva hur obehagligt det har varit.
Varför de här tre kunder har skrämt mig är för de har flörtat med mig. De är inte i min ålder utan de är i 40-50 års ålder.  Den första kunden kommer inte ofta på mitt jobb och handlar som han gjorde i början. De två andra kunder kommer ofta och handlar.

Första kunden: I våras var jag nybörjare på mitt jobb. Jag satt i kassan. En kund kom fram till min kassa och betalade för sina varor. Han började ställa frågor om mitt jobb. Om jag var nybörjare? Hur länge jag har jobbat här? Om jag trivdes bra här? Var jag bodde? Hur gammal jag är? Jag tyckte att det var lite obehagligt speciellt när han frågade mig om jag hade Skype. Jag sa att jag inte hade det. När jag inte hade det, frågade han mig efter mobilnummer. Jag sa att jag inte ger ut. Han var lite besviken. Han är i 40- års ålder.  Hitta i din ålder, tack!
Samma dag, kom han tillbaka men tur gick han till en annan kassa. Jag såg honom. Han såg mig, som log mot mig.
Han kommer inte så ofta som de två andra stamkunder gör.

Andra kunden: Han är en stamkund på mitt jobb för han brukar ofta komma på mitt jobb och handla. Han är trevlig även om han är alkoholist. Han kommer aldrig full på mitt jobb utan han är nykter tror jag. I september när jag gav honom hans cykelkorg och kasse, sa att han kanske skulle bjuda mig på alkohol för han har alltid alkohol med sig när han ska handla på mitt jobb.
För några månader sedan, september sorterade jag korgar vid entré. När han kom in i affären, blev han glad när han såg mig.
Stamkunden: Ååh, vad jag har längtat efter dig.
Jag: Har du?
Efter en liten stund, gick jag ut för att kolla på vagnar. Han var ute och rökte. Han frågade om jag ville röka. Jag sa att jag inte röker. Senare när jag var på väg hem, bromsade han med sin cykel när han såg mig. Han började prata om kärlek med mig. Han pratade om hur kärlek ska vara. Han frågade mig om jag hade en kille eller om jag hade någon på gång. Själv tyckte jag att det var lite obehagligt men jag behövde inte vara rädd för jag vet att han är trevlig, men ändå tyckte jag  att det var obehagligt. Han blev typ besviken att jag är i 20 års ålder, och att jag inte ville ha kille just nu för han slog lite på sin cykel. Och han är nära 50 års ålder fast han ser över 50 års ålder som jag trodde.
Det var den andra stamkund. Han är inte farlig som den första stamkund. Den tredje stamkunden är ännu farligare.

Tredje kunden: Han är också en stamkund på mitt jobb. Tyvärr måste jag se upp för honom för jag kommer att smita när jag ser honom på mitt jobb. Varför jag ska göra det är, för när han är i affären, känner jag mig inte alls trygg utan jag blir rädd när han är där. Är jag på golvet, vill han ha min hjälp. Han vill inte ha någon annans hjälp utan vill bara ha mitt hjälp. Är jag i kassan, ska han betala sina varor hos mig. Jag har tyckt att det har varit obehagligt när han vill betala sina varor hos mig. Någon gång i november var jag själv i Förbutiken. Jag kan inte gå därifrån om inte någon annan står i Förbutiken. Han kom fram till Förbutiken och ville att jag skulle hjälpa honom men sa att jag inte kunde för jag var själv här. Han la sin hand på min hand för han ville att vi skulle skaka handen, det gjorde vi. Det var läskigt, men också var det läskigt på det sättet som han kollade på mig.
Samma vecka som det hände, och det här gången var det en fredag. Jag var ledig. Jag gick på stan innan jag skulle ha mitt möte på stan. På vägen dit, ser vi varandra. " Shit tänkte jag. Nu kommer han att prata med mig ". Och det gjorde han. Vi hälsade varandra. Den här gången tyckte jag att det var extremt obehagligt för han var glad när han såg mig. Vi skakade hand för han sträckte sin hand, och då förstod jag att han ville skaka handen. Vad skulle jag göra? Det var inte tio sekunder vi skakade handen. Det var inte tjugo sekunder utan det var nog över 30 sekunder.  För mig kändes det som om det var över en minut. Jag försökte släppa min hand men det gick inte för han höll hårt. Till slut lyckades jag. Han frågade mig vart jag var på väg. Jag sa inte sanningen utan sa att jag skulle till biblioteket och träffa en kompis som väntade på mig där. Han frågade mig om jag inte ville ta en kaffe med honom. Jag sa att jag inte kunde. Han sa att kanske vi kunde ta en kaffe nästa gång. Då blev jag ännu rädd. Innerst i mig blev jag rädd. Jag tror att mitt hjärta slog snabbt på grund av min rädsla. Jag blev också rädd för hans blickar, på det sättet som han kollade på mig. Samtidigt kände jag mig också äcklad. Och han är väl över 50 år. Dessutom tror jag att han har en familj?
Jag gick raka vägen till biblioteket, han tog en annan väg, som tur. Halva vägen till biblioteket, vände jag snabbt tillbaka där jag skulle vara. Där kände jag mig trygg.

För några veckor sedan var jag i Förbutiken och hjälpte en kund som skulle lämna tillbaka sin vara. Bakom kunden var den stamkunden som flörtar med mig. Innerst i mig blev jag rädd att jag ville bara gå därifrån men det kunde jag inte. Han stod och pratade med mig i några minuter. Dessutom skakade vi handen för han sträckte sin hand. Han frågade mig hur det var med mig. Han berättade om huset. Sedan frågade han mig om var vi hade kuvert. Jag sa var vi hade. Min mamma som satt i kassa 3, blev arg. Hon blev inte arg på mig utan på kunden. Hon ropade på mig, att jag skulle komma. Kunden ville att jag skulle visa honom var vi hade kuvert trots att jag förklarade var vi hade de. Jag sa att jag skulle till henne för hon behövde hjälp. Han ville att jag skulle komma dit där han var.
Jag gick till min mamma och hon sa att jag skulle till lager på en gång och vänta där tills han skulle gå. Där satt jag och hade tråkigt. Jag satt nog där i 15 minuter. Några undrade vad jag höll på med. Jag sa som det var. Mina arbetskollegor berättade om att den här stamkunden gick i affären och letade efter mig. Han gick fram och tillbaka i affären för han ville att jag skulle hjälpa honom, ingen annan. När jag hörde det här, blev jag rädd. De tyckte att han var en skum kund och det tyckte jag med. Till slut gick han från affären. Den dagen kände jag mig inte alls trygg. Fortfarande idag kan jag inte känna mig trygg när han kommer i affären.
Nästa gång får jag säga till honom att han får respektera mig som personal och jag får respektera han som kund. Blir inte det här bättre, vet jag inte vad jag ska göra. Jag får ta upp med personalchefen om det här för jag har berättat för henne om den här tredje kunden.

Det finns roliga kunder men också läskgia kunder som den här tredje stamkunden. Han skrämmer mig.

Sara, nu har jag skrivit om mina kunder för du ville att jag skulle skriva om de. Jag passade på göra det idag innan ett nytt år börjar i natt.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Gjorde gastroskopi.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inte nyårslöfte i år men efter nyår ska jag ha det.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Vänner och vänner... Vänner är om man står nära varandra.
Bekanta eller kompisar skulle jag helst skriva, så ja.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, men en släkting till mig dog på julafton.

5. Vilka länder besökte du?
Åkte genom Danmark, Tyskland, Slovenien, Österrike, Kroatien och Bosnien. I Bosnien stannade jag i tre veckor för jag hade semester.

6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Vill gärna träffa sötnosar Miranda och Viktor oftare än vad jag har gjort i år. Man vill inte tränga på.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Det är nog många datum jag kommer att minnas för jag kommer skriva om de olika datum i min positiva bok/pärm. En av de är 21 april för då fick jag ett mail från den finaste ängel där hon berättade att hennes och sambos flicka kom till världen. :)
Sen har vi 11 mars då Viktor kom till världen.
Och den 9 augusti kom min söta syssling Eldar till världen.

8. Vad var din största framgång 2008?
Min största framgång var att jag äntligen kunde släppa den här situationen som har gjort mig ledsen men också har man upplevt svek. För att jag skulle släppa den här situationen, behövde jag få höra det från henne ingen annan.

9. Största misstaget?
Det finns säkert men kommer inte på.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja.

11. Bästa köpet?
Nyckelring och boken; Skadad.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Bra fråga?

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Vivvi, Malin, Pia och min kusin Amra fick barn :) Det gjorde mig riktigt glad!
Och även ängel skrattis har gjort mig glad. Och jobbet har också gjort mig glad.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
I have no cannons that roar, Vill leva mitt liv, I miss you, Spår 1 och 2, Kopriva, Carsija.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Förra året var jag väldigt ledsen. I år var jag mer gladare än förra året men har även känt mig ledsen.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Borde ha koncentrerat bättre på uppgiften som jag gärna vill klara.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Inte brytt mig om mina negativa känslor och tankar. Och att jag borde inte ha tänkt på människor som har eller betytt mycket för mig.

18. Hur tillbringade du julen?
Firar inte jul.

19. Blev du kär i år?
Nej.

20. Hur många one night stands?
Noll. Så långt tänker jag inte gå.

21. Favoritprogram på TV?
Desperate housewives, Andra avenyn.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hat är ett starkt ord. Det hjälper inte att hata någon.

23. Bästa boken du läste i år?
Skadad.

24. Största musikaliska upptäckten?
?

25. Något du önskade dig och fick?
En klocka. Jag är en sån person som inte önskar mig något speciellt utan det viktigaste är att mina nära och kära mår bra och har ett bra liv.

26. Något du önskade dig men inte fick?
-

27. Årets bästa film?
Mama Mia - en underbar film.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Firade med familjen.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det finns massa.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Det har varit ett helt okej år. Det har varit en massa blandade känslor, både positiva och negativa. Har varit otroligt stressad på grund av jobbet, speciellt när jag var nybörjare på mitt jobb, januari fram till juli i år.

31. Vad fick dig att må bra?
Miranda och Viktor.
Ängel skrattis.
Familjen.
Jobbet för jag har haft roliga stunder på mitt jobb.
Att tänka på den finaste ängel, fick mig att må bra.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.

33. Vem saknade du?
Inte vem utan vilka måste jag ändra för jag har saknat en del människor...
Mormor, farmor, sysslingar Lejla och Eldar, sötnosar Miranda och Viktor, Jasmina, en del av mina släktingar, finaste ängel.

34. De bästa nya människorna du träffade?
Har inte träffat nya människor.

I natt hade jag en obehaglig mardröm, att jag inte kan förklara hur obehaglig det var. Det kändes som om det var i verkligheten fast det var bara en mardröm. Mardrömmen om rädslan och lyckan men mest handlade det om rädslan. Rädslan som jag inte kan förklara.
Mardrömmen om kriget...

Idag var jag riktigt förbannad. RIKTIG FÖRBANNAD! Det var jag inom mig att jag inte kan förklara den känslan som jag hade. Jag var inte bara förbannad utan kände mig sårad för att min arbetskollega ska alltid ta upp om min hörsel om jag har hört fel eller inte hör något för det här är fjärde gången som hon håller på med.

Första gången: ÄR DU HÖRSELSKADAD?
Hon satt bredvid mig, och skrek.
Andra gången: Sätt på dina hörapparater?
Jag var i min egen värld eller så var jag förkyld för jag hör inte så bra när jag är förkyld.
Tredje gången: Jag ser dåligt. Du hör dåligt.
Jag ropade min mammas namn i affären.
Fjärde gången: Justera dina hörapparater.
Jag trodde att en kund hade sagt Emilie istället för personalchefens riktiga namn för han hade moped hjälm på sig så jag hörde fel.

En gång sa hon: Dumma Sabina.
Det hörde inte jag men min mamma hörde det. Hon var förbannad, att hon sa åt henne att hon inte skulle kalla sin dotter dum. Arbetskollegan sa bara på skämt.

Idag hände det igen. När hon sa att jag skulle justera mina hörapparater. Det gick rakt in i mitt hjärta. Jag kan inte förklara mina negativa känslor och mina negativa tankar. Vad gjorde jag när hon sa till mig att jag skulle justera mina hörapparater? Ingenting för jag höll tyst men innerst inom mig ville jag skrika i butiken. Jag borde ha sagt till henne att det hon sa till mig, sårade mig men jag är en sån person som har svårt att säga hur jag kände mig inom. Jag håller alltid tyst om det. Jag håller alltid inom mig för jag har alltid tyckt att det inte är värt.

Självklart berättade jag för min mamma och min syster om det här. Båda var arga. De ville att jag skulle prata med butikschefen om det här men det gjorde jag inte.

De andra personalerna på mitt jobb har förståelse det här, att jag är hörselskadad. Jag tror inte riktigt att hon gör det, att jag inte vet vad jag ska göra. Säger jag till henne att hon ska sluta vara "negativ" om min hörsel, kanske hon kommer att säga att hon skämtade bara. För mig är det inte ett skämt att skämta om. En del kan ta illa upp, och det är vad jag gör. Hur känner man sig då? Värdelös.

Om hon kan säga rakt ut om min hörsel, borde jag väl säga att hon är en konstig människa?

Någon som har upplevt liknande situation som jag? Eller upplevt en annan situation där man kände sig "kränkt"?

Inte många dagar kvar tills månaden december är slut för nästa vecka börjar ett helt nytt år men också en ny månad. Januari 2009. Tiden går fort. Alldeles för fort att jag inte vet vart tiden tar vägen. Det borde inte gå så fort för det är skrämmande när tiden ska gå så fort.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg igår men hade ingen lust för jag var inte bra på humör så jag får göra det ikväll. Förra veckan jobbade jag alla dagar förutom i tisdags och i fredags för då var jag ledig. När jag var ledig gjorde jag inget speciellt utan tog det lugnt för det mesta.
I torsdags hälsade jag på Anna en stund. Vi satt och pratade men också spelade vi kortspel. Det var trevligt. I fredags cyklade jag och Malin till sjukhuset för att fixa våra hörapparater på Audiologiska kliniken. Efter Audiologiska kliniken, frågade Malin mig om jag ville ta en fika på stan och det ville jag. Vi fikade på ett café. Där satt vi och pratade. Det var en trevlig fika stund tyckte jag. Det här måste vi göra om :) Malin, tack för senast!

I lördags var jag på julbord med jobbet. Hur det var, det var helt okej. Jag hade inte riktigt kul för jag hade någon känsla att det inte skulle vara riktigt kul. Jag tror inte heller att de andra personalerna tyckte att det var riktigt kul. Det fattades något. Nästa gång ska jag inte nog följa med. Egentligen skulle jag inte ha följt med på julbordet av några anledningar men min mamma tvingade mig. Hon ville att jag skulle skriva mitt namn på listan och det gjorde jag för hennes skull. Jag sa till min mamma att jag nästa gång inte följer med om jag inte vill följa med, och att hon inte ska tvinga mig!

Nu när jag nämner mitt jobb, kom jag på att jag har jobbat på Biltema i ett år. Jag kan inte fatta att det har gått ett år sen jag började jobba där för ibland känns det som om jag började där för några månader sedan. Fortfarande idag minns jag hur nervös jag var den dagen när jag skulle träna på att stå i kassan. Minns den känslan, att jag var både osäker och rädd. Rädd för att göra en massa fel för jag var rädd att jag inte skulle få jobba mer som extra personal. Nu kan jag mer i kassan än vad tidigare jag gjorde. Fortfarande kan jag vara osäker för jag är en ganska osäker person som jag behöver bli bättre på. En säker person ska jag vara, inte osäker.
Efter studenten trodde jag att jag skulle vara arbetslös i flera månader för jag visste inte vad jag ville jobba med.  I slutet av september inskrev jag mig själv på Vikarieförmedlingen där jag var timvikarie inom olika förskolor. Sammanlagt har jag jobbat i två år utan att ha varit arbetslös. Jag har bara jobbat och jobbat förutom har jag haft semester i några veckor på sommaren men också har jag varit sjukskriven i en månad förra året men annars har jag bara jobbat. Sen har jag också läst en kurs på distans. Det var en termin.
Jag kommer inte komma på Biltema resten av mitt liv utan vill jobba med något annat men måste bara ta reda på vad jag vill jobba med. Jag vet vad jag vill jobba med men det kommer jag nog aldrig klara av så det får bli något annat. Egentligen finns det mycket jag vill jobba med.

Idag fick jag ett jättegulligt kort som fick mig att le men också fick mig att gråta. Jag grät när jag såg den söta bilden på barnen. Bilden fick mig att inse att jag saknar barnen, det gör jag verkligen. De finns alltid i mina tankar. Varje gång jag ser barnen på bilden eller i verkligheten, de bara växer och växer. De blir sötare för varje gång!
Sötnosar Miranda och Viktor, snart lär vi ses!

Det här med nyår... Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Det är svårt att veta när man är osäker hela tiden för snart måste jag bestämma mig. Det måste jag göra ikväll.

Kaksikymmentä-yksi päivä - 21 dagar :)

Jag råkade ta bort inlägget som jag skrev igår så jag vet egentligen inte vad jag håller på med min blogg.

Igår fyllde den finaste ängel år, så ett stort grattis till henne! :) Tror att hon har fått grattis-kortet igår som jag skickade i onsdags. Hoppas hon blev glad för kortet. Och själv blev jag glad inom mig när jag skickade iväg kortet till henne :)

Det var inte bara den finaste ängel som fyllde år utan min söta farmor skulle också ha fyllt år om hon hade levt idag. Hon finns alltid i mina tankar, kommer alltid att göra det!
Så igår gick all tankar till den finaste ängel och min söta farmor! <3

Mina föräldrar är goa men också är de roliga speciellt när det gäller mobiltelefoner. Varken min mamma eller pappa inte kan svara på sms, eller öppna sms. Min mamma kan öppna sms men kan inte svara. Om min mamma har missat två eller tre samtal så kan hon bara se det första samtalet, inte de andra samtalen för hon vet inte hur hon ska göra. Min pappa kan inte öppna sms och kan inte heller svara.
Imorse innan jag cyklade till stan, sms jag till mina föräldrar och skrev att jag älskar de. Några minuter senare, ringde pappa upp mig och frågade om jag hade ringt honom vilket jag inte hade. 
Jag: Nej, jag har inte ringt dig. Har bara sms dig
Pappa: Jag kan inte öppna sms för jag vet inte hur man gör.
Jag: Du får be någon av dina arbetskollegor hjälpa dig.
Pappa: Jag vill inte. Kan inte du säga vad du har skrivit?
Jag: Jag skrev att jag älskar dig pappa.
Pappa: Jag älskar dig också.

Efter pappas samtal, ringde min mamma.
Mamma: Jag älskar dig också. Jag har läst sms men vet inte hur man svarar.
Jag: Pappa ringde nyss och undrade om jag hade ringt fast jag hade sms. Han kunde inte öppna sms.
Ni är så roliga för ni kan inte mycket om mobiler.

Som sagt, är mina föräldrar goa. Jag älskar de, och kommer alltid att göra det! Jag älskar hela min familj!

Jag borde sova nu tanken på att jag inte har sovit bra i natt. Innan jag somnade, hade jag en jobbig smärta i magen. Det tog en stund innan smärtan försvann. Sen sov jag inte alls bra för jag halvsov. Jag vred hela tiden för jag visste inte hur jag skulle sova. Känner att det börjar gå över gränsen nu. Kanske jag borde kolla upp vad jag kan göra åt min sömn.
I natt drömde jag om den finaste ängel och hennes familj :) Drömde om att de var på mitt jobb :) Sist jag drömde om henne var för 1 ½ år sedan. Den natten drömde jag om att hon var gravid. Jag sms henne och sa att jag drömde att hon var gravid. Drömmen uppfylldes. Elva månader senare kom prinsessan till världen. En del drömmar kan uppfyllas. Den finaste ängel finns alltid i mina tankar, det kommer hon alltid att göra!

Imorse tog jag en simtur i 45 minuter. Det var härligt att vara i bassängen så länge för jag tänkte inte så mycket på mina tankar. Där jag badade, är bassängen 25 meter så jag simmade 750 meter idag :) Jag tror att i framöver ska jag simma för tidigare har jag tänkt ganska mycket på att jag vill simma varje vecka för att komma ifrån mina tankar för det behöver jag. Efter jul ska jag nog köpa simkort på sex månader. Det kan vara bra träning för min andning.

När jag kom hem från simturen, sms personalchefen mig och frågar om jag kan jobba. Mitt hår var blöt och hoppades att jag inte skulle börja jobba tidigt men tur så började jag jobba klockan 14.30-19.15. Det gick bra idag. Det var väldigt lugnt. Jag som hade planerat att gå på stan idag men det får jag göra imorgon istället. Måste påminna mig själv att köpa ett grattis-kort till den finaste ängel som fyller år på torsdag. På onsdag jobbar jag från klockan 08.00-17.00 så det blir en lång dag. Sen jobbar jag också i helgen, på lördag och söndag.

Det här med nyår vet jag inte hur jag ska göra för jag känner mig helt förvirrad. I början var jag ganska säker hur jag ville göra på nyår men nu vet jag inte längre för jag är osäker. Mitt hjärta säger en sak. Mina tankar säger en annan sak. Jag vet inte vad jag ska lyssna på. Ska jag lyssna på mitt hjärta? Eller ska jag lyssna på mina tankar?
Jag trodde inte att det skulle vara jobbigt med nyår men det är det verkligen. Just nu vill jag bara ner till Bosnien. Där är jag nästan fri från mina tankar och känslor. Det var så jag kände när jag var i Bosnien i somras. Jag tänkte på ingen. Nu ljuger jag. De personer som jag tänkte på hela tiden var min syster, sötnosar Miranda och Viktor, den finaste ängel och ängel skrattis. De fanns i mina tankar, dygnet runt.

Från och imorgon ska jag börja införa en dagbok på grund av mitt magproblem. Sedan har jag tänkt att jag ska ta kontakt med vårdcentralen igen eller så tar jag kontakt med sjuksköterskan som jag tror att hon skulle ta mer på allvar. Kanske råd jag kunde få? När jag var på vårdcentralen och på sjukhuset, fick jag inte råd speciellt från vårdcentralen för jag sa att jag inte visste vad jag skulle göra. Och något svar från dem har jag inte fått svar. Blodprovet och testet som jag har gjort. Tokig jag blir. Snart matstrejkar jag!

Annars händer det inte mycket speciellt. Saknaden blir starkare för varje dag. Saknaden efter mina bästa och söta sysslingar Lejla och Eldar. Jag saknar de otroligt mycket att jag inte kan förklara. Jag älskar de, och kommer alltid att göra.
Min mamma pratade med Lejla för några dagar sedan, och då hade Lejla klippt sig.
Min mamma: Hur har du klippt dig?
Lejla: Har klippt mig som Ajla på bilden.
Min mamma: Har din mamma klippt sig?
Lejla: Ja, fast jag tycker inte om hennes frisyr.

När min mamma berättade om det här, skrattade jag. En härlig unge :)

Kom på en sak nu... Min systers kille ska snart ta sin examen, och jag har ingen aning vad jag ska köpa present till honom för jag vill gärna köpa något till honom. Min mamma sa att vi kunde ge pengar till honom. Det tyckte jag att det var en bra idé för då kan han köpa det han vill ha. Samtidigt har jag tänkt på spelet Wii, eller så köper jag något i en fiskeaffär för han tycker om att fiska för det är nog hans största intresse. Han fiskar ganska mycket så det kanske man kunde köpa. Fiskespö eller något annat. Kanske presentkort som finns på Aspholmen. Jag tror att han skulle bli glad.

Enkeli... Jag vet att jag är galen ;)

Stort tack till Anna och Malin som kom hem till mig i onsdags kväll :) Jag hade trevligt. Vi spelade Uno och Yatzy så det var trevligt fast inte trevligt att vara sist på Yatzy. Inte konstigt för jag är ur dålig på det. Vi skrattade pratade och skrattade. Vi bestämde att vi ska ses en gång i veckan. Det tycker jag med.
Tack tjejer för att ni kom!

Idag jobbar jag. Sist jag jobbade var exakt för en vecka sedan. Jag får se om jag ska prata med personalchefen och säga att jag tycker att jag jobbar lite, eller så får jag avvakta till efter nyår.

De senaste dagarna har jag frusit, att jag inte kan förklara. Nu i två dagar har jag bara halvsovit vilket det är jobbigt, att jag måste nog börja med min sömnmedicin. Jag är inte beroende av det för det ska man inte vara. Dessutom sover man aldrig bra. Jag kanske behöver gå på någon sömnterapi om det finns. Och det behöver Malin också för hon sover nästan aldrig.
Just nu vill jag bara ligga i sängen och sova. Vill bara sova, sova, sova och sova utan att tänka på mina negativa tankar och känslor. Vill bara glömma de. Jag vill bara sova fram till tisdag, då kan jag vakna. En 24 timmars sömn, det hade inte varit illa. Eller tre dagars sömn, det hade inte heller varit illa. Bara jag får en bra sömn för det är vad jag vill ha. Inte ha en dålig sömn som jag alltid har. Jag vet inte när jag sov bra sist förutom sömnmedicinen... Det måste nog ha varit förra året när jag var i Bosnien. I somras när jag var i Bosnien, trodde jag att jag skulle sova bra för jag tänkte att jag har alltid sovit bra hemma hos min morfar de senaste åren, men i år när jag var där, sov jag inte alls bra. Det var så i tre veckor.

Nu ska jag diska. Bädda sängen och sedan cykla iväg till jobbet. Det ska bli kul att cykla i snö. Eller inte...

Vill bara bort från allting!

Sitter och lyssnar på bosnisk musik. Just nu lyssnar jag på Carsija av Al´dino. Låten kopplar ihop till hemstaden Jajce så det får mig att sakna både hemstaden och en del av mina släktingar. Det får mig också sakna tiden innan det var krig i Bosnien. Jag har skapat fina barndomsminnen tillsammans med min familj, vänner och en del av mina släktingar. De minnena kommer jag alltid att bevara i mitt hjärta. Jag är glad att jag inte glömmer bort de för det är något som jag absolut inte vill göra. Jag har även jobbiga minnen från barndomen som jag inte heller kan glömma bort. Som jag egentligen har svårt att glömma bort. Har man varit med om jobbiga saker, har man svårt att glömma bort. Och jag är en sån person. Jag ältar och ältar vilket det inte är bra.

Idag var det blandade känslor vilket det var jobbigt. Att det var blandade känslor, var det på grund av negativa mailet som jag fick imorse. Jag visste att det skulle bli så här. Det var både negativa och positiva känslor så jag blev förvirrad när det blev så här. Ena stunden kände jag ilska inom mig men också var man ledsen vilket det ledde att man grät inför min mamma. Till och min mamma grät för när hon såg att jag grät, grät hon också. Nästa stund kunde jag vara glad för det var jag när jag och min mamma gick på stan idag. Sen kunde jag känna ilskan igen. Senare var jag glad igen.

På mitt möte grät jag. Jag vet inte när jag grät sist, det måste nog ha varit för flera veckor sedan. Att jag grät, det plågade mig för jag var men fortfarande är så trött på mig själv. Jag grät inte bara. Utan jag skrattade också. Ja, det var sjuka blandade känslor jag hade idag.

Korvterapi är det bästa skämtet idag :) Ängel skrattis är rolig, att jag skrattar åt hennes alla skämt. Den här gången är inte jag tokig utan det är hon som är tokig fast på ett positivt sätt :) Efter mötet kände jag att jag var stolt över mig själv på grund av att jag var modig, så jag ville belöna mig med något. Jag köpte en nyckelring där det står " Boss " på det.
 Det blir ett bra minne :)

Annars händer det inget speciellt. Jag jobbar inte förrän på fredag. Jobbigt att det ska vara så lång uppehåll från jobbet för det får mig att tappa motivationen att jobba, så jag måste hitta motivationen tillbaka. På lördag är det en liten fest hos en kompis så det blir nog trevligt. Bara jag blir frisk för jag har en konstig förkylning nu. Ena stunden är jag förkyld. Nästa stund är jag inte förkyld. Och det här med magen... Jag vet inte vad jag ska säga förutom att jag är riktigt trött på det här. Snart kommer jag matstejka. Även om jag inte äter mat, kan jag ha ont i magen så det måste vara stress jag upplever. Det är på grund av hur jag mår.

Nej, ska ligga i sängen och titta på TV men också skriva ner mina tankar som jag har tänkt på en del idag. Imorgon får jag se vad som händer.

Både jag och ängel skrattis är tokiga fast på positivt sätt.

Sista meningen... Jag älskar min familj <3

Jag borde ligga i sängen och lyssna på musik. Kanske till och med sova tanken på att man inte sover bra nu för tiden. Sömnbrist har man men ändå kan jag bli pigg på dagarna.
Den här veckan har jag bara jobbat tre dagar så man har inte jobbat mycket vilket det suger för ju mindre jag jobbar, tappar jag motivationen att jobba. Jag får se vad som händer efter nyår för jag hoppas på att jag får jobba mer än vad jag gör nu för tiden. Ibland händer det att jag tänker på varför jag inte jobbar lika mycket längre. Dels för vi har extra personal, så personalchefen delar upp oss så att varje extra personal får jobba något. Dels så tror jag också att personalchefen inte vill att jag ska jobba mycket på grund av mitt mående. Samtidigt borde jag inte tänka på varför jag inte jobbar mer för jag vill inte inbilla mig om olika tankar som inte stämmer.
Som sagt får jag se vad som händer efter nyår.

De dagar som man inte har jobbat, har inte jag gjort något speciellt utan har bara tagit lugnt. Man har haft tråkigt också. Igår var jag hemma hos Tezz och det var trevligt. Det var inte bara jag utan även Ronja, Peter och Ngoc. Tezz bakade lussekatter och de var jättegoda :) Jag vet inte hur många lussekatter jag åt så nästa gång ska jag inte äta lika mycket som jag gjorde igår. Vi satt i köket och pratade om olika saker. Peter berättade om högstadiet vad som hände. Vi skrattade. Jag tror att det var mest jag och Ronja skrattade så vi hade nog skrattsjuka. Vi drack också. Jag smakade glögg av vanlijsmak, det var verkligen äckligt. Glögg är inte min smak.

Idag har man tvättat och städat inför Bajram som är imorgon. Bajram är fram till torsdag. Imorgon ska man ringa till några släktingar och "gratulera" Bajram. Min syster och hennes kille kommer på eftermiddag så det blir trevligt. På onsdag fyller min morfar år, så får man ringa tidigt på onsdag och gratulera. Det är jobbigt att inte få fira sina nära och käras födelsedagar. Det saknar jag, och önskar att jag kunde få vara med och fira nära och käras födelsedagar. Det hade jag fått uppleva om det inte hade varit krig i Bosnien. Inser att jag har väldigt svårt att släppa det här med kriget, så att jag inte vet vad jag ska göra längre. Kanske gå till T-mottagningen, men vad finns det att prata om? Det är upp till mig för jag måste kunna acceptera det här men det kan jag inte riktigt. Hur ska man kunna acceptera ett krig om man känner att det har förstört en del av mitt liv?

Jag som hatar källare, gick dit idag för att jag letade efter mitt arbete som jag hade skrivit när jag gick på högstadiet. Jag skrev om en muslimsk begravning, hur det går till. Jag kunde inte hitta mitt arbete så jag var lite sur för jag ville gärna ta med den och låna ut den till ängel skrattis så att hon kunde läsa om hur en muslimsk begravning går till. Kanske jag har slängt mitt arbete eller så får jag leta bättre. Jag hittade en liten kartong som jag tog med in i lägenheten och började kolla vad som fanns i. I kartongen hittade jag en massa papper. Hittade en del mail från min gamla mentor från högstadiet. Hittade en del brev från min syster för jag och hon var brevvänner. Hittade en del vykort från släktingar och kompisar. et var roligt att kolla igenom, speciellt brevet som jag fick från min syster för jag skrattade nästan åt allt det hon skrev till mig. Varje brev skrev hon att jag var vacker och snäll, men också skrev hon också om vi inte kunde vara brevvänner. Det var roligt att läsa för man skrev på helt annat språk. Språk utvecklas hela tiden.
När min syster och hennes kille kommer imorgon, ska jag visa läsa upp några brev för de som min syster skrev. De kommer säkert skratta åt det hon skrev.

Dessutom hittade jag två söta meddelande från Anna som hon skrev när vi gick på högstadiet. Jag blev glad när jag läste det hon skrev. Så sött.

Jag hittade också ett band från högstadiet. Ett band på teckenspråk för när jag hade teckenspråklektioner brukade vi ibland spela in och teckna. Jag skrattade åt när jag såg mig själv på TV. Till och min mamma skrattade åt mig. Jag sa hela tiden att jag var ful och det var jag. Fortfarande idag kan jag tycka att jag var ful men jag var fulare på högstadiet tanken på att jag vägde mig mer än vad jag gör nu.

Jag har en videofilm som jag inte har kollat på som jag borde göra men undviker helst. En film om Paris när jag och min klass åkte dit på en klassresa. Det var i klass 10 på högstadiet. Jag har haft snart filmen i fem år. Jag har fortfarande inte kollat på Parisfilmen att det är sjukt för jag tjatade på min gamla mentor att de skulle fixa filmen för det var vi några som ville ha den. Vi fick den. Kollade jag på filmen när jag fick? Nej, det gjorde jag inte. Jag sköt upp den hela tiden, och det gör jag fortfarande. Jag är inte klok. Både Ronja och Anna har frågat mig flera gånger om jag har sett filmen. Varje gång säger jag att jag inte har sett den. Jag har bara spolat lite fram men jag har aldrig sett filmen noga. Några månader sedan när jag var hemma hos Anna, kollade vi på skolavslutningen. Vår sista skolavslutning på högstadiet. Jag kunde inte se mig själv för jag blundade. Anna försökte hitta Paris-filmen men hon kunde inte hitta den. Så man var verkligen glad att hon inte hittade den.

Som sagt, vill jag inte se mig själv på TV.

Än så länge jobbar jag bara på fredag fast jag inte skulle ha jobbat men personalchefen sms mig för några dagar sedan och frågade mig om jag kunde jobba. Och det kunde jag. Hon frågade även om jag kunde jobba på tisdag men det kunde jag inte på grund av mitt möte som jag har på eftermiddag :)
Annars händer det inget speciellt. Borde gå på stan imorgon och shoppa lite om jag hittar något. Nya stövlar behöver jag. Kanske till och med nya kläder?

Varje dag saknar jag mina bästa och söta sysslingar Lejla och Eldar. Det går inte beskriva hur mycket jag saknar de. Och det går inte beskriva hur mycket jag älskar de.
Det är mycket man tänker på som jag inte orkar med. Jag orkar inte med mina tankar, och jag orkar inte heller med mina känslor. Tankar hit och dit. Det känns som om mina tankar handlar väldigt mycket om mina släktingar. Inte konstigt när man saknar den tiden. Den tiden innan det var krig i Bosnien. Också tankar om kriget och bilolyckan som jag ens inte vill tänka på dessa. Fan också!
Jag känner mig helt förvirrad. Min värld är kaos.

Det går inte alls bra för mig när det gäller jobbet för jag jobbar inte lika mycket som jag gjorde i början, att jag inte vet vad jag ska göra. Kanske dags att skaffa ett annat jobb? Jag tänkte söka extra jobb för då kan jag ha Biltema kvar för än så länge vill jag fortfarande jobba på Biltema. Men först ska jag klara den här uppgiften som inte alls går vidare. Klarar jag den här uppgiften, ska jag nog skaffa ett extra jobb så att jag kan ha två olika jobb. Nu för tiden vet jag inte vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet inte vad jag vill göra längre.

Inte många veckor kvar till nyår. Jag vet inte hur jag ska göra. Om jag ska åka till Bålsta och fira med Anna och andra eller om jag ska stanna kvar här i Örebro och fira med Ronja och andra? Jag som har svårt att bestämma.

Det första så vill jag att nyår ska vara bra, jag vill ha kul. Jag vill att det ska vara bättre än förra året för det var tråkigt, att jag inte vill uppleva det igen. Jag önskar att vi kunde samla ett stort gäng och fira nyår tillsammans för det hade varit roligt.

Jag som hade hoppas på att mina söta sysslingar Lejla och Eldar skulle komma i december för min kusin sa att de ville komma hit i december men det verka inte bli av. De ska till Bosnien, till min faster. Sedan skulle de till barnens farmor och farfar. Hade de kommit hit, hade jag varit hemma med familjen och firat nyår för det är inte ofta jag får fira nyår med mina släktingar.

Hade det inte varit krig i Bosnien, hade jag nog firat nyår med mina släktingar. Det hade nog varit roligt.

Annars händer det ingenting speciellt. Imorgon ska jag jobba. Imorgon kväll ska jag baka kladdkaka som min mamma vill ta med till jobbet och bjuda hennes grupp. På lördag ska jag nog vara med mina kompisar.

Igår skrev jag ner mina tankar. Jag vet inte hur många timmar har jag lagt ner på det. Ena timme skrev jag. Nästa timme tog jag paus. Förhoppningsvis borde det gå bättre nästa gång. Och det trodde jag förra gången också. Det gick bra men det fattades något, att jag inte vet vad som fattades. Jag vet inte vad det är med mig längre.

Nu för tiden känner mig helt förvirrad, att jag känner att min värld är kaos vilket jag inte vill.

Idag fick jag höra att jag är tokig. Varför vet jag inte för jag minns inte riktigt vad jag och ängel skrattis pratade om för det var något jag sa. Jag som brukar ha bra minne. Jag kanske inte kan alltid ha bra minne.  Det är ju sjukt att jag kan minnas bra för jag minns riktigt bra sedan jag var liten för jag började nog minnas vid två års ålder. Det är nog inte många barn som minns vid den åldern. Och Anna säger att jag har ett bra minne.
Ängel skrattis: Du är tokig
Jag: Ja, jag vet att jag är tokig.
Jag blev inte ledsen eller sårad när hon sa till mig att jag är tokig utan jag skrattade och log. Jag är medveten om att jag kan vara tokig ;)

Det är inte första gången jag får höra det här, att jag är tokig utan även söta Miranda har sagt till mig att jag är tokig. Jag skrattade när hon sa det till mig.
Miranda: Vad tokig du är Sabina.
Jag: Jag vet att jag är tokig.

Nu ska jag ligga i sängen, lyssna på musik och skriva ner mina tankar. Sen ska jag sova.

Imorgon är jag ledig så jag får se vad jag ska göra imorgon.