Sabina

Inte många dagar kvar tills månaden december är slut för nästa vecka börjar ett helt nytt år men också en ny månad. Januari 2009. Tiden går fort. Alldeles för fort att jag inte vet vart tiden tar vägen. Det borde inte gå så fort för det är skrämmande när tiden ska gå så fort.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg igår men hade ingen lust för jag var inte bra på humör så jag får göra det ikväll. Förra veckan jobbade jag alla dagar förutom i tisdags och i fredags för då var jag ledig. När jag var ledig gjorde jag inget speciellt utan tog det lugnt för det mesta.
I torsdags hälsade jag på Anna en stund. Vi satt och pratade men också spelade vi kortspel. Det var trevligt. I fredags cyklade jag och Malin till sjukhuset för att fixa våra hörapparater på Audiologiska kliniken. Efter Audiologiska kliniken, frågade Malin mig om jag ville ta en fika på stan och det ville jag. Vi fikade på ett café. Där satt vi och pratade. Det var en trevlig fika stund tyckte jag. Det här måste vi göra om :) Malin, tack för senast!

I lördags var jag på julbord med jobbet. Hur det var, det var helt okej. Jag hade inte riktigt kul för jag hade någon känsla att det inte skulle vara riktigt kul. Jag tror inte heller att de andra personalerna tyckte att det var riktigt kul. Det fattades något. Nästa gång ska jag inte nog följa med. Egentligen skulle jag inte ha följt med på julbordet av några anledningar men min mamma tvingade mig. Hon ville att jag skulle skriva mitt namn på listan och det gjorde jag för hennes skull. Jag sa till min mamma att jag nästa gång inte följer med om jag inte vill följa med, och att hon inte ska tvinga mig!

Nu när jag nämner mitt jobb, kom jag på att jag har jobbat på Biltema i ett år. Jag kan inte fatta att det har gått ett år sen jag började jobba där för ibland känns det som om jag började där för några månader sedan. Fortfarande idag minns jag hur nervös jag var den dagen när jag skulle träna på att stå i kassan. Minns den känslan, att jag var både osäker och rädd. Rädd för att göra en massa fel för jag var rädd att jag inte skulle få jobba mer som extra personal. Nu kan jag mer i kassan än vad tidigare jag gjorde. Fortfarande kan jag vara osäker för jag är en ganska osäker person som jag behöver bli bättre på. En säker person ska jag vara, inte osäker.
Efter studenten trodde jag att jag skulle vara arbetslös i flera månader för jag visste inte vad jag ville jobba med.  I slutet av september inskrev jag mig själv på Vikarieförmedlingen där jag var timvikarie inom olika förskolor. Sammanlagt har jag jobbat i två år utan att ha varit arbetslös. Jag har bara jobbat och jobbat förutom har jag haft semester i några veckor på sommaren men också har jag varit sjukskriven i en månad förra året men annars har jag bara jobbat. Sen har jag också läst en kurs på distans. Det var en termin.
Jag kommer inte komma på Biltema resten av mitt liv utan vill jobba med något annat men måste bara ta reda på vad jag vill jobba med. Jag vet vad jag vill jobba med men det kommer jag nog aldrig klara av så det får bli något annat. Egentligen finns det mycket jag vill jobba med.

Idag fick jag ett jättegulligt kort som fick mig att le men också fick mig att gråta. Jag grät när jag såg den söta bilden på barnen. Bilden fick mig att inse att jag saknar barnen, det gör jag verkligen. De finns alltid i mina tankar. Varje gång jag ser barnen på bilden eller i verkligheten, de bara växer och växer. De blir sötare för varje gång!
Sötnosar Miranda och Viktor, snart lär vi ses!

Det här med nyår... Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Det är svårt att veta när man är osäker hela tiden för snart måste jag bestämma mig. Det måste jag göra ikväll.

Kaksikymmentä-yksi päivä - 21 dagar :)