Kunder som har skrämt mig
Det är nog på tiden att jag skriver om mina stamkunder som har skrämt mig. Det här har varit obehagligt för mig, att jag inte kan beskriva hur obehagligt det har varit.
Varför de här tre kunder har skrämt mig är för de har flörtat med mig. De är inte i min ålder utan de är i 40-50 års ålder. Den första kunden kommer inte ofta på mitt jobb och handlar som han gjorde i början. De två andra kunder kommer ofta och handlar.
Första kunden: I våras var jag nybörjare på mitt jobb. Jag satt i kassan. En kund kom fram till min kassa och betalade för sina varor. Han började ställa frågor om mitt jobb. Om jag var nybörjare? Hur länge jag har jobbat här? Om jag trivdes bra här? Var jag bodde? Hur gammal jag är? Jag tyckte att det var lite obehagligt speciellt när han frågade mig om jag hade Skype. Jag sa att jag inte hade det. När jag inte hade det, frågade han mig efter mobilnummer. Jag sa att jag inte ger ut. Han var lite besviken. Han är i 40- års ålder. Hitta i din ålder, tack!
Samma dag, kom han tillbaka men tur gick han till en annan kassa. Jag såg honom. Han såg mig, som log mot mig.
Han kommer inte så ofta som de två andra stamkunder gör.
Andra kunden: Han är en stamkund på mitt jobb för han brukar ofta komma på mitt jobb och handla. Han är trevlig även om han är alkoholist. Han kommer aldrig full på mitt jobb utan han är nykter tror jag. I september när jag gav honom hans cykelkorg och kasse, sa att han kanske skulle bjuda mig på alkohol för han har alltid alkohol med sig när han ska handla på mitt jobb.
För några månader sedan, september sorterade jag korgar vid entré. När han kom in i affären, blev han glad när han såg mig.
Stamkunden: Ååh, vad jag har längtat efter dig.
Jag: Har du?
Efter en liten stund, gick jag ut för att kolla på vagnar. Han var ute och rökte. Han frågade om jag ville röka. Jag sa att jag inte röker. Senare när jag var på väg hem, bromsade han med sin cykel när han såg mig. Han började prata om kärlek med mig. Han pratade om hur kärlek ska vara. Han frågade mig om jag hade en kille eller om jag hade någon på gång. Själv tyckte jag att det var lite obehagligt men jag behövde inte vara rädd för jag vet att han är trevlig, men ändå tyckte jag att det var obehagligt. Han blev typ besviken att jag är i 20 års ålder, och att jag inte ville ha kille just nu för han slog lite på sin cykel. Och han är nära 50 års ålder fast han ser över 50 års ålder som jag trodde.
Det var den andra stamkund. Han är inte farlig som den första stamkund. Den tredje stamkunden är ännu farligare.
Tredje kunden: Han är också en stamkund på mitt jobb. Tyvärr måste jag se upp för honom för jag kommer att smita när jag ser honom på mitt jobb. Varför jag ska göra det är, för när han är i affären, känner jag mig inte alls trygg utan jag blir rädd när han är där. Är jag på golvet, vill han ha min hjälp. Han vill inte ha någon annans hjälp utan vill bara ha mitt hjälp. Är jag i kassan, ska han betala sina varor hos mig. Jag har tyckt att det har varit obehagligt när han vill betala sina varor hos mig. Någon gång i november var jag själv i Förbutiken. Jag kan inte gå därifrån om inte någon annan står i Förbutiken. Han kom fram till Förbutiken och ville att jag skulle hjälpa honom men sa att jag inte kunde för jag var själv här. Han la sin hand på min hand för han ville att vi skulle skaka handen, det gjorde vi. Det var läskigt, men också var det läskigt på det sättet som han kollade på mig.
Samma vecka som det hände, och det här gången var det en fredag. Jag var ledig. Jag gick på stan innan jag skulle ha mitt möte på stan. På vägen dit, ser vi varandra. " Shit tänkte jag. Nu kommer han att prata med mig ". Och det gjorde han. Vi hälsade varandra. Den här gången tyckte jag att det var extremt obehagligt för han var glad när han såg mig. Vi skakade hand för han sträckte sin hand, och då förstod jag att han ville skaka handen. Vad skulle jag göra? Det var inte tio sekunder vi skakade handen. Det var inte tjugo sekunder utan det var nog över 30 sekunder. För mig kändes det som om det var över en minut. Jag försökte släppa min hand men det gick inte för han höll hårt. Till slut lyckades jag. Han frågade mig vart jag var på väg. Jag sa inte sanningen utan sa att jag skulle till biblioteket och träffa en kompis som väntade på mig där. Han frågade mig om jag inte ville ta en kaffe med honom. Jag sa att jag inte kunde. Han sa att kanske vi kunde ta en kaffe nästa gång. Då blev jag ännu rädd. Innerst i mig blev jag rädd. Jag tror att mitt hjärta slog snabbt på grund av min rädsla. Jag blev också rädd för hans blickar, på det sättet som han kollade på mig. Samtidigt kände jag mig också äcklad. Och han är väl över 50 år. Dessutom tror jag att han har en familj?
Jag gick raka vägen till biblioteket, han tog en annan väg, som tur. Halva vägen till biblioteket, vände jag snabbt tillbaka där jag skulle vara. Där kände jag mig trygg.
För några veckor sedan var jag i Förbutiken och hjälpte en kund som skulle lämna tillbaka sin vara. Bakom kunden var den stamkunden som flörtar med mig. Innerst i mig blev jag rädd att jag ville bara gå därifrån men det kunde jag inte. Han stod och pratade med mig i några minuter. Dessutom skakade vi handen för han sträckte sin hand. Han frågade mig hur det var med mig. Han berättade om huset. Sedan frågade han mig om var vi hade kuvert. Jag sa var vi hade. Min mamma som satt i kassa 3, blev arg. Hon blev inte arg på mig utan på kunden. Hon ropade på mig, att jag skulle komma. Kunden ville att jag skulle visa honom var vi hade kuvert trots att jag förklarade var vi hade de. Jag sa att jag skulle till henne för hon behövde hjälp. Han ville att jag skulle komma dit där han var.
Jag gick till min mamma och hon sa att jag skulle till lager på en gång och vänta där tills han skulle gå. Där satt jag och hade tråkigt. Jag satt nog där i 15 minuter. Några undrade vad jag höll på med. Jag sa som det var. Mina arbetskollegor berättade om att den här stamkunden gick i affären och letade efter mig. Han gick fram och tillbaka i affären för han ville att jag skulle hjälpa honom, ingen annan. När jag hörde det här, blev jag rädd. De tyckte att han var en skum kund och det tyckte jag med. Till slut gick han från affären. Den dagen kände jag mig inte alls trygg. Fortfarande idag kan jag inte känna mig trygg när han kommer i affären.
Nästa gång får jag säga till honom att han får respektera mig som personal och jag får respektera han som kund. Blir inte det här bättre, vet jag inte vad jag ska göra. Jag får ta upp med personalchefen om det här för jag har berättat för henne om den här tredje kunden.
Det finns roliga kunder men också läskgia kunder som den här tredje stamkunden. Han skrämmer mig.
Sara, nu har jag skrivit om mina kunder för du ville att jag skulle skriva om de. Jag passade på göra det idag innan ett nytt år börjar i natt.
Jag förstår direkt att du inte känner dig alls trygg när dom männen kommer till ditt jobb. Du sa att det var obehagligt, och du har lyckats berätta detta på ett sätt att man faktiskt själv känner hur obehagligt det måste vara för dig. Fyfan för såna, speciellt den tredje snubben. Hoppas han skärper till sig när du tänker säga ifrån.
<3