Sabina

I min positiva bok läste jag om brevet som jag skrev. Som jag skrattade åt men också tyckte jag att jag var löjlig som grät över brevet. Jag tror att jag har kvar brevet. Det måste ligga med mina andra papper i källaren. Det här brevet fick jag när jag gick i klass fyra på Birgittaskolan.

En vacker dag när jag kom hem från skolan, såg jag att jag fick ett brev som låg i köket. Jag blev förvånad över att jag fick ett brev men samtidigt tyckte jag att det var spännande för jag ville läsa vad som stod i brevet. När jag öppnade brevet, var det konstiga symboler i början. Det stod: Hej Sabina. Det var ett väldigt kort brev han skrev. Plötsligt började jag grina när jag läste på slutet för den här killen som gick i min klass, skrev att han tyckte om mig. Han var kär i mig. Han undrade om jag tyckte om honom.

Min farmor undrade vad som hade hänt för hon var hemma för hon såg mig grina.
Jag berättade för henne om brevet och killen. Jag sa till farmor att jag inte ville att han skulle bli kär i mig. Och jag var arg på honom för att han var kär i mig.

Min söta farmor sa att hon skulle slå honom för att han skrev så i brevet. Ball farmor jag hade! :)

Det är ju sjukt, att jag grät över en kille som var kär i mig. Jag menar... Man ska ta det som en komplimang men det gjorde jag inte för annars skulle jag inte gråta. 

Vad löjlig jag var ;)