Sabina

Jag börjar bli riktigt trött nu, att jag borde gå och sova för jag behöver en bra sömn för i natt har jag inte kunnat sova jättebra. Dessutom kom jag 13 minuter försenat till jobbet. Jag hade planerat att vakna klockan fem på morgonen trots att jag skulle börja jobba klockan sju men ändå ville jag vakna fem på morgonen. Fråga mig inte varför. Jag ställde alarm på min mobil. Tydligen så stängde jag av alarmet, jag minns inte riktigt på grund av tabletten. Den gjorde att jag vaknade sent för jag vaknade halv sju imorse. Sen hade jag också huvudvärk vilket det var jobbigt för då blir jag lite seg, och det var jag imorse när jag kom till jobbet. Jag kom till jobbet, det är huvudsaken. Det gick bra att jobba idag men lite konstigt bara för jag har varit ledig sedan i tisdags. I början hade jag jättesvårt att vara ledig i några dagar i sträck. Jag försökte lära mig det, och det lyckades jag lite. Nu verka det som om jag har svårt med det igen av någon anledning. Att vara ledig i några dagar i sträck, funkar inte alls bra för mig nu för tiden, men som tur träffade jag en del kompisar, och det var trevligt även om man var ledsen inom mig men jag hade kul när jag umgicks med de.

När jag var på jobbet idag, kom stamkunden som ofta brukar komma på mitt jobb och handla. Jag hade stängt kassan men kom ändå fram till mig. Jag tyckte genast att det var obehagligt att jag ville bara gå ifrån honom. Han pratade lite med mig och sen ställde han en fråga om en vara. När han gick, gick jag raka vägen till personalchefen och visade för henne vem kunden var som jag förra veckan berättade för henne, att jag mötte honom på stan. Hon ville att jag skulle visa vem han är, och det gjorde jag. Hon sa åt mig att jag skulle gå till lager och vara där en stund tills stamkunden inte var kvar längre i butiken. Det dröjde säkert tio till femton minuter innan jag kunde vara på golvet igen för då var han inte kvar längre. Jag lär träffa honom i framöver, och jag kommer säkert att smita från honom så fort jag ser för jag tycker att det är obehagligt. Det är obehagligt att han alltid ska komma till mig och fråga mig om något. Nästa gång jag skriver blogg, ska jag berätta vad jag mumlar om.

Jag jobbade fram till klockan 16.00 idag så det var skönt att sluta tidigare för det är inte ofta jag får sluta utan jag jobbar ofta sent. Fast på måndag slutar jag väldigt tidigt för då slutar jag klockan 12.30. Härlig tid :)

Efter jobbet, cyklade man hem och bytte om. Sen cyklade man till stan och köpte en nattbelysning men också en såpbubbla. Inte trodde jag att jag skulle köpa en såpbubbla men det får jag skylla på en viss speciell person : ) Ett tips som jag fick. När jag fick höra om det här, tyckte jag att det var roligt, men ocks gulligt. Jag tyckte också att det var fjantigt, men jag ska testa det när jag behöver det. Få se om det funkar.

Ikväll åt man min favoritpizza. Jag och min mamma delade på den. Och vi blev mätta.

Nej, nu ska jag sova för jag ska jobba imorgon fast jag skulle ha varit ledig i helgen. Jag var osäker om jag ville jobba på grund av gruppen men till slut bestämde jag mig att jag jobbar imorgon för det är röd-dag, och då får man dubbelt betalt. Det är mitt tredje helg jag jobbar. Och nästa helg jobbar jag också vilket det innebär att jag har jobbat fyra helger i sträck. Imorgon efter jobbet, ska jag bara ta det lugnt.

För tredje gången... Nu ska jag sova.
God natt!

Varje dag är jag i min egen värld. När jag är i min egen värld tänker jag för mycket att jag inte borde göra det. Jag borde inte tänka på olika saker. Jag borde inte tänka på mina negativa tankar. Och jag borde inte heller tänka på mina negativa känslor men ändå gör jag det. Min värld som handlar om dåtid. Det är inte bara dåtid utan också nutid. Min värld som handlar om livet. Inte konstigt att jag får ont i huvudet. Inte konstigt att jag äter huvudvärkstabletter ofta.
Den dagen när jag var på vårdcentralen för att prata med någon om min mage för jag hade ständigt ont i magen, oavsett om jag åt eller inte. Jag hade en sån jobbig smärta. Sjuksköterska: Det kanske är stress.

Det gick rakt in i mitt hjärta för jag kände att jag har varit stressad. Mitt jobb är lite stressad men jag kan ta det lugnt på jobbet. Jag behöver inte känna mig stressad. Men ändå har jag valt den vägen, att känna mig stressad. Jag vet inte varför jag ska känna mig stressad. Kanske för att jag vill hjälpa kunderna, att de ska bli nöjda. Kanske för att jag ska bli nöjd att jag gör en bra insats. Det är inte bara jobbet som gör mig stressad utan det är mina tankar gör mig stressad. När jag jobbar, är det inte alltid jag känner mig stressad för jag försöker ta det lugnt. Jag försöker bli bättre på det, men det är inte lätt för man har upplevt stressen i flera månader. Liksom, det är svårt att dämpa stressen.

Jag är arg på mig själv. Jag är arg för att jag har valt den här vägen för jag kan välja den andra vägen men jag kan inte. Jag vill inte. Jag vill inte på grund av rädsla. Jag vill inte på grund av hat. Jag vill inte på grund av osäkerhet. Det är så mycket hat jag har mot mig själv. När det gäller rädsla, är jag rädd inom mig.  Det är naturligt att vara rädd men jag har aldrig varit så här rädd som jag är nu förutom då när jag var med i kriget samt den dagen när jag såg bilolyckan. Man är rädd för något, och man får vara rädd. Man får försöka övervinna sin rädsla. Jag vet inte om jag kan övervinna min rädsla för jag vill inte vara rädd. Jag vill inte vara osäker på mig själv. Jag vill inte hata mig själv.

Och smärtan är tillbaka vilket jag inte alls tycker om. Smärtan som jag upplevde i våras. Inte upplevde jag den smärtan när jag var i Bosnien i somras. Eller jo... Jag upplevde den nog två gånger. Jag bara hatar den smärtan för jag vill inte uppleva den för det är obehagligt. Det gör mig rädd. Jag vet inte om jag ska andas normalt eller om jag ska ta djupa andetag som farbror doktor har sagt till mig. Än så länge har jag inte upplevt den jobbiga smärtan som jag upplevde i våras då jag tyckte att det var extremt obehagligt. Bara jag inte upplever på jobbet för då är det kört. Det var fyra ögon, det vill säga två personer hade koll på hur jag mådde. Idag är det fortfarande så.

Och jag vill skrika. Och jag vill slänga grejer. Jag är rädd för allt, för det är livet som gör mig rädd.

« Den första ängel, har hon varit en ängel för mig i tre år. Hon kommer alltid vara en ängel som har osynliga vingar.
« Den andra ängel, har hon snart varit en ängel för mig i två år. Och hon kommer också alltid att vara en ängel som har osynliga vingar.

De två är fina människor! :)

När ska du flytta hemifrån?

Har du planerat att flytta hemifrån?

När någon frågar mig om när jag ska flytta hemifrån, får jag oftast de två vanliga frågor. Som jag känner, det börjar bli lite tjatig för att jag säger samma sak till varje människa som frågar mig om det. Det händer att en del frågar mig om och om ;)

Jag vill flytta, det vill jag verkligen. Jag kommer att flytta men jag vet inte när. Inte just nu när jag är fast anställd på mitt jobb utan jobbar bara som extra personal. Det är svårt att säga hur mycket jag jobbar. Det är olika men huvudsaken är att jag har ett jobb, att jag inte är arbetslös. Jag har funderat på att söka annat jobb, kanske ha ett extra men inte just nu för jag trivs bra på mitt jobb även om jag fortfarande är besviken på personalchefen, och sedan skulle jag inte riktigt våga söka ett nytt jobb på grund av mig som jag inte behöver detaljera här på bloggen. Jag skulle kunna flytta nu om jag vill, men jag avstår. Jag avstår för att jag inte vill få problem med ekonomiskt för att jag bara jobbar som extra personal. Jag vill inte låna pengar från banken eller från mina föräldrar för jag vill kunna klara själv. Jag vet att mina föräldrar skulle ställa upp för mig om jag skulle få problem, t.ex att jag inte kan betala hyra. Min familj vet att jag vill flytta hemifrån, och jag behöver flytta hemifrån. Behöver få en ny start på mitt liv för mitt liv är upp och ner nu för tiden. Det är så för alla. Jag är inte ensam om det här men ibland tänker man att man är ensam om det här fast man är medveten om det.

Jag går inte runt och tänker att alla mina kompisar har flyttat hemifrån och har en egen lägenhet. Jag går inte runt och tänker: Ska jag skämmas att jag fortfarande bor hemma? Ska jag skämmas att jag bor fortfarande hemma på grund av min ålder för det är nog väldigt få som fortfarande bor hemma? Vem bor hemma hos sina föräldrar om man är 23 år?
Jag ska vara ärlig: Jag skäms inte att bo fortfarande hemma. Varken det eller för min ålder. Jag behöver inte flytta hemifrån för att alla mina kompisar har gjort det? Jag flyttar när jag känner att nu är jag redo att flytta in i en lägenhet eller att jag har ett fast jobb, eller något. Bara jag har ett jobb som jag kan leva på. Jag ska inte behöva flytta hemifrån om jag inte har ett jobb för då kan man inte betala räkningar osv.

Några har frågat mig om jag behöver betala något hemma. Nej, jag behöver inte betala något hemma. Jag behöver inte betala för att jag bor hos mina föräldrar som dagens ungdomar gör. Mina rara föräldrar skulle inte tillåta att jag ska betala för att jag bor hos de utan de vill att jag ska spara mina pengar. Jag och min mamma pratade väldigt mycket om att dagens ungdomar betalar om de ska fortfarande bo hemma, om de är över 18 år. För det är väl så? Jag förstår varför de gör så men ändå inte. Jag och min mamma har samma åsikt när det gäller varför ska ungdomar betalar om de ska fortfarande bo hemma, om de är över 18 år. Har föräldrar sagt eller har ungdomar valt det? Jag skulle kunna betala 1000 kronor varje månad men skulle mina föräldrar tycka om det? Nej, det tror jag inte. Skulle jag ge pengar, skulle de inte ta emot för jag känner mina föräldrar bra. Min mamma vill inte att jag ska betala för jag är deras barn. Det är mina föräldrar som har uppfostrat mig för den jag är. ( Jag också för jag har valt att vara den här människa som jag är idag. ) Mina föräldrar är mina föräldrar. Jag respekterar båda de för jag älskar de. Det händer att jag betalar mat som går till familjen. Det har hänt att jag har erbjudit mig att betala maten när jag och min mamma har handlat. Det har hänt att hon har sagt nej för hon vill att jag ska spara mina pengar till lägenheten.

Om jag var en förälder till mina barn, jag skulle inte tillåta mina barn betala för de bor hemma om de är över 18 år. Jag skulle stötta de och finnas vid deras sida. Jag skulle göra så gott jag kunde.

Jag har tänkt väldigt mycket på att jag ska köpa present till båda mina föräldrar den dagen när jag flyttar hemifrån. Antingen får de present som får bli värda över tusen lappar eller så ger jag pengar till de för de är värda. De förtjänar det. De finns vid min sida, och jag finns vid deras sida för de är mina föräldrar.

Jag skäms inte som bor forfarande hemma hos mina föräldrar! :)

Igår eftermiddag gick jag och min söta mamma en lång promenad. En lång promenad i det friska luften för det var fint väder men också var det lite kyligt. Insåg att hösten är fin. Det är de glada färger som gör hösten fin. Träd till träd, fina färger. Går det beskriva hur fint höst är?
Jag passade på att ta med min digitalkamera för jag ville fota naturen vilket jag gjorde. Jag lyckades ta en del fina bilder på naturen. Dessutom blev jag väldigt förtjust i två bilder som jag tog i går som jag tänkte att jag ska förstora de två bilder och rama in de. Samt att jag ska göra de bilder i svartvit.

Även idag tog jag en lång promenad. Promenerade där jag och min mamma promenerade igår. Jag brukar även cykla där när det är vår och sommar. Kanske mitt favoritställe?

De senaste veckorna har jag promenerat väldigt mycket, speciellt nu när det är höst. Kanske för att jag känner att jag kan andas i det friska luften, men ändå inte. Hur tänker jag egentligen?

Nyss blev jag rädd att jag började skrika. Mitt dunkade och mina händer skakade.
Inne i köket när jag var på väg dit, var det en katt där och jag skrek genast för katten skrämde mig. Till och med hoppade jag lite när jag skrek. Jag skrämde katten för katten smet iväg.
Det här är andra gången som händer att katten har kommit in i vår lägenhet. Katten hoppade på vår balkong och balkongdörren var öppen, så inte konstigt att katten kom in i lägenheten. Nu har jag stängt balkongdörren.
Vi har inte bara haft katt i lägenheten utan vi har också haft en fågel i mina föräldrars rum. Gissa om jag inte blev rädd när jag öppnade mina föräldrars dörr och såg fågeln som flög. Jag stängde dörren genast...

Nu för tiden lyssnar jag väldigt mycket på låten I have no cannons that roar som är otroligt bra men väldigt sorgligt. Låten handlar om människor i Bosnien och landet Bosnien. Själv förstår jag inte hur jag kan lyssna på den här låten tanken på att jag själv har varit med om i ett krig så jag vet hur det var att vara rädd. Jag vet hur det var att fly hit och dit. Jag vet hur det var att vara stark för jag ville nog inte visa att jag var rädd. Jag borde inte lyssna på den här låten men jag gör det ändå. Jag gör det för att jag inte vill glömma bort det jag har varit med om även om det dyker upp känslor. De känslorna kommer alltid att finnas kvar i själen, de kan aldrig försvinna. De som har varit med om i ett krig, vet vad jag pratar om. Det är mycket ilska man har inom sig, varför det blev krig i sitt eget hemland... Dessutom, varför ska vi ha krig i världen när det inte hjälper? Man mår inte bättre av att kriga mot varandra utan man mår sämre.

Jag hittade låttexten på youtube. Låten är på engelska vilket jag tycker är bra för det kanske kan få andra människor som inte har varit med i ett krig, att förstå hur det kändes för oss att vara med i ett krig men också försöka att förstå hur de andra har det i kriget. Och låten finns på youtube så jag hoppas de som besöker min sida, kan lyssna på låten.
Dessutom är videon om låten väldigt fint men mest är den sorgligt. Jag grät när jag såg videon på youtube för första gången för jag fick tillbaka minnesbilder från kriget.

VARNING: Videon är starkt.

Hemsida till låten: http://www.youtube.com/results?search_query=i+have+no+cannons+that+roar&search_type=&aq=0&oq=i+have+no+can

" This song is from the album of the same title with the beautiful singing voice of Dino Merlin. The songs are dedicated to all the Muslim Bosnians and to the memory of Dr Irfan Ljubijankic who was sadly killed towards the end of the Bosnian war in 1995 when the helicopter he was flying in was shot down by a Serb rocket. He had been visiting his beloved home town of Bihac, at that time the front line against the attacking forces. A few months earlier in his role as the Foreign Minister of Bosnia he had been in London. Whilst there he met Yusuf Islam to whom he gave a rough cassette of a song he had written and recorded at home, entitled 'Have No Cannons That Roar', the title track of this album. "

I have no cannons that roar

I have no cannons that roar
But I have faith in God and love
And I'll surrender you to no one else
My mother, Bosnia, my love

Those hated tanks that crush
Cannot break the power of my Una
Nor the sun's gleaming waterfall drops
I'll defend you with my last breath

I'll defend this bit of happiness
A flame in my heart, and the tears of my son
The mercy of God, and the door of my house
Like a light at the end of my journey

And your warm eyes
And the dear lights of Bihaca
Burn in my heart tonight
In death victory comes
Don't look for my grave
Freedom will come
When I'm gone I'll be everywhere: In a warm breeze from the Una
In the rippling and trickling river
In the smile of the child
In the blue sky of Bihaca

You will know how to find me
For everyone else I'm just a secret
And when you smell those sweet fragrance of flowers
It's the perfume of my soul

And your warm eyes
and the dear lights of Bihaca
Burn in my heart tonight
In death victory comes
Don't look for my grave
Freedom will come
When I'm gone I'll be everywhere

I have no cannons that roar
But I have faith in God and love
And I'll surrender you to no one else
My mother, Bosnia, my love

Nyss var det helg. Nu är det måndag kväll. Tiden går alldeles för fort att jag snart inte hänger med tiden. Ibland kan tiden gå sakta. Andra stunden kan det gå fort vilket det gör att jag inte kan förstå hur fort kan tiden gå. Borde tiden gå fort eller ska tiden gå sakta?

Min helg har varit bra men ändå lite segt. I lördags var jag på stan med min mamma vilket det var trevligt men dock var vi trötta speciellt mamma. Hon var trött i sina ben medan jag var trött för övrigt. Kanske det berodde på att jag vaknade tidigt på morgonen och började måla. Målade mina känslor. Hur sjukt låter inte det? Jag menar... Jag är nästan vuxen, och jag målar mina känslor som jag upplever. Jag behöver inte detaljera mycket ;)

Och i lördags bakade vi tårta. En chokladtårta till min födelsedag då när jag fyllde år igår. Igår städade vi, men också tvättade. Samtidigt när vi städade och tvättade, bakade vi. Jag, min pappa och min syster åkte till Elgiganten för att lämna tillbaka min födelsedagspresent som min pappa hade köpt. Det var nämligen en videokamera som jag inte kommer att använda för att jag har en digitalkamera. Det är roligare med bilder än att spela in video för en bild säger mer än tusen ord. Självklart fick jag dåligt samvete när jag inte ville behålla presenten men jag sa till min kära pappa i början att jag vill att klockan ska vara från honom och mamma. Dessutom sa min mamma och syster till honom att jag inte kommer vilja ha en videokamera, att jag inte kommer att använda den mycket. Han borde ha lyssnat på de men det gjorde han inte. Det får bli något annat. Det kanske får bli en plasma tv istället, eller något annat.

Just det... När vi parkerade utanför Elgiganten, låg det ett par skor på parkeringen som någon inte ville ha utan lämnade de kvar där. Vad gjorde min pappa? Jo, han tog ena skor och satte på egen ena sko. Han larvade lite på parkeringen vilket det gjorde att jag och min syster skrattade men samtidigt tyckte jag att det var lite pinsamt tanken på att det fanns de som såg det. Han larvade inte bara på parkeringen utan också lite i butiken. 
Min syster och hennes sambo kom och hälsade på mig för att fira mig. Vi åt middag och fikade. Vi spelade också biljard så det var trevligt :) Jag fick även presenter från de. Sen har man fått en massa sms från kompisar som gratulerade mig så det var fint av de :) Min morbrors flickvän sms mig och gratulerade vilket jag tyckte att det var väldigt snällt av henne för jag blev väldigt glad när jag fick hennes sms : )

Hur det känns att vara ett år äldre, känns det hemskt för jag tycker inte om att fylla år. Jag vill inte bli äldre så jag börjar bli rädd att bli äldre för varje år. Det är läskigt.

Nog om hur det känns att vara ett år äldre, hade jag en bra dag på min födelsedag igår även om man saknar en del släktingar som man ville vara med.

Den här veckan som kommer händer inte det mycket speciellt. Den här veckan jobbar jag fyra dagar så det känns helt okej även om man börjar känna nu att man är besviken på personalchefen på grund av tjänsten som jag trodde att jag hade fått för hon sa i början att jag fick den tjänsten, men nu vet jag inte längre. Allt är krångligt. När jag fick veta det här, blev jag väldigt förvånad. I början var jag inte sur eller arg på henne men de senaste dagarna har jag känt den här jobbiga känslan, att jag är arg. Och det är jag men mest känner jag mig sårad. Jag försöker inte tänka på det här men det är lite svårt att släppa. När jag fick veta det här, har jag tappat lusten att gå till jobbet som t.ex. imorse... Jag ville inte jobba för jag hade ont i huvudet. Jag var trött. Jag var seg. Egentligen tror jag att jag inte mådde bra på grund av jobbet. Jag tycker om att jobba men just nu känns det för jävligt att det ska vara så här. Ena stunden säger hon så här. Nästa stund säger hon en annan sak. Jag vet inte vad jag ska tro längre. Jag vet inte om jag kan lita på henne längre. Det känns som om hon har svikit mig även om jag vet att hon vill att jag ska jobba kvar där. Den dagen när jag frågade henne om jag fick tjejens helg, sa hon att jag fick tjejens helg. ( En tjej slutade jobba med personalchefens helg för hon hade fått ett annat jobb, och jag sökte den tjänsten. ) Den tjänsten fick jag fast nu verkar det som om jag inte hade fått det. Det känns som om det är hit och dit med schema när det handlar om personalen. Det gäller samma sak med tjänsten, att det är hit och dit. Det här suger. Jag blir arg när jag tänker på det här. Och jag borde inte vara arg när jag tänker på det här för det hjälper inte att vara arg. Det hjälper bara om man ska skrika på en person som man är arg på. Jag kan inte skrika på min personalchef även om jag vill kunna göra det. Tur att man är ledig imorgon för jag ska försöka inte tänka på mitt jobb för det vill jag inte göra. Vad jag ska göra imorgon, ska jag ta det lugnt. Blir det fint väder imorgon, ska jag promenera för det behöver jag. På onsdag och torsdag jobbar jag. På fredag är jag ledig. På lördag jobbar jag fast det är min helg. Jag skulle också ha jobbat på söndag men får bara jobba på lördag vilket det suger.

Annars händer det inget speciellt. Jag ska ta det lugnt för det är vad jag behöver. Egentligen behöver jag komma bort härifrån. Jag behöver rensa bort mina tankar och känslor. Jag ska försöka promenera mycket den här veckan för att rensa bort mina tankar, fast när jag promenerar tänker man alltid på något. Antingen är det negativa eller positiva tankar. Ibland händer det att att jag tänker på båda tankar, både negativa och positiva tankar.

Och just det... Igår pratade jag med min söta syssling Lejla för att hon ville gratulera mig på födelsedagen.
Lejla: Hur gammal är du?
Jag: Jag är 23 år.
Lejla: Jaha.
Jag: Lejla, jag är så gammal.
Lejla: Nej, det är du inte.
Jag: Jo, jag är gammal.
Lejla: Nej, du är inte alls gammal.

Min lilla söta prinsessa, vad jag saknar dig men också din lillebror!

Imorse sms Anna mig och undrade om den finaste ängel hade fått barn. Jag sa att hon fick i april i år, och att det blev en flicka. Sa även till henne att alla träffar henne förutom jag för jag har inte träffat de vilket jag vill för det är min önska. En av mina önskningar för det skulle göra mig superduper glad om jag fick träffa den finaste ängel och söta flickan :)
Anna berättade att de var med  i tidningen. Jag blev glad och tänkte att jag måste köpa en tidning men bad min mamma att göra det för jag inte ville komma försenat till jobbet. Samtidigt hade jag inte tålamod så jag cyklade till Statoil och köpte NA-tidningen. Som tur hann jag komma i tid till jobbet för jag trodde att jag skulle komma försenat tanken på att jag cyklade hemifrån 10 minuter innan jag skulle börja jobba, klockan 9.30.

På jobbet kollade jag i NA-tidningen, och såg genast den finaste ängel och hennes familj.

Den lilla söta flickan. Hon är så söt. Hennes söta ansikte lyste upp som en liten stjärna. Hon är en liten söt ängel. Hela familjen såg lyckliga på bilden för bilden blev jättefint på de tre :)

Den lilla söta ängeln liknar nog sin pappa men har sin mammas leende.

Hon är så söt att jag inte kan beskriva hur söt hon är :)
Hon är en av de gulligaste barn jag har sett.

Jag har två stycken bildannonsen. En har jag i min plånbok. Den andra bilden har jag bredvid ramen på mig och den finaste ängel när jag tog studenten. Dessutom klippte jag ur den andra bilden från jobbets tidning, någon som hade köpt den.  Jag är så knäpp men samtidigt glad :)

En supergullig tjej.

En liten söt ängel.

Vilken dag det var på jobbet... Ni skulle ha sett mig hur stressad jag var idag. Jag var inte bara stressad utan även var man orolig. Panik fick man också när en del personaler hade kurs på eftermiddag, och lämnade oss fem personaler som inte är expert, beroende vilka frågor kunder har. Jag som har jobbat där snart i ett år är inte expert på allt speciellt när det gäller bilar, reklamationer och Förbutiken. Att stå i Förbutiken gör mig nervös. Det gör mig nervös att jag ibland har svårt att slappna av. Det var så jag kände idag. Det var så jag kände för jag var rädd att jag skulle misslyckas eftersom jag inte kan allt om Förbutiken. Och de andra kan inte heller allt om Förbutiken så jag fick ta lite ansvar där. De frågade mig om saker. Jag kunde inte svara på allt för jag var lite osäker själv. Jag ville bara att tiden skulle rinna iväg. Jag ville bara att tiden skulle vara klockan 17.00 för då skulle de andra personalerna komma tillbaka från kursen för då behövde jag inte känna att jag har ansvarig för det här. Det var dumt gjort. Det var dumt att de som har jobbat länge på Biltema, att alla gick på kursen samtidigt. Det hade varit bra om en hade stannat kvar som kan mer än mig och andra tjejer. Jag trodde att jag skulle gråta för jag kände hur hopplös jag var. Jag kände att jag skulle göra fel för misstag vill jag inte göra. Till personalchefen sa jag som det var när hon frågade hur det gick: KATASTROF. Det var mitt första ord jag tänkte på. Jag upplevde att det var katastrof. Jag vill inte uppleva det här igen. Innan jag skulle gå hem, lämnade jag en lapp till personalchefen. Vi började prata om hur duktig jag är. Själv kände jag att det var jobbigt att höra det även om det värmer mitt hjärta men jag har svårt med det. Jag har svårt att säga till mig själv om positiva kommentarer om mig själv. Jag borde tala om det för mig själv, och jag borde tänka på det hon har sagt till mig. Jag vet inte hur många gånger hon har gett mig positiva kommentarer om min insats på jobbet. Jag tar åt mig men inte alltid lätt att tänka på det för man har sina egna tankar. Mina egna negativa tankar som styr.

Hela situationen skrämmer mig...

Imorgon är det en ny dag, då kanske det blir en bättre dag på jobbet än det var idag.

En ny vecka som har börjat idag, och jag är ledig. Idag ska jag inte göra mycket speciellt förutom att jag ska träffa Regina på eftermiddag så det blir trevligt. Det var ett tag sedan jag och hon umgicks med varandra. Jag måste bli bättre på det här men inte lätt när man börjar bli osäker på vänskap. Efter när jag har varit hos Regina ska jag nog ta en promenad för det är vad jag behöver. Jag behöver ta en frisk luft. Jag behöver rensa bort mina tankar. Jag behöver tänka på något annat men det är inte alltid lätt att tänka på något annat när det är negativa tankar som styr. Kanske jag som styr de negativa tankar som gör att jag tänker på det här. Det är så min hjärna fungerar. Som jag känner just nu, är jag trött på det här. Jag är trött på att det ska vara så här. Vissa dagar kan jag må bra medan andra dagar kan jag må dåligt vilket det skär i mitt hjärta för det är då jag känner att jag vill ge upp med allt men ändå inte.

Imorgon och på onsdag jobbar jag sent. Imorgon kommer jag att stå i Förbutiken vilket jag inte ser fram emot för att jag inte vill stå i Förbutiken för jag blir nervös att stå där. Jag blir osäker på mig själv. Jag tycker inte om det nya schemat.

På torsdag är jag ledig, och då ska jag träffa ängel skrattis. Det ser jag fram emot men samtidigt är jag lite nervös hur det ska gå. Jag ska gå på stan och måste hitta en klocka för mina kära föräldrar vill köpa en klocka till mig i födelsedagspresent. Jag sa att det får bli från de två. Dessutom behöver jag ingen present för jag är inte en sån person som vill ha presenter för det räcker att man gratulerar mig.  På fredag jobbar jag igen. I helgen händer det inte mycket speciellt förutom att jag fyller på söndag vilket jag inte ser fram emot för att jag inte tycker om att fylla år. Det skär i mitt hjärta att jag inte får fira min födelsedag i Bosnien för det är vad jag vill göra. Och jag tror inte att någon av oss i familjen tycker om att fira födelsedag för det är inte som förr. Vi vill fira födelsedagar, Bajram, nyår och 1:maj tillsammans med släktingar. Nej, jag ska inte deppa på min födelsedag. Nej, jag ska inte vara ledsen på min födelsedag för jag vill inte uppleva sorgen som jag gjorde förra året när jag fyllde år.

När det gäller magont, har haft ont i magen sedan i maj. I början hade jag ont i magen så fort jag fick mat i mig förutom sötsaker. Jag trodde att jag var allergisk mot något. Jag kollade inte upp det heller vilket jag skulle ha gjort det i början. Jag skulle ha gjort en allergitest. Nu för tiden får jag ont i magen oavsett om jag äter eller inte. Förra veckan tisdag var jag på vårdcentralen där jag väntade i 1 ½ timme för att få prata med en sjuksköterska. Gissa hur långt samtal jag hade med henne? Inte ens tio minuter hade jag samtal med henne. Hon trodde att jag hade magkatarr. Jag har haft tidigare magkatarr. Hon trodde inte att det bara var magkatarr utan även stress. Det var jobbigt att höra ordet stress för att jag vet att jag har känt mig stressad. Jag har känt mig stressad på jobbet och utanför jobbet. Jag vet inte hur jag ska hantera stress för jag är medveten om att jag inte ska stressa mig på jobbet för jag får inte. Jag får inte och jag vill inte vara stressad på jobbet på grund av personalchefen. Jag vill inte uppleva den dagen som jag upplevde på jobbet. Jag spydde på toaletten på jobbet. Jag kände hur illa jag mådde den dagen. Jag kände att min kropp skulle kollapsa snart men jag tvingade mig själv att kämpa hårt. Jag tvingade mig själv att stå ut med det här tills jag kände att jag måste ge upp. Och det gjorde jag. Min kropp orkade inte. Jag spydde. Jag är glad att personalchefen inte var på jobbet den dagen.

I alla fall sa sjuksköterskan att jag skulle äta tabletter för magkatarr. Det skulle jag äta i två veckor. Det är min andra vecka nu. Blir inte det bättre, skulle jag boka ringa och boka en tid hos läkare.

Jag har funderat länge om jag ska börja träna något. Jag kan träna när jag är ledig. Jag har gått och funderat på om jag inte ska satsa på simning för jag vill gärna simma. Jag har hört att simning är bra, både psykiskt och fysiskt. Och det skulle passa bra för mig eftersom jag är i den situationen just nu. Jag tror att det skulle vara bra för mig för jag skulle nog inte tänka mycket på negativa tankar om jag började simma några gånger i veckan. Jag kanske skulle känna mig friare i vattnet. Innan jag börjar köpa terminskort eller årskort, borde jag söka upp en läkare på grund av min andning. Min andning är nog sämre än vad det var tidigare för nu för tiden blir jag snabbare trött i benen när jag cyklar. Och jag blir lätt andfådd. Kanske jag kan få medicin? Kanske en starkare medicin än som jag hade tidigare? Kanske för att jag har gått upp i vikt vilket jag INTE vill. Jag vill inte gå upp i vikt. Jag vägrar bara så därför ska jag satsa ordentligt på långa promenader. Jag ska promenera 2-3 gånger i veckan. Jag cyklar nästan varje dag till jobbet. Jag har börjat träna min mage.

Nu borde jag klä på mig och cykla till affären och köpa vispgrädde till kladdkakan som jag bakade imorse. Sedan ska jag till Regina.