Vilken dag

Vilken dag det var på jobbet... Ni skulle ha sett mig hur stressad jag var idag. Jag var inte bara stressad utan även var man orolig. Panik fick man också när en del personaler hade kurs på eftermiddag, och lämnade oss fem personaler som inte är expert, beroende vilka frågor kunder har. Jag som har jobbat där snart i ett år är inte expert på allt speciellt när det gäller bilar, reklamationer och Förbutiken. Att stå i Förbutiken gör mig nervös. Det gör mig nervös att jag ibland har svårt att slappna av. Det var så jag kände idag. Det var så jag kände för jag var rädd att jag skulle misslyckas eftersom jag inte kan allt om Förbutiken. Och de andra kan inte heller allt om Förbutiken så jag fick ta lite ansvar där. De frågade mig om saker. Jag kunde inte svara på allt för jag var lite osäker själv. Jag ville bara att tiden skulle rinna iväg. Jag ville bara att tiden skulle vara klockan 17.00 för då skulle de andra personalerna komma tillbaka från kursen för då behövde jag inte känna att jag har ansvarig för det här. Det var dumt gjort. Det var dumt att de som har jobbat länge på Biltema, att alla gick på kursen samtidigt. Det hade varit bra om en hade stannat kvar som kan mer än mig och andra tjejer. Jag trodde att jag skulle gråta för jag kände hur hopplös jag var. Jag kände att jag skulle göra fel för misstag vill jag inte göra. Till personalchefen sa jag som det var när hon frågade hur det gick: KATASTROF. Det var mitt första ord jag tänkte på. Jag upplevde att det var katastrof. Jag vill inte uppleva det här igen. Innan jag skulle gå hem, lämnade jag en lapp till personalchefen. Vi började prata om hur duktig jag är. Själv kände jag att det var jobbigt att höra det även om det värmer mitt hjärta men jag har svårt med det. Jag har svårt att säga till mig själv om positiva kommentarer om mig själv. Jag borde tala om det för mig själv, och jag borde tänka på det hon har sagt till mig. Jag vet inte hur många gånger hon har gett mig positiva kommentarer om min insats på jobbet. Jag tar åt mig men inte alltid lätt att tänka på det för man har sina egna tankar. Mina egna negativa tankar som styr.

Hela situationen skrämmer mig...

Imorgon är det en ny dag, då kanske det blir en bättre dag på jobbet än det var idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0