Sabina

Varför ska jag bry mig så mycket om andra människor när jag borde bry mig om vissa?

De som jag alltid kommer att bry mig är min familj för de kommer i första hand. De älskar jag. De har jag respekt för. De finns vid min sida, och jag finns vid deras sida. De är mitt kött och mitt blod.

Det blir så när man har ett stort varmt hjärta som det står på Alla Hjärtans Dags kort som jag fick några dagar innan Alla Hjärtans Dag, att man vill bryr sig om andra människor. Det har alltid varit så för mig. Jag har alltid brytt mig om andra människor för jag har funnit där för de. Fortfarande idag finns jag där för de men jag kanske inte visar det på ett bra sätt men det går inte in och ut i mina öron när de pratar med mig om sina problem. Det är för att jag lyssnar på dem. Det är för att jag bryr mig om dem.

Det här är något som jag borde träna på, eller bli bättre på. Jag behöver bli bättre på att tänka på mig i första hand och att inte bry så mycket om andra människor. Det behöver inte betyda att jag inte tänker på de för så är det inte. Jag tänker på en del människor. Det kanske är för att man saknar den tiden från högstadiet men också tiden från gymnasiet. Och jag försöker inte tänka så mycket på det för det skär i mitt hjärta.

De människor som jag tänker på... Det skulle bli en lång namnlista.

De enda som bryr sig om mig, är min familj för det kan jag känna från dem men kan inte känna från andra människor tror jag. Jag tror att jag behöver tänka igenom det.

En mur omkring mig.

Innan jag ska stänga ner datorn tänkte jag att jag måste skriva om en söt historia som alltid får mig att le när jag tänker på min och Mirandas samtal om jordgloben :) Och innan jag börjar skriva om det söta historian, måste jag säga att sötnosar Miranda och Viktor gör mig alltid glad varje gång jag träffar de. Jag vet att jag inte träffar de så ofta men de finns alltid i mina tankar men också finns de i mitt hjärta. De kommer alltid att finnas i mitt hjärta för de är sötnosar som gör mig glad men också får mig att må bra. De får mig att skratta. Att tänka på de, gör mig glad!
Det värmer mitt hjärta när jag ser Miranda pussa sin lillebror Viktor. Ibland gillar han inte det för det händer att hon kan pussa honom hårt vilket det gör att Viktor börjar skrika. En annan sak som också värmer mitt hjärta, är när Miranda kallar Viktor lillebror. Samtidigt när hon säger lillebror till honom, så pussar hon honom. Så gulligt av henne. Det är en fin syskonkärlek!

Sist jag hälsade på Miranda och Viktor, hade jag och Miranda ett gulligt samtal som fick mitt hjärta att värma. Det var nära att jag skulle gråta men som tur höll jag tårarna tillbaka. Som vanligt var vi hennes rum där hon alltid stänger in oss två för att hon inte vill att Vivvi eller Viktor ska komma in i rummet. Hon vill att det är bara vi två ska leka, och jag förstår varför.
Miranda tände lampan på jordgloben för att kolla på den.

Miranda: Kan du visa mig var du bor?
Jag: Jag bor i Sverige. Du bor också i Sverige. Vi bor i samma land.
Miranda: Kan du visa var du bor?
Jag log.
Jag visade henne var Sverige låg.
Jag: Kan du visa var Malaysia ligger?
Den tjejen hittade landet fort. Jag kunde inte hitta Malaysia på jordgloben.
Jag: Snart åker du dit. Du och din familj.
Miranda: Ja. Och du följer med. ( Om jag minns rätt så sa hon så, eller om hon sa: Och du ska följa med. )
Jag: Nej, jag följer inte med.
Miranda: Varför inte? ( Hon var förvånad )
Miranda: Vad ska du göra?
Jag: Jag ska jobba.
Miranda: Mamma jobbar inte. Pappa jobbar inte. Viktor jobbar inte. Och inte jag heller.
Jag: Nej, ni kommer inte jobba.
Ni kommer att bada och sola. Det blir roligt?
Miranda: Ja.

Hennes korta mening värmde mitt hjärta, och det betydde otroligt mycket för mig. Fortfarande idag betyder den meningen mycket för mig. Den meningen kommer jag aldrig att glömma bort utan den meningen kommer jag alltid att bevara i mitt hjärta. Den meningen kommer jag att skriva i min positiva bok. I min positiva bok ska jag ha en bild på de två söta barnen.

Jag berättade det för min mamma om Mirandas kommentar. Hon tyckte att det var gulligt :)
Det var gulligt sagt av Miranda :)
Är det inte en söt historia? :)

Miranda och Viktor finns alltid i mitt hjärta! ♥ ♥

Lite dåligt samvete har jag men jag måste lyssna på min egen kropp som inte står ut med smärtan, och det gör inte jag eller. Sedan i måndags har man upplevt den jobbiga smärtan, speciellt idag. För hela dagen idag har man upplevt den jobbiga smärtan på jobbet vilket det har varit jobbigt. Den ville inte försvinna. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra åt min smärta. Jag vet inte vad för fel jag gör.

Och jag har känt mig stressad idag men stressen har inte med smärtan att göra för smärtan kom imorse så det kan inte vara stressen.

De här tre arbetsdagarna har jag inte jobbat lika hårt som jag brukar annars göra utan jag har känt mig seg. Det kan bero på smärtan som gör att jag inte kan riktigt koncentrera mig bra för jag tänker på det hela eftersom jag upplever det.

Idag på eftermiddag, innan personalchefen skulle gå hem frågade jag henne om det var okej för henne om jag kunde stanna hemma imorgon, och det fick jag. Jag frågade henne två gånger om det var säkert, och det var det. Hon sa: Om man inte mår bra, ska man inte jobba.

Det gör jag inte. Även om jag inte mår bra, försöker jag kämpa hårt på jobbet. Jag sliter hårt, att jag till slut känner mig slut i kroppen.

Imorgon är jag sjuk för det var så personalchefen skrev på schemat. Jag hade velat jobba imorgon men det går inte på grund av smärtan. Det dummaste är att jag låter smärtan kontrollera över mig för jag känner mig svag.

Kan inte smärtan försvinna? Kan inte jag bli fri från smärtan?

I helgen har det inte varit varmt även om det har varit ett underbart väder men det har varit små kyligt, att man nästan behövde ha en vinterjacka.

Hur min helg har varit, har det nog varit bra. Kanske inte världens bästa helg men jag har inte varit rastlös i fredags och igår. I fredags var det inflyttningsfest hos Malin. Det var en del folk där. Det var trevligt. Första gången provade jag vattenpipa och det var inte illa som jag trodde för jag trodde att det skulle smaka lite konstigt men det gjorde inte. Och nykter var jag ;)

Igår hade jag supertrevligt med tjejerna Ronja och Ngoc :) Vad vi gjorde, åkte vi till tivolit som låg vid Stora Mässan. Jag åkte en karusell som jag aldrig vill åka igen. Den karusellen åkte jag på Liseberg när jag var där för första gången för två år sedan. Efter karusellen mådde jag illa i några timmar. Det kändes som om jag skulle spy, speciellt på bussen. Mår jag illa innan och ska åka buss eller bil, blir det bara värre. Som tur spydde inte jag. Det var en del människor på tivolit. Den som jag och Ronja ville åka, hade de stängt den. Den kunde man inte åka förrän klockan fem på eftermiddag. Ronja förslag var att åka till Marieberg och komma tillbaka för att åka den karusellen men så blev det inte. Jag skulle aldrig gå på med hennes förslag. När vi var på tivolit, var det kallt att vi frös. Ngoc hade vantar på sig som hon hade lånat utav Ronja. Fingervantar i april. Efter tivolit åkte vi mot stan. Jag köpte mat på Burger King medan de två andra köpte man från Kina restaurangen. Mat åt vi hemma hos Ngoc. Där satt vi, åt mat och pratade. Det var en trevlig middag stund, och mätt blev jag. Mycket skratt var det under maten. Det behövde jag. Efter maten kollade vi på en film som var en fin film. Nu minns jag inte vad filmen hette.

Vid nio på kvällen gick jag hem. Trött blev jag också men framför allt hade jag ont i huvudet. Inte konstigt för jag sov bara 3 ½ timme igår. Jag somnade vid halv tre igår när jag kom hem från festen som var i fredags.

Tack Ronja och Ngoc för igår! :)

Idag var det både städ och tvätt-dag. Efter det gick jag på stan med min mamma och min faster i en timme innan de skulle hälsa på en bekant. Själv gick jag hem. När jag kom hem, tog jag en promenad. Jag promenerade en timme och femton minuter. Under promenaden trodde jag att jag skulle lyckas med att rensa bort mina tankar som jag behövde men det gick inte så bra för man tänkte på en del saker.

Om jag tänker efter har jag egentligen gått 3 ½ timme för jag började gå mot stan vid halv två med min mamma och min faster.
Förhoppningsvis är dagen imorgon bättre än idag. Idag har jag känt att det har varit en piss dag, att jag inte kan förklara. Jag har varit i min egen värld.

Tisdag, onsdag, torsdag, fredag och söndag jobbar jag, så jag lär bli trött efter de långa arbetsdagarna.

Nu är jag nervös men också är jag rädd. Rädd att uppleva den jobbiga smärtan imorgon vilket jag kommer att göra men jag ska försöka inte tänka på den smärtan. Bara jag inte upplever den smärtan som jag upplevde i onsdags eftermiddag för jag upplevde att jag var svag. Jag kunde inte kontrollera smärtan för det var starkt för mig. Det kändes som om någon skulle strypa mig. Det kändes också som om jag höll på att ramla ner på golvet. Jag ska inte tänka på det för jag gör situationen värre mot mig själv. Jag måste sluta tänka på det!

Ikväll blir det TV-time mellan 21.00-23.00. Imorgon bitti ska man vakna tidigt, och ta en morgon promenad till dit. Om jag inte cyklar till dit. Jag tror at jag får cykla till dit för jag måste till audiologiska mottagningen och boka en tid hos dem. Jag behöver nämligen extra hörapparater som jag vill använda på jobbet.

Nu ska jag göra en fruktsallad. Mums mums!

Redan är det fredag för nyss var det måndag. Nu går tiden alldeles för fort. Tiden får sakta ner.

Ett riktigt underbart väder vi har idag :) Nu vill jag ligga på gräset och sola men också vill jag bada. Bada vill jag helst göra i Bosnien eller i Kroatien för känslan där är helt annorlunda om jag skulle jämföra med Sverige. Det är inte alls samma känsla som jag har i Bosnien som jag har här i Sverige.

Och grilla med ett gäng... Det hade varit mysigt men också roligt. Det få bli på valborg när Sara och Sanna kommer. Grilla, dricka, spela kubb och ha trevligt. Jag hoppas att det blir av.

I helgen är jag ledig, och då ska jag ta det lugnt för det behöver jag. Fast personalchefen frågade mig om jag ville jobba imorgon men jag tackade nej för jag har planerat något annat. Och sen behöver jag vara lite ledig tanken på att det har varit mycket den här veckan. Jag har jobbat alla dagar förutom i onsdags för då var jag ledig. En arbetskollega från jobbet hade ringt till mig och frågat mig om jag kunde jobba vilket jag inte kunde göra för att jag hade en tid på vårdcentralen. Lite sur var jag för att personalchefen strök bort mig den dagen på schema vilket det innebar att jag inte alls kunde jobba den dagen för jag hade en tid på vårdcentralen på eftermiddagen. Dessutom ville jag inte stressa mig heller, samt att jag inte får jobba mer än sex dagar för det hade blivit så för mig om jag hade jobbat i onsdags. Men den arbetskollegan tänker inte för hon blir lätt stressad. Hon borde ha väl fattat att jag inte alls kunde jobba den dagen för att personalchefen strök bort mig.

Både idag och igår var det mycket varor vi hade fått på jobbet, att det inte är sant. Både idag och igår var det vagnar överallt, speciellt blir det mycket på lager att det är svårt att komma förbi. Det är tur att det bara personaler som får gå där. Igår och idag jobbade jag till klockan tre på eftermiddag istället för att sluta klockan tolv. Det var mitt eget fel för det var jag som frågade personalchefen om jag behövdes stanna kvar i några timmar, och det behövdes. Jag ville stanna några timmar kvar för annars hade jag inte frågat. Hade det inte vi fått mycket varor igår och idag, hade jag nog slutat klockan tolv. Det är kul att jobba. Och jag är glad att jag har ett jobb, att jag inte är arbetslös! Jag hade blivit tokig om jag hade varit hemma hela tiden, inte jobbat eller studerat. Jag blir tokig när jag är ledig i några dagar i sträck för jag mår ännu sämre.

Den här månaden blir det mera timmar för mig vilket det innebär att jag får mer lön än förra månaden :) Det känns jäkla bra för snart har jag jobbat över 100 timmar. Man kan säga att jag har jobbat heltid den här månaden.

Telefonsamtalet från igår, tror jag att det betydde lite/mycket för personalchefen som jag tog hand om. Jag hade sagt till henne att jag har lagt undan dessa varor åt de här tre kunderna som skulle ha, och att det behövdes ringa till dem. Hon sa att hon kunde ta samtalet. Jag sa att jag kunde ta det. Hon tyckte att det var bra att jag ville göra det. Och det var inte första gången för mig.
Jag ringde till de två olika kunderna och pratade. Efter när jag hade pratat klart, sa personalchefen att hon var väldigt glad över att jag ringde till kunderna. Det sa hon några gånger till mig. Självklart gick det rakt in i mitt hjärta.
Hon frågade också om det var okej att hon tog upp om min hörsel på mötet som vi hade igår morse. Att hon tog upp om det, är för att mina arbetskollegor ska vara medvetna om varför jag inte kan ta hand om telefonerna. Jag sa till henne att det var helt okej. Nema problema :)
Övrigt svarar jag aldrig i telefonerna på jobbet. Vi har telefoner till kassan, bilen, Förbutiken, Återköp och jag tror också till golvet. Telefonerna är väldigt svaga för mig att jag inte hör något. Det går inte att höja volymen för det blir svag ändå. Skulle jag svara i telefonen, skulle jag bli rädd och orolig att jag inte skulle höra allt för det är vad jag har upplevt en gång. Jag var nybörjare. Jag svarade i telefonen i kassan fast man inte skulle göra det. Det visste inte jag. Jag får skylla på arbetskollegan som gav mig telefonen för hon vet om man inte får ha telefonen i kassan. Hon gav den till mig fast jag satt i kassan. Det var hennes fel...
Kunden som jag pratade med, han frågade mig om vi hade bromsbelägg till Volvo. Jag var både nervös och orolig, att jag sa att vi hade det fast jag inte visste om vi hade det. Jag stängde min kassa så fort jag kunde när det hade lugnat ner i min kassa för jag kände att jag var snart på väg att gråta. Och det gjorde jag fast inne på kontoret när personalchefen frågade mig hur det hade gått. Mina tårar bara kom. Sen dess har jag inte svarat i telefonen.

Att ringa från kontoret är det okej för då kan jag höja volymen samt att ändra från M till T på hörapparaterna för då hör jag. Telefonen på kontoret är mycket bättre än telefonerna som vi har i butiken.
Som sagt tror jag att telefonsamtalet betydde lite/mycket för henne. Hon var glad :)

Ikväll är det inflyttningsfest hos Malin så det blir nog trevligt. Hoppas jag blir lite piggare innan festen för lite trött är jag tanken på att jag vaknade 05.50 för jag började jobba halv sju imorse. Stressad var jag men kom i tid. Det var tur. Dessutom har jag ont i ryggen. Inte konstigt för att jag inte böjer rätt om jag ska lyfta upp varor. Varorna är inte bara lätta utan de är också tunga men också kan de vara stora.
Imorgon är det lördag, och då ska jag umgås med Ronja och Ngoc så det blir nog trevligt.
På söndag kanske jag går på stan. En två timmars promenad ska jag ta för det behöver jag. Jag behöver rensa bort mina tankar för det har jag inte gjort den här veckan för att någon promenad har jag inte tagit än. Nu ljuger jag. Jag tog visst en promenad i onsdags eftermiddag när jag promenerade till jobbet för att hålla henne sällskap hem. Jag bör lyckas att rensa bort mina tankar för jag ska fokusera på en sak, och det är min smärta. Varför jag upplever det?

Nu ska jag sitta lite på balkongen och lyssna på mp3.

Nervös och orolig är jag. Det är min andra vecka att jag har varit så för man har gått runt och tänkt på hur det ska gå. Bara jag inte upplever smärtan men det lär jag att göra. Och jag ska tänka att det ska gå bra imorgon.

Det var en dålig start jag fick i början av en ny vecka som började idag. En dålig start på en måndag. 
Det första sov jag inte bra i natt för jag vred hela tiden, och det var på grund av den hemska mardrömmen som jag hade. Jag vaknade, och somnade igen men mardrömmen fortsatte. Det andra var det ingen diskussion om kassa schema för vi kunde inte följa den ordinarie scheman som vi brukar tanken på att det är röd dag idag. Det tredje kunde två personaler gå på fika samtidigt. Det fjärde var jag lite stressad på jobbet. Det femte kom smärtan vilket det gjorde att jag fick ont i ryggen. Ville göra det som jag behövde göra när jag upplever smärtan men det gick inte för jag var i kassan. Det sjätte hade inte jag någon aptit idag, att jag inte har käkat riktigt mat idag. Det sjunde var jag blek enligt min mamma och syster. Det åttonde var jag trött. Det nionde mådde jag dåligt, att jag kände att allt var skit. Det tionde upplevde jag men upplever fortfarande att jag inte kommer att klara det här fast jag vill det här. Det elfte kom tårar. Det gjorde när min mamma frågade mig om jag grät, och det gjorde jag under cykelturen när jag behövde rensa bort mina tankar och känslor.

Jag vet inte vad som gör mig mest ont. Det är väl lite av varje situation.
Nu i kväll hatar jag mig själv. Jag hatar mig själv att jag ska göra min mamma orolig. Det har hon sagt flera gånger, att hon är orolig för mig hur jag mår. Det sa hon i kväll, och det förstår jag. Varken henne eller någon annan i min familj vill inte jag göra orolig för jag älskar de. Jag vill inte att de ska vara oroliga över mig. Jag hatar när det blir så här för det här är något som jag inte är glad över.

Livet är inte rättvist.
Imorgon är det en ny dag. Förhoppningsvis blir dagen bättre.

Mamma, lillasyster och pappa - jag älskar er! Ni betyder mycket för mig!
Tack för att ni står ut med mitt mående! Massa kärlek till er tre ♥

Och stort tack till DIG av många olika anledningar! Du finns alltid i mitt hjärta ♥

Hela helgen har det varit ett underbar väder. Och jag hoppas på att det blir lika fint väder i framöver som den här veckan har varit. Lite varmare vill jag ha för jag vill ligga på gräset och sola. Kanske lite för tidigt att ligga på gräset och sola. I Bosnien är det redan varmt, att min söta syssling Lejla hade shorts på sig för hon är där med sin familj. Familjen är på en liten semester. Jag kan inte riktigt förklara hur mycket jag saknar mina bästa sysslingar Lejla och Eldar. Mina söta älsklingar <3

Igår efter jobbet, tog jag en låååång promenad som varade i två timmar och femton minuter. Och det blev 16 113 steg - stegräknare som jag hade på mig. Under promenaden tänkte jag väldigt mycket på Bosnien för det var solen i ansiktet som fick mig att tänka på Bosnien.

Det fick mig att tänka på badstranden där nästan alla människor känner varandra. Det fick mig att tänka på att det är fullt på badstranden vilket det gör att det är svårt att hitta en plats där man vill ligga och sola. Det fick mig att tänka på en del av mina släktingar som jag brukar hälsa på. Det fick mig att tänka på sötsaker men framför allt fick mig att tänka på maten. Det fick mig att tänka på grillningen som min morfar brukar ta hand om. Det fick mig att tänka på vattenfallet. Det var mycket som fick mig att tänka på Bosnien när jag fick solen i ansiktet. Det skulle bli en lång lista. Det var underbart med den långa promenaden.

Jag njuter av promenaden. Jag behöver promenera ofta för att rensa bort mina tankar. När jag har jobbiga tankar om allt vill jag rensa bort mina tankar. När jag har jobbiga känslor inom mig vill jag rensa bort mina känslor. Och henne behöver jag också.

Idag har jag också jobbat. Hur det har gått idag, har jag varit stressad för det var hit och dit. Det är för jag var jour, och jag tycker att det är jobbigt att vara på jour även om det inte händer mig ofta men ändå... När man är på jour, är man på golvet vilket det innebär att man ska hjälpa kunderna som behöver hjälp och fylla på, men också ska man vara på bilavdelningen och i Förbutiken. Att stå på bilavdelningen eller i Förbutiken gör mig nervös. Det är på grund av de svåra frågor jag kan få om bilar som jag inte är expert på Sedan kan jag också vara osäker för inte vill jag göra fel. Jag får väl försöka tänka på att jag gör mitt bästa på jobbet även om jag har svårt att tänka så eller inse att jag gör mitt bästa. Det är lite svårt när man har höga krav på sig själv.

Imorgon är det en ny vecka. Här går tiden fort för snart är det maj. Kan inte tiden gå lite saktare? Jag börjar bli lite rädd för det här för tiden skrämmer mig. Inte ska jag tänka på det.

Det är inte långt kvar tills Sara och Sanna kommer hit till Örebro :) Det ska bli riktigt kul. Hoppas att de dagarna blir fint väder, att man kan sitta i en park och prata. Till och med grilla. Det hade varit trevligt.

Nu är det dags för mig att sova för jag börjar bli lite trött nu...

God natt och sov gott!

Kanske det är dags för mig att uppdatera lite här på bloggen för det var ett tag sen jag skrev om vad som har hänt i mitt liv eller vad som händer i mitt liv. Det händer inte så mycket speciellt i mitt liv.

Jag tog 1 ½ timmes promenad i det fina vädret. Jag ska nog promenera imorgon efter jobbet om jag nu orkar. Beror på om det blir mycket på jobbet imorgon. Jag känner mig duktig som promenerar mycket för nu för tiden promenerar jag ganska mycket, och det är underbart. Under promenaden trodde jag att jag skulle lyckas att rensa bort mina tankar men det gjorde jag inte för jag tänkte på en del saker. Jag vet inte riktigt vad jag mest tänkte på. Bosnien? Onsdag? Framtiden? Vända stolen? Människor?

Ibland undrar jag hur orkar jag tänka så mycket som jag gör.

På min lediga dag idag, har jag inte gjort mycket speciellt. Jag har städat, kollat på TV och kollat på kurser på nätet vilket det inte har varit lätt. Och det är inte lätt. Jag vet att jag vill plugga. Jag vill gärna plugga men jag har vissa punkter som hindrar mig vilket det är jobbigt. Jag låter dessa punkter vinna över mig vilket jag inte borde göra. Det här påverkar mig starkt vilket det får mig att må dåligt. Inte ska jag ta upp om det här på bloggen för det hjälper inte. Det får jag hålla för mig själv.

Imorgon och på söndag kommer jag att jobba, så får vi se om det blir mycket i helgen för den här veckan har det varit mycket på jobbet. Jag har jobbat sedan i söndags så det har varit fullt fart på jobbet. Det har inte bara varit fullt fart på jobbet utan har också haft huvudvärk i tre dagar i sträck vilket det har varit jobbigt. När jag får huvudvärk på jobbet, tappar jag ibland koncentrationen vilket det inte är bra. Också har jag varit stressad på jobbet vilket det inte eller är bra. Jag får inte stressa mig på jobbet för jag vill inte att det ska bli som det vara förra året. I några månader var jag stressad varje gång jag jobbat. Det var så innan semestern. Jag får lära mig att inte stressa på jobbet. Annars går det bra på jobbet.

Jag är glad att jag har ett jobb. Jag är glad att jag inte är arbetslös. Jobbar jag inte på två dagar eller mer, blir jag redan tokig hemma. Jag mår ännu sämre.

Arbetstider... Igår på jobbet fick jag ännu mera arbetstider för jag hade bara fått arbetstider för vecka 17 men fick också arbetstider nästa vecka så det känns bra :) Det känns bra att jag kommer att jobba fyra dagar, inte behöva sitta hemma och ha tråkigt. Eller må ännu sämre. Hur det ser ut nästa vecka kommer jag att jobba måndag, tisdag, torsdag och fredag. Personalchefen hade också skrivit arbetstiden på onsdag men jag kunde inte på eftermiddag för arbetstiden var från klockan 14.00-19.15 så den arbetstiden tackade jag nej. Där förlorar jag mina fem timmar men jag har andra arbetsdagar som väntar på mig så det är bättre det än ingenting. Dessutom får man inte jobba fem dagar i sträck. hade jag inte sagt nej till onsdag, hade jag jobbat sju dagar i sträck vilket man inte får. Jag behöver vara ledig en dag.

Vecka 17 har jag fem arbetsdagar. Det känns bra att jag har fem arbetsdagar. Det blir mer arbetstimmar den här månaden än förra månaden :) Dessutom har vi på jobbet fått lönehöjning. I framöver hoppas jag på att jag får jobba mer för det är vad jag vill. Jag vill jobba mycket innan jag har min semester. Det spelar ingen roll hur jag mår för jag måste men också vill jobba mycket. Jag ska tvinga mig själv. Jag ska plåga mig själv. När jag tänker efter, är jag ganska hård mot mig själv. Det har jag varit sedan högstadiet så jag har svårt att "bryta loss". Jag har svårt att komma ur detta.

Nu när jag tänker på sommarjobbet, får jag prata med personalchefen för jag vill gärna veta hur hon har tänkt. Jag ska fråga henne om jag får jobba hela juni för jag tror inte riktigt att jag ska ta semester i juni tanken på att jag tog semester i juli. Jag kommer säkert att jobba ihjäl mig ;)

Nog om mitt jobb för inte ska jag bara skriva om mitt jobb...

Annars händer det ingenting speciellt. I tisdags fyllde Ronja år så vi firade henne hemma hos Tezz. Vi åt tacos till middag. Det var gott men mätt blev jag. Och jag hade trevligt :)

Jag fick höra att Sanna och Sara ska komma hit till Örebro i slutet av april så det blir roligt om de kommer hit.

Under promenaden tänkte jag på en sak. Igår var den nionde april, och det innebär att söta sysslingen Eldar är nu åtta månader gammal nu. Här går tiden fort för snart är han ett år i augusti. Hans storasyster Lejla är alltid rolig i telefonen när vi familjen pratar med henne. Vi frågar henne alltid hur det är med hennes lillebror.

Hon svarar alltid samma sak: Han bara skriker, gråter och äter. Han är tjock.

Så lilla Eldar är ett litet knubbis.

Ooh, nu saknar jag mina söta sysslingar! Önskar att jag var hos de eller att de var hos mig. Vill bara krama och pussa om dem. Mina älsklingar <3

Nu ska man in i duschen...

Nu är jag väldigt uttråkad, att jag ska ta en lång promenad i det fina väder :) Under promenaden ska jag lyssna på bosnisk musik men också rensa bort mina tankar för det behöver jag. Om jag nu lyckas med det.

Jag får skriva mer när jag kommer hem från promenaden för nu är det dags för mig att ta en huvudvärkstablett för jag har precis fått huvudvärk. Sen ska jag ut och promenera...

Grattis till söta Nelina som fyller ett år idag :) Söta dotter till den finaste ängel och hennes sambo. Hon är lik sin pappa för det ser man på den lilla bilden som jag har klippt från NA-tidningen. Den bilden finns i samma ram som jag har ett foto på mig och den finaste ängel. Fotot som togs på min student då när hon överraskade mig! Att titta på de två, gör mig glad.

Jag får fixa en blind-date för jag tänkte söta Nelina och busfrö Viktor kunde gå på en blind-date. Vore inte det sött? ;) Små barn som går på blind-date.

Grattis söta Nelina på födelsedagen! :)

Jag hittade en bild på mig, kusin Belma och lillasyster. Bilden togs i Gnosjön där vi bodde i nio månader innan vi flyttade hit till Örebro. På den bilden var jag nog åtta år medan min syster var sex år. Belma hade inte nog fyllt ett år. Belma hade en amerikansk tröja. Så söt hon var när hon var liten. Nu är hon 16 år.

Tiden går fort.


Jag, kusinen Belma & lillasyster

Bosnom behar probeharao
mene zivot razocarao
svuda behar na nju mirise
a ja uzdisem...

Det var den första låten som vi publiken sjöng på konserten igår kväll. Den låten hade Dino Merlin sparat till slutet oavsett om vi sjöng tre eller fyra gånger den låten så ville inte han sjunga den utan ville spara vilket han gjorde rätt. Konserten i Norrköping var bra. I början var det lite segt för han skulle börja sjunga halv tio på kvällen men började sjunga 45 minuter senare.Vi publiken skrek hans namn för vi ville att han skulle komma. Han sjöng i en timme. Sen var det paus i cirka 45 minuter. Efter pausen sjöng han en timme till. På slutet var det riktigt bra för alla skrek och hoppade. Ja, alla hoppade och viftade med sina händer. Människor trängdes. En del puttades. Vi stod i mitten. Stackars jag som inte såg mycket Dino Merlin för jag är kort fast jag hade högklackade skor. Personer som stod framför mig var långa. Inte lätt att vara kort, och jag får skylla på pappa ;)

Det gick lite bättre för då kom vi närmare. Både jag och lillasyster tog en del bilder från min kamera. Konserten fick mig att tänka på en del av mina släktingar men också tänkte jag på den tiden som jag fick uppleva i Bosnien innan det var krig. Hans konsert värmde mitt hjärta. Det gör hans musik.

Vi människor var galna på konserten.

Men jag hade trevligt på konserten :) Hoppas också att min syster och hennes kille hade trevligt på konserten.
Och stort tack till de två som lät mig att sova över hos de i natt. I natt kom vi hem vid tre tiden, så både jag och min syster var trötta på jobbet idag. Vi ville sova.


 

Kelner vino natoci
da pijane oci ne gledaju vise u nju
od veceras nam srca zajedno nisu
razdvojeno put putuju

Ref. 2x
Bosnom behar probeharao
mene zivot razocarao
svuda behar na nju mirise
a ja uzdisem

Malo car, malo sluga
malo sreca, malo tuga al' ljubav ostaje
ovo moje ludo srce nikad nije znalo
da slaze i da sakrije

Ref. 2x

Kelner vino natoci
da pijane usne istinu progovore
zbog nje sam izdao Boga i staru ljubav
i sve sto sveto je

Ref. 2x

Bosnom behar probeharao
mene zivot razocarao
bosnom behar na nju mirise
a ja uzdisem

Ref. 

Sist jag uppdaterade var i onsdags, så jag får passa på att uppdatera lite innan jag ska cykla till jobbet och möta min syster för hon jobbar nu. Jag och hon ska cykla hem tillsammans hem till henne. I natt ska jag sova över hos henne och hennes kille för att vi vi kommer hem sent i natt från konserten som är ikväll. Det var min systers förslag för både jag och hon börjar jobba samtidigt imorgon. Det var ett bra förslag som hon kom på. Jag och hon kommer inte att få mycket sömn i natt. Vi lär nog vara trötta på jobbet imorgon.

Ikväll är det konsert i Norrköping så det blir nog superduper trevligt :) En känd bosnisk artist från Bosnien kommer hit. Dino Merlin heter han. Det lär bli mycket människor på konserten. Det lär bli fullt där konserten kommer att vara.

Det är tredje gången jag går på hans konsert :) Hans musik får mig att värma mitt hjärta. Hans musik får mig att sakna den tiden som jag fick uppleva med en del av mina släktingar innan det var krig i Bosnien. Hans musik får mig att längta till Bosnien även om jag kan tycka att det är lite jobbigt att vara där av olika anledningar.

Första gången jag var på hans konsert var snart för fyra år sedan, 2005. Tiden går fort. Andra gången var förra sommaren när jag var i Bosnien. Konserten var i huvudstaden Sarajevo. Det var ett fotbollstadium, Kosevo. Det var människor överallt. Det var fullt. Den kvällen insåg jag hur mycket jag saknade min barndomsvän Jasmina. Det skar i mitt hjärta för jag önskade att jag kunde ha henne i mitt liv. Eller så önskar jag att jag hade kontakt med henne. Hon bor i Bosnien, och jag hoppas hon har ett bra liv. Hon finns i mitt hjärta.

Nu är det tredje gången jag går på Dino Merlins konsert :) Hans konsert kan man inte missa. Speciellt om man är beroende av hans musik som jag är fast jag missar hans konsert som är i sommar i Bosnien.

Det blir en del bilder att ta ikväll. Jag åker med min syster, hennes kille och hans killkompis så det blir en rolig kväll. Det är ingen dubbeldejt som Vivvi och Johannes sa i torsdags när jag hälsade på Miranda och Viktor.
Jag skrattade åt Vivvi och Johannes. De retade mig.
Det är ingen dubbeldejt!

Nu ska jag ta bort masken som jag har på ansiktet och börja sminka lite. Jag måste också börja packa inför ikväll och ta med arbetskläder till imorgon. Som om jag ska resa bort.

Sedan måste jag skicka ett mail. Mail till henne och fråga om det går att göra så.



Jag önskar att jag kunde släppa det som var jobbigt igår för jag tänker ganska mycket på det vilket det inte är bra. När ska jag lära mig att börja släppa det här? När ska jag börja släppa de två jobbiga situationer som inte ska behöva plåga mig mer? Jag får skylla mig själv för det är bara mitt fel. Det är mitt fel för att jag håller på så här. Det här är jobbigt. Jag behöver komma ur detta men det går inte riktigt bra.

Ha en trevlig kväll!

Det känns att det är vår nu fastän det är lite kallt ute men det är så i början när våren är kommen. Väder har varit helt underbar idag för solen sken. Det som var underbart med solen, var att få solen i ansiktet. När jag fick solen i ansiktet tänkte jag på värme i Bosnien.
En sak fattas med våren, och det är värme men snart kommer värmen.

Snart kan man sitta på en park och äta en god glass. Njuta av solen och glassen. Det ser jag fram emot.

På eftermiddag fick jag ett samtal från min mamma där hon berättade att hon var på väg till vårdcentralen. Och jag frågade henne om hon skämtade. Samtidigt skrattade jag. Hon menade allvar. Jag tänkte att det var första april men det var inte april skämt. I bakgrunden hörde jag butikschefens röst. Han sa att det inte var skämt. Raka vägen till vårdcentralen där jag mötte min mamma och butikschefen. Han hade skjutsat henne till akuten men de på akuten sa att hon skulle till vårdcentralen. Butikschefen var tvungen att åka tillbaka till jobbet, och att jag skulle komma senare för att hämta hennes saker. Min mamma träffade först undersköterska som samtalet varade i fem minuter. Hon fick en tid hos en läkare på eftermiddag. Läkarbesöket varade 10 minuter. Och han var verkligen otrevlig. Jag tycker inte om när en läkare är otrevlig. Ska man jobba med människor, får man väl försöka vara trevlig och se glad ut vilket han inte gjorde det. Det enda han sa att hon skulle äta ipren. Skulle inte det bli bättre skulle mamma ringa till sjukgymnasten.

Både jag och min mamma var inte förvånad över det här för vi tycker att sjukvården i Örebro är sämst. Det är nog säkert på andra ställe också. Huvudstaden Sarajevo i Bosnien har fått bra kritik för deras vård. Jag tror att dom har en bra vård. Jag tror att dom bryr sig mer om sina patienter än vad Sverige gör här. Dessutom tar läkare i Bosnien mer allvar på sitt jobb.

Vad som hade hänt, var att min mamma hade ramlat på jobbet idag. Hon skulle hjälpa en kund med ett bilbatteri. Hon stod på en batteripall. Det batteri som kunden skulle ha, var längst bak. Det var två andra batterier bredvid varandra, och mamma flyttade dom på var sin sida. När hon väl skulle flytta fram det batteri som kunden skulle ha, så råkade hon på något sätt träffa den andra batteri, som gjorde att hon tappade balansen. En av dom batteri ramlade på hennes knä, och hon landade på ryggen. Inga arbetskollegor var där. Hon gick till lager, och berättade vad som hade ont. Alla arbetskollegor hade hört vad som hade hänt. Dom kom fram till henne och kollade hur det var med henne. Hon fick ligga på golvet och hade filt på sig. En av dom försökte bära min mamma för hon hade så ont, att hon knappt inte kunde stå på benen. Det var det som hände på jobbet.

Idag tog jag en lång promenad och lyssnade på musik. Under promenaden lyckades jag rensa bort mina tankar fast då tänkte man på Bosnien. Jag kände också att jag hade ilska inom mig som jag inte vet vad jag ska göra, eller hur jag ska göra. Hur som helst, var det skönt med promenaden.

Imorgon ska man vakna halv sex för jag börjar 6.30 så jag ska komma i tid. Jag får se hur länge jag ska jobba. Beror på om jag ska avboka min tid som jag har på vårdcentralen imorgon. Efter jobbet, det vill säga på eftermiddag blir det ett trevligt besök hos sötnosar Miranda och Viktor. Det ser jag fram emot
Miranda kommer förmodligen att slänga nallar på mig för det tycker hon är roligt. Om det gör henne glad, och får henne att skratta så gör det mig också glad.

Nu är det TV-time, Grey´s Anatomy. Samt äta äppelkaka :)
Sen soooova!

God natt!

Imorse ville man inte vakna halv sex för jag ställde alarm klockan halv sex på mobilen för jag började jobba halv sju imorse. Lite jobbigt var det att vakna för jag ville fortsätta att sova tanken på att jag inte sov bra i natt. Det är inget nytt för mig, att jag sover dåligt på nätterna utan jag har nog börjat bli van med det.

Som vanligt kom man en minut försenat till jobbet. Det är alltid så när jag börjar väldigt tidigt på morgonen. Det var inte många arbetstimmar för mig för jag slutade klockan 11.00 idag så det var en bra tid :) Några minuter jobbade jag över, och jag får skylla på min mamma som inte kom i tid för att ta över kassan. Det var egentligen hon som skulle sitta men jag satt en halv timme åt henne. Det kändes som om det var evighet jag jobbade. Som om det var för flera veckor sedan fast jag sist jobbade i torsdags, förra veckan. Jag har inte jobbat på fem dagar. Det är inte kul att vara ledig i fem dagar i sträck. Hade inte personalchefen sms mig i måndags och frågat mig om jag kunde jobba idag, hade jag inte jobbat förrän på söndag. Det är lite tråkigt att det ska vara så här. När det blir så här för mig, att jag inte jobbar på flera dagar. Eller att jag inte har fått arbetschema, är man rädd att man ska jobba ännu mindre. Det är jag faktiskt. Jag är inte bara rädd utan orolig också hur det kommer att bli i sommar.

För några dagar sedan hade jag kollat igenom min lönespecifikation från förra året. Det var verkligen stor skillnad om jag ska jämföra idag. Förra året jobbade jag över 150 timmar. Det är nästan 200 timmar. Hur det är idag, är inte jag närheten av 110 timmar.

Förra året jobbade jag heltid, så inte konstigt. Jag får väl prata med personalchefen om hur det blir i sommar. Hur hon har tänkt för lilla jag vill gärna jobba. Jag måste jobba för jag bli galen när jag är hemma i några dagar i sträck. Det funkar inte för mig för jag mår ännu sämre. Sedan behöver jag pengar också för jag kommer att slösa en del pengar till saker som jag behöver. En del pengar kommer att försvinna.

Sedan den här tjänsten som jag sökte, att jobba var tredje helg. Den tjänsten fick jag men nu vet jag inte vad som har hänt tanken på att jag inte jobbar personalchefens helg. Hon har tagit bort mig utan att meddela mig. Om någon har fått den tjänsten, ska man väl tala om det för andra arbetskamrater som t.ex till mig. Om någon har fått den tjänsten som jag sökte. Det knäppaste är, att hon sa till mig att jag har fått den tjänsten. Gissa om jag inte blev glad den dagen när jag fick höra det. Jag var lycklig för nu hade jag en helg där jag skulle jobba var tredje helg. Icke sa nicke.

Inte ska jag tänka på mitt jobb nu för jag har tänkt ganska mycket på mitt jobb nu för tiden. Jag kan inte riktigt släppa det här. Min hjärna består bara av mina tankar medan min kropp består av mina känslor och smärtan. Jag tänker för mycket. Det blir så för mig när jag är för länge här i Sverige för inte ens i Bosnien tänker jag för mycket som jag gör här. Det är sjukt.

Efter jobbet var jag på stan. Jag hittade inget speciellt. Jag behöver shoppa men ska avvakta lite. Jag får vänta tills lönen kommer för då kanske jag shoppar.

Jag funderar på att ta en simtur nu på eftermiddag för det var egentligen tänkt att jag skulle simma igår morse men blev lite förkyld. Så då blev det solarium för mig.

Eller varför inte ta en promenad och njuta av fina väder. Njuta av solen. Jag behöver rensa bort mina tankar för jag lyckades inte så bra igår. Igår tog jag en timmes promenad för jag behövde rensa bort mina tankar men det gick inte så bra för jag grät. Jag grät under promenaden. Det var nog för mycket för mig igår.

Nu för tiden är jag arg. Jag är arg på situationer men också arg på en del människor, att jag inte kan släppa ilskan.