Sabina

Lite dåligt samvete har jag men jag måste lyssna på min egen kropp som inte står ut med smärtan, och det gör inte jag eller. Sedan i måndags har man upplevt den jobbiga smärtan, speciellt idag. För hela dagen idag har man upplevt den jobbiga smärtan på jobbet vilket det har varit jobbigt. Den ville inte försvinna. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra åt min smärta. Jag vet inte vad för fel jag gör.

Och jag har känt mig stressad idag men stressen har inte med smärtan att göra för smärtan kom imorse så det kan inte vara stressen.

De här tre arbetsdagarna har jag inte jobbat lika hårt som jag brukar annars göra utan jag har känt mig seg. Det kan bero på smärtan som gör att jag inte kan riktigt koncentrera mig bra för jag tänker på det hela eftersom jag upplever det.

Idag på eftermiddag, innan personalchefen skulle gå hem frågade jag henne om det var okej för henne om jag kunde stanna hemma imorgon, och det fick jag. Jag frågade henne två gånger om det var säkert, och det var det. Hon sa: Om man inte mår bra, ska man inte jobba.

Det gör jag inte. Även om jag inte mår bra, försöker jag kämpa hårt på jobbet. Jag sliter hårt, att jag till slut känner mig slut i kroppen.

Imorgon är jag sjuk för det var så personalchefen skrev på schemat. Jag hade velat jobba imorgon men det går inte på grund av smärtan. Det dummaste är att jag låter smärtan kontrollera över mig för jag känner mig svag.

Kan inte smärtan försvinna? Kan inte jag bli fri från smärtan?