Sabina

Innan jag ska stänga ner datorn tänkte jag att jag måste skriva om en söt historia som alltid får mig att le när jag tänker på min och Mirandas samtal om jordgloben :) Och innan jag börjar skriva om det söta historian, måste jag säga att sötnosar Miranda och Viktor gör mig alltid glad varje gång jag träffar de. Jag vet att jag inte träffar de så ofta men de finns alltid i mina tankar men också finns de i mitt hjärta. De kommer alltid att finnas i mitt hjärta för de är sötnosar som gör mig glad men också får mig att må bra. De får mig att skratta. Att tänka på de, gör mig glad!
Det värmer mitt hjärta när jag ser Miranda pussa sin lillebror Viktor. Ibland gillar han inte det för det händer att hon kan pussa honom hårt vilket det gör att Viktor börjar skrika. En annan sak som också värmer mitt hjärta, är när Miranda kallar Viktor lillebror. Samtidigt när hon säger lillebror till honom, så pussar hon honom. Så gulligt av henne. Det är en fin syskonkärlek!

Sist jag hälsade på Miranda och Viktor, hade jag och Miranda ett gulligt samtal som fick mitt hjärta att värma. Det var nära att jag skulle gråta men som tur höll jag tårarna tillbaka. Som vanligt var vi hennes rum där hon alltid stänger in oss två för att hon inte vill att Vivvi eller Viktor ska komma in i rummet. Hon vill att det är bara vi två ska leka, och jag förstår varför.
Miranda tände lampan på jordgloben för att kolla på den.

Miranda: Kan du visa mig var du bor?
Jag: Jag bor i Sverige. Du bor också i Sverige. Vi bor i samma land.
Miranda: Kan du visa var du bor?
Jag log.
Jag visade henne var Sverige låg.
Jag: Kan du visa var Malaysia ligger?
Den tjejen hittade landet fort. Jag kunde inte hitta Malaysia på jordgloben.
Jag: Snart åker du dit. Du och din familj.
Miranda: Ja. Och du följer med. ( Om jag minns rätt så sa hon så, eller om hon sa: Och du ska följa med. )
Jag: Nej, jag följer inte med.
Miranda: Varför inte? ( Hon var förvånad )
Miranda: Vad ska du göra?
Jag: Jag ska jobba.
Miranda: Mamma jobbar inte. Pappa jobbar inte. Viktor jobbar inte. Och inte jag heller.
Jag: Nej, ni kommer inte jobba.
Ni kommer att bada och sola. Det blir roligt?
Miranda: Ja.

Hennes korta mening värmde mitt hjärta, och det betydde otroligt mycket för mig. Fortfarande idag betyder den meningen mycket för mig. Den meningen kommer jag aldrig att glömma bort utan den meningen kommer jag alltid att bevara i mitt hjärta. Den meningen kommer jag att skriva i min positiva bok. I min positiva bok ska jag ha en bild på de två söta barnen.

Jag berättade det för min mamma om Mirandas kommentar. Hon tyckte att det var gulligt :)
Det var gulligt sagt av Miranda :)
Är det inte en söt historia? :)

Miranda och Viktor finns alltid i mitt hjärta! ♥ ♥