Sabina

Imorse ville man inte vakna halv sex för jag ställde alarm klockan halv sex på mobilen för jag började jobba halv sju imorse. Lite jobbigt var det att vakna för jag ville fortsätta att sova tanken på att jag inte sov bra i natt. Det är inget nytt för mig, att jag sover dåligt på nätterna utan jag har nog börjat bli van med det.

Som vanligt kom man en minut försenat till jobbet. Det är alltid så när jag börjar väldigt tidigt på morgonen. Det var inte många arbetstimmar för mig för jag slutade klockan 11.00 idag så det var en bra tid :) Några minuter jobbade jag över, och jag får skylla på min mamma som inte kom i tid för att ta över kassan. Det var egentligen hon som skulle sitta men jag satt en halv timme åt henne. Det kändes som om det var evighet jag jobbade. Som om det var för flera veckor sedan fast jag sist jobbade i torsdags, förra veckan. Jag har inte jobbat på fem dagar. Det är inte kul att vara ledig i fem dagar i sträck. Hade inte personalchefen sms mig i måndags och frågat mig om jag kunde jobba idag, hade jag inte jobbat förrän på söndag. Det är lite tråkigt att det ska vara så här. När det blir så här för mig, att jag inte jobbar på flera dagar. Eller att jag inte har fått arbetschema, är man rädd att man ska jobba ännu mindre. Det är jag faktiskt. Jag är inte bara rädd utan orolig också hur det kommer att bli i sommar.

För några dagar sedan hade jag kollat igenom min lönespecifikation från förra året. Det var verkligen stor skillnad om jag ska jämföra idag. Förra året jobbade jag över 150 timmar. Det är nästan 200 timmar. Hur det är idag, är inte jag närheten av 110 timmar.

Förra året jobbade jag heltid, så inte konstigt. Jag får väl prata med personalchefen om hur det blir i sommar. Hur hon har tänkt för lilla jag vill gärna jobba. Jag måste jobba för jag bli galen när jag är hemma i några dagar i sträck. Det funkar inte för mig för jag mår ännu sämre. Sedan behöver jag pengar också för jag kommer att slösa en del pengar till saker som jag behöver. En del pengar kommer att försvinna.

Sedan den här tjänsten som jag sökte, att jobba var tredje helg. Den tjänsten fick jag men nu vet jag inte vad som har hänt tanken på att jag inte jobbar personalchefens helg. Hon har tagit bort mig utan att meddela mig. Om någon har fått den tjänsten, ska man väl tala om det för andra arbetskamrater som t.ex till mig. Om någon har fått den tjänsten som jag sökte. Det knäppaste är, att hon sa till mig att jag har fått den tjänsten. Gissa om jag inte blev glad den dagen när jag fick höra det. Jag var lycklig för nu hade jag en helg där jag skulle jobba var tredje helg. Icke sa nicke.

Inte ska jag tänka på mitt jobb nu för jag har tänkt ganska mycket på mitt jobb nu för tiden. Jag kan inte riktigt släppa det här. Min hjärna består bara av mina tankar medan min kropp består av mina känslor och smärtan. Jag tänker för mycket. Det blir så för mig när jag är för länge här i Sverige för inte ens i Bosnien tänker jag för mycket som jag gör här. Det är sjukt.

Efter jobbet var jag på stan. Jag hittade inget speciellt. Jag behöver shoppa men ska avvakta lite. Jag får vänta tills lönen kommer för då kanske jag shoppar.

Jag funderar på att ta en simtur nu på eftermiddag för det var egentligen tänkt att jag skulle simma igår morse men blev lite förkyld. Så då blev det solarium för mig.

Eller varför inte ta en promenad och njuta av fina väder. Njuta av solen. Jag behöver rensa bort mina tankar för jag lyckades inte så bra igår. Igår tog jag en timmes promenad för jag behövde rensa bort mina tankar men det gick inte så bra för jag grät. Jag grät under promenaden. Det var nog för mycket för mig igår.

Nu för tiden är jag arg. Jag är arg på situationer men också arg på en del människor, att jag inte kan släppa ilskan.

Det är dags för en promenad. Efter promenaden får det bli en cykeltur.

Nyss ringde min mamma och sa att hon är på vårdcentralen för hon hade ramlat på jobbet. Jag trodde att det var skämt men det var inte skämt.
Min mamma <3