Sabina

Jag vet att jag är ganska försiktig att skriva om mina tankar och känslor - mina negativa tankar och känslor men kvällens inlägg är inte positiv att läsa om.

Nu ikväll känner jag mig förvirrad att jag inte vet var jag har mig själv. Det är kaos med mina tankar men också är det kaos med mina känslor. Mitt liv är kaos. Just nu ikväll vill jag bara ge upp med allting för jag känner att jag snart inte orkar mer. Man vill bara falla ner på marken och få människor att förstå att jag inte orkar mer. Jag tror inte riktigt att jag klarar det här själv. Det är något som fattas. Jag vet inte vad, och jag vet inte hur jag ska ta reda på det.

Jag behöver börja om med mitt liv. Jag behöver en ny start med mitt liv, och jag vet inte hur jag ska göra på grund av min rädsla. Min rädsla som jag upplever nästan varje dag.

Det här svarta hålet som jag kom på själv på gymnasiet... Jag tror att jag har hamnat där igen. Det upplevde jag för ett tag sedan. Jag behöver komma ur svarta hålet. Jag behöver komma ur depressionen som jag har haft sedan högstadiet. Även om jag är deprimerad försöker jag att le. Även om jag är deprimerad försöker jag må bra. Du som möter mitt leende, är mitt leende äkta. Mitt leende är inte falskt.

Jag vet att livet inte är perfekt. Och jag vet att ingen människa lever ett perfekt liv. Man möter olika jobbiga situationer som man måste klara av. Det är som när man får en läxa. Får man en jobbig läxa, försöker man tänka och klura ut hur man ska klara den här läxan. Det är samma sak om man möter en situation... Hur ska man klara det här? Vad händer om jag gör så här?
Sedan kan jag tycka att det gör ont att kämpa även om jag inte ger upp. När jag känner att jag kämpar för hårt, att jag snart inte har kraft kvar, det är då jag vill ge upp med allting men ändå vill man inte ge upp med allting. Det är så jag upplever nu ikväll. Hur blir det imorgon?

Jag vet inte längre...

Mamma, lillasyster, pappa och enkeli - ni betyder mycket för mig! <3