Sabina

Igår kväll pratade mamma och jag om jobbet vilket det har fått mig att tänka mycket på det här.
Som vanligt.
I framöver kommer jag att prioritera jobbet före vänskap vilket det känns lite jobbigt att jag ska göra det, men det finns anledningar till varför jag måste göra det. Jag har valt att inte skriva om varför jag måste göra det, och jag kommer inte prata med mina närmaste vänner om det utan jag får förklara efter jul, om inte i vår. Jag hoppas att mina närmaste vänner, det vill säga tjejgänget, att de kommer att ha förståelse för det här. Det skulle jag uppskatta, och jag tror att de kommer förstå lite även om jag inte kommer att förklara.

Det är hårt av mig att säga att jobbet måste prioritera före vänskapen för det är något som jag egentligen inte vill säga men känner att jag måste säga så av olika anledningar. Det blir så i några månader tills jag vet hur det blir med det. Förhoppningsvis får jag veta efter nyår eller om det inte blir i vår. Necu da izgubim posao.

Skulle jag träffa en vän på stan, och jag får sms eller samtal från jobbet, så kommer jobbet gå i första hand. Det får bli så, så får jag träffa min vän en annan dag.
Den här situationen har blivit jobbigt för mig, att jag inte kan förklara.

Och när det gäller de två situationer som är väldigt viktigt för mig, kommer jag inte strunta i det utan jag får lösa det med jobbet för det går att lösa det. Krockar det så krockar det men jag och jobbet får lösa det.