Sabina

Det känns att det är vår nu fastän det är lite kallt ute men det är så i början när våren är kommen. Väder har varit helt underbar idag för solen sken. Det som var underbart med solen, var att få solen i ansiktet. När jag fick solen i ansiktet tänkte jag på värme i Bosnien.
En sak fattas med våren, och det är värme men snart kommer värmen.

Snart kan man sitta på en park och äta en god glass. Njuta av solen och glassen. Det ser jag fram emot.

På eftermiddag fick jag ett samtal från min mamma där hon berättade att hon var på väg till vårdcentralen. Och jag frågade henne om hon skämtade. Samtidigt skrattade jag. Hon menade allvar. Jag tänkte att det var första april men det var inte april skämt. I bakgrunden hörde jag butikschefens röst. Han sa att det inte var skämt. Raka vägen till vårdcentralen där jag mötte min mamma och butikschefen. Han hade skjutsat henne till akuten men de på akuten sa att hon skulle till vårdcentralen. Butikschefen var tvungen att åka tillbaka till jobbet, och att jag skulle komma senare för att hämta hennes saker. Min mamma träffade först undersköterska som samtalet varade i fem minuter. Hon fick en tid hos en läkare på eftermiddag. Läkarbesöket varade 10 minuter. Och han var verkligen otrevlig. Jag tycker inte om när en läkare är otrevlig. Ska man jobba med människor, får man väl försöka vara trevlig och se glad ut vilket han inte gjorde det. Det enda han sa att hon skulle äta ipren. Skulle inte det bli bättre skulle mamma ringa till sjukgymnasten.

Både jag och min mamma var inte förvånad över det här för vi tycker att sjukvården i Örebro är sämst. Det är nog säkert på andra ställe också. Huvudstaden Sarajevo i Bosnien har fått bra kritik för deras vård. Jag tror att dom har en bra vård. Jag tror att dom bryr sig mer om sina patienter än vad Sverige gör här. Dessutom tar läkare i Bosnien mer allvar på sitt jobb.

Vad som hade hänt, var att min mamma hade ramlat på jobbet idag. Hon skulle hjälpa en kund med ett bilbatteri. Hon stod på en batteripall. Det batteri som kunden skulle ha, var längst bak. Det var två andra batterier bredvid varandra, och mamma flyttade dom på var sin sida. När hon väl skulle flytta fram det batteri som kunden skulle ha, så råkade hon på något sätt träffa den andra batteri, som gjorde att hon tappade balansen. En av dom batteri ramlade på hennes knä, och hon landade på ryggen. Inga arbetskollegor var där. Hon gick till lager, och berättade vad som hade ont. Alla arbetskollegor hade hört vad som hade hänt. Dom kom fram till henne och kollade hur det var med henne. Hon fick ligga på golvet och hade filt på sig. En av dom försökte bära min mamma för hon hade så ont, att hon knappt inte kunde stå på benen. Det var det som hände på jobbet.

Idag tog jag en lång promenad och lyssnade på musik. Under promenaden lyckades jag rensa bort mina tankar fast då tänkte man på Bosnien. Jag kände också att jag hade ilska inom mig som jag inte vet vad jag ska göra, eller hur jag ska göra. Hur som helst, var det skönt med promenaden.

Imorgon ska man vakna halv sex för jag börjar 6.30 så jag ska komma i tid. Jag får se hur länge jag ska jobba. Beror på om jag ska avboka min tid som jag har på vårdcentralen imorgon. Efter jobbet, det vill säga på eftermiddag blir det ett trevligt besök hos sötnosar Miranda och Viktor. Det ser jag fram emot
Miranda kommer förmodligen att slänga nallar på mig för det tycker hon är roligt. Om det gör henne glad, och får henne att skratta så gör det mig också glad.

Nu är det TV-time, Grey´s Anatomy. Samt äta äppelkaka :)
Sen soooova!

God natt!