Sabina

Det var inte mycket pengar man har fått från skatteverket. Summan blev 1396 kronor. Mycket bättre än Mittas ;) Jag ska vara tacksam att jag inte behöver betala tillbaka till skatteverket.
Vad jag ska göra med 1396 kronor ska jag kanske lägga undan till bärbar, eller varför inte ge de pengar till min morfar. Han behöver de pengar mer än vad jag behöver för jag har ett jobb. Jag får lön varje månad.

Nu när jag tänker på min morfar, tänker jag på den morgonen när jag och min familj skulle åka tillbaka till Sverige från Bosnien. Det här var förra året.
Den morgonen var han i sovrummet. Jag gick fram och gav honom pengarna i handen. Det var 50 euro. Det är ungefär 500 kronor. I början ville han inte ta emot för han sa ifrån. Han tyckte att jag skulle behålla men det behövde jag inte för jag vet att 50 euro är mycket för honom medan det är lite för mig. Han ville inte att jag skulle slösa pengar. Jag sa till min morfar att han får ta emot pengarna för att jag har ett jobb. Jag sa också att jag klarar mig. Jag tvingade honom att ta 50 euro vilket han gjorde. Jag ångrade inte. Och det var inte första gången för mig att jag gav pengar till honom utan det här var nog andra eller tredje gången.
När han tog emot pengarna så började han gråta. Han vände sig bort för han ville inte att jag skulle se honom gråta men det gjorde jag. Jag vet att det betydde mycket för honom.

Och jag vet att människor i Bosnien inte har lätt. Det är inte lätt att leva i Bosnien för det är dyrt för de att handla mat. Människor som har ett jobb, de tjänar inte mycket. En del människor kanske har 1500 kronor på sin lön medan andra kanske tjänar lite bättre. Människor i Bosnien sliter hårt...
Det är inte lätt att leva där. Jag har sett det. Jag har hört. De ger inte upp.

Var det så här innan kriget? Nej, det var inte så. Det var lättare att leva innan det var krig i Bosnien.
Nu är det inte så längre.

Om jag hade vunnit 1 miljon kronor, hade hälften av de pengarna gått till en del av mina släktingar. Det skulle betyda mycket för mig.


Morfar & jag, Bosnien 2007
<3

Nu ikväll gjorde jag och min mamma yoga som vi hade kollat på DVD. Det var inte lätt måste jag säga. I början skrattade både jag och min mamma för vi tyckte att det var lite svårt men också gjorde det ont. Hon skrattade åt mig när jag berättade hur jag simmar för att jag har ont i mitt högra knä när jag simmar. När det gäller andning var inte det heller lätt. Undra om jag någonsin kommer att lära mig det?

Idag har man inte gjort mycket speciellt. Jag har diskat men också har man sorterat tvätt. På eftermiddag hälsade jag på min lillasyster. Det var trevligt :) Jag åt tre olika efterrätter som hon bjöd mig på. Kladdkaka med glass, chokladboll och pecannötpaj om jag minns rätt. Alla tre var gott men mätt blev jag :)
Lillasyster... Jag vill inte gå upp i vikt. Det är farligt att hälsa på dig för du har en del sötsaker hemma som man skulle kunna äta upp allt ;)

Äntligen har jag fått mitt halsband som jag har beställt från Internet. Det halsbandet som jag har beställt är jag jättenöjd för jag ville ha på mitt sätt. Och det fick jag :) Min mamma fick en nyckelring utav mig och min syster. Även pappa ska få en present men det får han vänta med.

Halsbandet består av ett hjärta och en nyckelring som symboliserar de två fina änglar som har osynliga vingar.

Enkeli och hennes mail fick mig att skratta som jag hade fått idag :) Tack!
I tre veckor har jag varit knäpp för jag har varit nervös och orolig inför den här situationen, speciellt började jag bli mer orolig och nervös idag. Jag hade varit det fram till fredag men nu behöver jag inte vara det. Det lär jag bli om några veckor. Om inte nästa vecka. Jag ler för mig själv när jag säger till mig själv att jag är knäpp ;) Det måste nog enkeli också ha tyckt fast på ett positivt sätt hoppas jag...

Enkeli... Jag vet att jag är tokig

Det var en underbar simtur jag tog på eftermiddag idag :) Det var underbart att vara i vattnet.

Jag tror att jag rensade bort mina tankar för de tankar som jag brukar tänka på, tänkte jag inte på när jag tog en simtur förutom att man tänkte på en annan sak som jag inte tror att jag tänkte på tidigare. Och jag jobbade hårt med min andning för det är något som jag behöver bli bättre på.

När jag tog simtur, planerade jag att jag skulle göra 40-50 längder men upp till 50 längder blev det inte utan upp till 75 längder var det så jag är nöjd för det superduper bra jobbet jag gjorde :) Det känns bra att jag har simmat 1875 meter. Jag trodde inte att jag skulle simma 75 längder men jag gav inte upp även om jag hade ont i mitt högra knä för det var lite jobbigt att känna den smärtan i knän men jag kämpade.

Nästa gång jag ska ta en simtur så kanske det blir 75 längder. Om inte 100 längder. Vi får se hur många längder jag gör nästa gång. Där jag badar, är en längd 25 meter.

I fredags simmade jag 1025 meter. Idag simmade jag 1875 meter, så sammanlagt har jag simmat 2900 meter. Det vill säga 2,9 kilometer har jag simmat.

Ps. Tack söta min söta syster för det fina armbandet! Du är världens bästa syster, och jag älskar dig! ♥ 

Jag lägger upp en bild på mig själv som inte är fin utan jag ser barnslig ut. Jag ville inte bli fotad så utan det var Mirandis som sa till mig att jag skulle göra så som hon gjorde, så att hon kunde ta en kort på mig.
Lilla Mirandis :)




Dagens negativa:


Punkt ett:
Det är inte vår längre utan det är vinter igen.

Punkt två:
Det slutar aldrig snöa för det har snöat sedan imorse.

Punkt tre:
Jag är uttråkad att jag inte vet vad jag ska göra. Kanske jag kunde städa mitt rum.

Punkt fyra:
Ska jag klaga mer?



Dagens positiva:

Punkt ett:
Jag tog en simtur imorse. Det blev 41 längder istället för 30 längder. Så det vill säga att jag har simmat 1025 meter. Är jag duktig? :)

Punkt två:

Fick post från min bank som jag har väntat på. Det som jag har väntat på är min kortläsare som jag ska använda om jag ska överföra pengar till någon annans konto vilket jag har gjort idag.
Förmodligen får jag mitt paket på tisdag som jag ser fram emot.

Punkt tre:

Idag är det ingen vanlig dag utan det är en speciell dag. Nu pratar jag inte om att man ska äta våfflor för det är våffeldagen idag. Inte har ni glömt bort det. Jag har redan börjat tjuväta våfflor för det åt jag i måndags kväll, och det var gott :)

Som sagt är det ingen vanlig dag idag. Där ute finns det en tös som fyller år idag. Idag är det 21 år sedan hon kom till världen vilket det innebär att hon är 21 år idag :) Den här tösen förtjänar en fin dag på sin födelsedag, och jag hoppas att den här tösen får en toppen dag idag vilket jag tror att hon får det.

Jag kanske ska också nämna tösens namn. Tösen heter TinA :)
Ett stort grattis till henne som fyller år idag!

Grattis på födelsedagen TinA, och jag hoppas att du får en toppen dag idag! :)

Sänder en stor kram till dig från lilla mig!

Tinimini ;)

I flera veckor har man tänkt på den här dagen speciellt de senaste dagarna... Jag kan inte riktigt fatta att det har gått två år idag. Tiden går fort, och jag hoppas att tiden i framöver går lite långsammare för inte vill jag att det ska gå fort. Egentligen blev jag "medlem" för fyra år sedan men sen så tog jag en paus, så för två år sedan blev jag "medlem" igen. Så det är tredje gången jag ger den här chansen.

Tusen tack till den här fina personen som kunde ställa upp för mig!  ♥

Då var det fredag. Och som vanligt måste jag sitta uppe sent men jag ska snart ligga i sängen och kolla på tv. Eller så kanske jag ska sova.

Efter fem arbetsdagar i veckan är jag ledig i helgen fast i tisdags skulle jag inte ha jobbat men jag fick hoppa in för det var ingen extra personal som svarade på jobbets samtal när en arbetskollega försökte ringa en del. Ingen svarade. Och jag kunde inte heller men fick till slut hoppa in. Jag ställde upp för de.

I helgen händer inte så mycket utan jag ska ta det lugnt hade jag tänkt. Imorgon bitti ska jag ta en morgon promenad och på söndag ska jag ta en simtur på förmiddag.

Imorse tog jag en morgonpromenad vilket det var skönt även om det var lite kallt. Det märks att våren är här nu fast inte riktigt än för snön måste smälta först och sedan måste värme också komma. När värmen kommer, det är då jag upplever att våren är här.

Som sagt, tog jag en morgonpromenad. Jag ska nog satsa på det när jag inte börjar jobba tidigt på morgonen för idag började jag inte förrän klockan 12.30, och då passade jag på att ta en morgonpromenad. Det behövde jag efter igår kväll för det var en piss dag men också en piss kväll. Mina tårar kom hela tiden. Jag kunde inte sluta gråta så det var starka tankar och känslor man hade. Jag vet inte riktigt när jag grät mycket som jag gjorde igår kväll. Sist jag grät, var i onsdags fast det var inte mycket som igår.  Sedan hade det också varit lättare för mig att prata med någon annan än med familjen för jag har svårt att prata med en familjemedlem om mina tankar och känslor. Jag vet att jag kan vända mig till de för de skulle stötta mig. Jag vill inte göra min familj orolig men jag gör inte det lätt för de speciellt för min mamma för hon kan se på mig om jag inte mår bra, och då vill hon att jag ska prata med henne om hur jag mår. Det är inte lätt för mig.

Ikväll pratade jag med min mamma om mig för jag ville vara tydlig för henne om olika saker. Jag ville få henne att förstå vilket jag tror att hon gör. Jag berättade för henne att jag har svårt att prata med henne eller min syster om mina tankar och känslor. Jag sa även också att hon inte får tro att jag inte älskar de för att jag inte vill prata med någon av de om mina tankar och känslor för så är det inte. Jag sa också att hon inte får ha såna tankar. Jag älskar min familj.

Jag berättade också att hon inte får pressa mig för det har hänt att hon har pressat mig då hon vill att jag ska berätta varför jag inte mår bra. Och på det sättet som hon kollar på mig... Jag känner press från henne. Och jag förstår henne att hon vill att jag ska prata med henne om allt men ibland måste jag sätta en gräns. Jag vill inte göra min familj oroliga. Gör jag det, får jag dåligt samvete. När det blir så, då vill jag flytta hemifrån. Familjen <3

Det finns bara en person jag kan vända mig till. Med henne kan jag prata om allt. Jag önskar att jag kunde känna så när det gäller mina kompisar men jag kan inte för jag har svårt att vända mig till någon av mina kompisar av olika anledningar. Jag vill kunna vända mig till någon av mina kompisar men jag kan inte. Idag kan jag inte. Imorgon kan jag inte. Den här månaden kan jag inte. Den dagen när jag är redo, då är jag redo men inte idag. Idag är jag inte redo att vända mig till någon av mina kompisar. Jag trodde aldrig att jag skulle uppleva så här men tyvärr har det blivit så här.

Nyss tänkte jag på en sak när jag tog en morgonpromenad imorse. Jag hoppas att människor förstår mig att jag försöker kämpa med allting oavsett hur mycket jag hatar livet, oavsett hur mycket jag tycker att det här plågar mig. Jag tror att jag gör mitt bästa. Jag kanske kunde ha gjort det ännu bättre. Jag har försökt att se positivt med livet men det har inte varit lätt. Fortfarande idag försöker jag se positiv med livet men det gör ont, att jag inte klarar av att göra det i några dagar i sträck. Jag hoppas också att människor inte ska tro att jag kanske har gett upp vilket jag inte har gjort det för annars skulle jag ha gett upp för länge sedan. Jag vill inte bara att människor ska tänka mig som en deprimerad människa för jag försöker med det här. Jag försöker må bra. Jag försöker att vara glad, och mitt leende har aldrig varit falskt för jag kan inte göra mitt leende falskt. Antingen är jag glad, eller så är jag inte glad.

Nu märker jag att kvällens inlägg är deprimerat, så nästa gång jag ska skriva ett inlägg ska det inte vara deprimerat.

God natt!

Jag vet inte vad som hände nu ikväll för tårar bara kom. Jag antar att det är mycket tankar som jag tänker på. Tankar som jag inte ens vill tänka på. Jag antar också att det är mycket känslor jag har. Känslor som jag inte vill uppleva.
Ärligt talat, så vet jag inte vad som händer med mig. Allt känns kaos för mig. Jag vet inte var jag har mig själv. Jag orkar inte längre. Jag orkar inte med mig själv. Varken med mig själv eller med livet för nu vill jag bara ramla ner på marken och skrika hur mycket det här plågar mig.

Både mina tankar och känslor är så starka, att jag inte vet hur jag ska lösa. Jag vet inte hur jag ska lösa mina tankar eller mina känslor. Jag vet inte hur jag ska få fram de mina tankar och känslor. Jag låser mina tankar och känslor. När jag gör det, blir jag rädd. Jag är rädd för mig själv men också rädd för livet.

Det är en piss kväll men också har det varit en piss dag.

Vad är det som händer?

Nu undrar jag vad som är fel på att jag jobbar på Biltema? Varför jag frågar, är att för en del har skrattat åt mig att jag jobbar på Biltema. Tro inte att jag blir ledsen för det här för det blir jag inte utan det gör mig bara arg för det handlar inte om vad jag jobbar med utan det handlar om att man har ett jobb. Det är vad jag har. Jag har ett jobb där jag har jobbat i 15 månader. Jag är inte arbetslös, det är jag glad för tanken på hur det är svårt att få jobb idag på grund av krisen. Dessutom har jag jobbat sedan september 2006. Jag har valt att jobba. Jag har valt att inte bli arbetslös. Det ska jag tacka min Gud. Jag har ett jobb som jag tycker om för att jag har roligt där även om jag har mått dåligt på jobbet men det har inte bara berott på grund av jobbet utan allt annat.

Det händer roliga saker på jobbet vilket det gör att man tycker om att jobba. Trivs jag bra på mitt jobb, ska jag inte ge upp med det jobbet även om människor skrattar åt mig.

Det är inte världens bästa jobb, och jag trodde inte att jag skulle jobba på Biltema. För mig handlar inte om det är världens bästa jobb utan det handlar om man trivs bra på jobbet. Det handlar om man tycker om sitt jobb vilket jag gör. Jag kommer inte att jobba på mitt jobb i hela mitt liv för jag vill jobba med något annat. Jag vill jobba med människor.

Jag skäms inte över att jag jobbar på mitt jobb. Jag är nöjd med mitt jobb. Jag ska vara glad att jag har ett jobb, och det är jag.

Varför jag skrev det här inlägget är för att jag pratade med en gammal klasskompis från högstadiet på msn igår kväll. Jag var offline på msn. Han undrade vad jag gjorde nu för tiden. Jag sa att jag jobbar på Biltema men också sa jag att han skulle säkert skratta åt mig vilket han gjorde. Han skickade en skratt symbol. Han tyckte att Biltema var skit.

Jag sa som det var: Det är inte vi personaler som tillverkar varor. Och det finns otrevliga kunder så allt ligger inte bara på personaler.

Sen berättade han om hur mycket han tjänar i månaden fast jag inte hade frågat. Jag tycker inte om när människor ska skryta om sin månadslön för jag tycker att det är löjligt. Dels för att man vill tala om att man har en toppen jobb där man tjänar jättebra. Gör de så för att man vill förnedra en person som inte har en toppen jobb?

Oavsett vad du jobbar med, bry dig inte om andra. Det handlar inte om vad andra ska säga utan det handlar om dig själv. Det är ditt liv. Det är ditt val. Ingen människa kan tala om för dig vad du ska jobba med för det är bara du som vet vad du vill jobba med. Satsa på det du vill jobba med. Har du en dröm som du vill nå upp, satsa på det. ( Det där borde jag säga till mig själv men inte lätt när man har så dålig självförtroende och att man är en fegis. )

Oavsett vad du jobbar med, så är det ditt jobb. Inte din familjs jobb, inte dina släktingars jobb och inte dina vänners jobb för det är inte de som jobbar. Oavsett vad du jobbar med, ska du vara glad att du har ett jobb.

Tänk om jag skulle börja skratta åt andra det de jobbar med. Hur skulle de känna? Samtidigt tänker jag att jag inte ska bli som de, att jag inte ska sjunka så lågt för jag har ett gott hjärta.

Ibland förstår jag mig inte på de människor som inte har ett gott hjärta.

Nu har man inte bloggat på några dagar. Sist jag skrev ett inlägg var när busfrö Viktor fyllde ett år. Jag borde inte uppdatera min blogg när jag egentligen inte har lust att uppdatera men ändå gör jag det. Kanske för att jag är uttråkad, och det är jag. Jag får passa på att skriva ett inlägg innan jag ska jobba. Jag börjar inte förrän klockan 11.45. Det blir inte många arbetstimma för jag slutar klockan 16.00. Det är en härlig tid :) Efter jobbet hade jag tänkt att jag ska ta en simtur för det behöver jag. Simmade inte förra veckan för jag hade min röd-vecka och sedan behöver jag rensa bort mina tankar.

Förra veckan jobbade jag i tre dagar. De här tre dagarna har man jobbat från klockan 06.00-15.00. Det var lite jobbigt att stiga upp tidigt på morgonen men jag kom till jobbet. Den tredje arbetsdagen började jag känna mig trött men också hade jag ont i axlarna. Det kan bero på att jag vaknade tidigt på morgonen, att jag inte har haft bra sömn och sedan har man jobbat jättehårt på jobbet. Det sa butikschefen till mig. Han ser att jag jobbar bra. Jag går inte runt i affären och latar mig.

I lördags eftermiddag hälsade jag på Vivvi och hennes familj för att fira Johannes som fyllde år i lördags men också firade vi busfrö Viktor som fyllde år i onsdags. Ett år blev han :)

Det var trevligt :) Mirandis och jag lekte ganska mycket. Inte bara jag och Mirandis utan även hennes farmor :) Även Therese lekte med oss så Mirandis farmor vilade lite. Mirandis har mycket energi när man ska leka med henne. Det är alltid kul att leka med henne. Jag brukar inte fråga Mirandis om jag kan få en kram utan Vivvi brukar säga åt henne men den här gången frågade jag henne om jag kunde få en kram, och det fick jag :) Innan jag skulle hem, frågade jag henne igen om jag kunde få en kram, och det fick jag. Två kramar har man fått. Myskram :)

Lilla busfrö Viktor. Han är för söt, och det är han varje gång jag ser honom. Lik sin pappa men beroende av sin mamma. Jag vet hur det var/är att vara beroende av sin egen mamma. Barnen gör mig glad.
I lördags kväll var det en liten fest hos min systers sambos föräldrar. Det var min syster och hennes sambo som anordnade festen. Det var två olika orsaker: Han fyllde år i början av mars och han är klar med sin utbildning som systemvetare. Jag hade trevligt på festen. Mätt blev jag för det var olika maträtter så det var gott. Efterrätt blev det två olika tårta: En chokladtårta och en prinsesstårta. Jag tog prinsesstårtan för jag åt chokladtårta hemma hos Vivvi och hennes familj. Jag funderar på att beställa en sån tårta som jag åt hemma hos Vivvi när jag fyller år för jag tyckte om den.

På slutet på festen började jag bli trött men också hade man huvudvärk. Jag hade inte bara huvudvärk utan hade också ont i magen. Vet inte riktigt om det berodde på maten eller om det var på grund av stress - mina tankar och känslor. Jag tror att det lutar mer åt stress. Förra veckan var man lite stressad men också mådde man inte bra heller.

Igår var det söndag och då städade vi hemma men också tvättade vi. Det var en seg dag igår.

Den här veckan händer det inte så mycket förutom att man ska jobba. Hur mina arbetsdagar ser ut den här veckan, så jobbar jag idag, onsdag, torsdag och fredag. Jag kommer inte att jobba många timmar men bättre det än ingenting.

I veckan får jag hälsa på min syster. Jag får sms henne och fråga när jag kan komma och hälsa på :) Jag funderar på att styrketräna med henne en gång för det behöver jag. Jag behöver "platta" min mage innan jag har semester.

Dags för att ta en alvedon för jag har ont i huvudet.

Idag är det ingen vanlig dag utan det en speciell dag. Det är så att busfrö Viktor fyller ett år idag :) Tiden har gått fort för 365 dagar sedan kom han till världen. Andra barnet till mamma Vivvi och pappa Johannes. Lillebror till storasyster Miranda. Ett stort grattis till busfrö Viktor som fyller år :) Och han är en av de gulligaste unge jag har träffat.

Ses snart lillgrabben...

Grattis busfrö Viktor på födelsedagen! ♥

Det var inte lätt att vakna imorse för jag vaknade vid fem tiden. Jag ville inte vakna utan ville fortsätta sova för jag kände att jag inte fick tillräckligt med sömn i natt. Att jag vaknade tidigt imorse, var för att jag började jobba klockan 06.00 och slutade 15.00. Jag var inte trött utan var pigg när jag kom till jobbet men senare på eftermiddag började jag känna av tröttheten. Och det berodde på att jag inte hade sovit bra men också mådde inte jag bra inom mig. Jag visade inte det för min mamma för hon kan se på mig men idag gjorde hon inte det för jag döljde.
Butikschefen tyckte att jag hade kämpat hårt idag och det tyckte jag också. Idag var jag riktig duktig på jobbet för jag hade kört 9 vagnar ute i butiken och plockat upp varor men också hade jag plockat upp varor ur 3 ½ pallar. När man får en pall, så är det inte bara en vara man får utan det är över 50 stycken varor, beroende på vad det är. Som sagt, har jag varit duktig. Jag har också suttit i kassan en stund för jag ställde upp för en arbetskollega för han behövde fixa sin avdelning så där var jag snäll. Duktiga Sabinis.

På torsdag och fredag börjar jag också klockan 06.00 så mitt mående borde bli bättre fram till dess men det får vi se. Nästa vecka har jag nya arbetstider. Jag kommer att jobba fyra dagar så det känns bra att jag har fått arbetstider. Det är inte många arbetstimmar jag kommer att jobba, så det är bättre det än ingenting. Jag trodde inte att jag skulle jobba i veckan för jag hade egentligen inga arbetstider men personalchefen sms mig igår och frågade om jag kunde jobba idag, torsdag och fredag. Och det kunde jag. 

Snart ska jag skriva upp när jag vill ta min semester i sommar, och det blir i juli. Det blir en månad semester även om jag tycker att det är mycket för mig men också kan jag tycka att det är jobbigt. Två veckor är för lite. Tre veckor är lagom. En månad för mycket. Den här semestern gör mig orolig men också är man rädd. Men det är bara bita ihop, och inte visa. Det är jag bra på.

Dags för TV-time. Andra Avenyn börjar snart vilket det innebär att jag missar Desperate Housewives men får titta repris på söndag.

God natt!

Jag vet att jag är ganska försiktig att skriva om mina tankar och känslor - mina negativa tankar och känslor men kvällens inlägg är inte positiv att läsa om.

Nu ikväll känner jag mig förvirrad att jag inte vet var jag har mig själv. Det är kaos med mina tankar men också är det kaos med mina känslor. Mitt liv är kaos. Just nu ikväll vill jag bara ge upp med allting för jag känner att jag snart inte orkar mer. Man vill bara falla ner på marken och få människor att förstå att jag inte orkar mer. Jag tror inte riktigt att jag klarar det här själv. Det är något som fattas. Jag vet inte vad, och jag vet inte hur jag ska ta reda på det.

Jag behöver börja om med mitt liv. Jag behöver en ny start med mitt liv, och jag vet inte hur jag ska göra på grund av min rädsla. Min rädsla som jag upplever nästan varje dag.

Det här svarta hålet som jag kom på själv på gymnasiet... Jag tror att jag har hamnat där igen. Det upplevde jag för ett tag sedan. Jag behöver komma ur svarta hålet. Jag behöver komma ur depressionen som jag har haft sedan högstadiet. Även om jag är deprimerad försöker jag att le. Även om jag är deprimerad försöker jag må bra. Du som möter mitt leende, är mitt leende äkta. Mitt leende är inte falskt.

Jag vet att livet inte är perfekt. Och jag vet att ingen människa lever ett perfekt liv. Man möter olika jobbiga situationer som man måste klara av. Det är som när man får en läxa. Får man en jobbig läxa, försöker man tänka och klura ut hur man ska klara den här läxan. Det är samma sak om man möter en situation... Hur ska man klara det här? Vad händer om jag gör så här?
Sedan kan jag tycka att det gör ont att kämpa även om jag inte ger upp. När jag känner att jag kämpar för hårt, att jag snart inte har kraft kvar, det är då jag vill ge upp med allting men ändå vill man inte ge upp med allting. Det är så jag upplever nu ikväll. Hur blir det imorgon?

Jag vet inte längre...

Mamma, lillasyster, pappa och enkeli - ni betyder mycket för mig! <3

Ett stort grattis till min pappa som fyller år idag!
Jag älskar dig pappa! <3

En man sitter hemma och kollar på ishockey-VM när hans fru frågar:

-Kan du fixa lampan i hallen?
Han tittar snett på henne och säger:
-Ser jag ut som en elektriker?
-Men kan du fixa kylskåpsdörren då?
-Ser jag ut som en kylmontör?
-Jaha, men du kan väl åtminstone fixa trappsteget vid ytterdörren?
Då säger mannen:
-Jag är ingen snickare heller och fixar inga trappsteg! Ser det ut som att det står Järnia i pannan på mig? Jag har fått nog, jag går ner till puben.

Han går till puben och dricker i några timmar, men börjar få dåligt samvete och bestämmer sig för att gå hem och laga de trasiga sakerna. När han kommer hem märker han att trappsteget är lagat och att lampan i hallen fungerar och att kylskåpsdörren är hel.

-Älskling hur har det gått till?
-Tja, efter du hade gått satte jag mig på trappan och grät lite.
Just då passerade en ung man och frågade vad som var fel. Och jag sa som det var.
Han erbjöd sig fixa alla sakerna om jag antingen hade sex med honom eller bakade en kaka.
-Så vad valde du?
-Men hallååå... Ser jag ut som en konditor eller?!

Jag skrattade åt det här skämtet, haha :)

Nu för tiden försöker jag hitta dåliga skämt eller fräckisar men har hittat en hemsida som verka helt okej. Det är den finaste ängels fel för två år sedan hade hon skickat en dålig skämt som fick mig att skratta. Jag hittade en fräck historia som fick mig att skratta på en gång :)

Uppraggning

Det var en gång en man som satt på en pub helt ensam. Men så kom det en snygg kvinna som mannen följde med hem. De hade lite kul i sängen men så såg mannen ett foto vid sängkanten av en annan man. Han blev lite misstänksam och frågade:
- Är det där din make?
- Nej då, svarade kvinnan och flyttade sig lite närmare mannen.
- Men är det din pappa då?
- Nej, sa kvinnan och naffsade honom lite på örat.
- Är det din bror då?
- Nej, sa kvinnan, det är jag innan operationen.

Hur min dag har varit idag, har den varit bra. På morgonen var min mamma löjlig, och det såg jag på ett positivt sätt :) Jag skrattade åt henne. Vi skrattade tillsammans. Det finns dagar då hon är löjlig. Hon skämtar. Huvudsaken är att vi skrattar tillsammans. Jag cyklade till Försäkringskassan. Tog en nummerlapp, och jag hade 20. Det var nummer 3 så det var 17 nummer kvar tills det var min tur. När det var nummer 11 stack jag därifrån för jag ville inte komma försent till K.K. Det gick bra på K.K även om man var nervös. Efter K.K cyklade jag till blomaffär, och köpte en blomma till min mamma. Sedan cyklade jag hem, och hjälpte mamma att rensa.
På eftermiddag var jag hemma hos sötnosar Mirandis och Viktor :) Det var trevligt och roligt. Jag har alltid trevligt och roligt hos de. Barnen är så söta, att det inte går att beskriva. Mirandis hade öppnat dörren åt mig när jag kom dit. Hon hade väntat på mig. Jag var efterlängtad. Det sa Vivvi för Mirandis undrade vart jag var när Vivvi och Viktor skulle hämta henne på förskolan för hon trodde att jag skulle följa med de. Sen hade hon sagt att jag kanske väntade hemma hos henne. Det värmde mitt hjärta när Vivvi berättade om det för korta meningar gör mig glad. Först fikade vi, och det var gott. Sedan lekte jag och Mirandis. Idag skrattade Mirandis väldigt mycket åt mig, så det gjorde mig glad. Sötnosen Viktor sov. Sa till Vivvi att man kan börja fixa hans frisyr med hårgelé ;)
Mirandis gjorde en fin teckning till mig. Teckningen är så söt. Hon skrev också mitt namn och sitt namn. Hon skrev hela meningen själv: Till Sabina från Miranda. Fast bokstäver B och N skrev Vivvi för Miranda kunde inte. När Viktor hade vaknat, lekte han med oss. Han har börjat lära sig att gå, och tar några steg. Han är jätteduktig, och söt han är när han går. Han har mycket energi i kroppen för han vill leka hela tiden. Han kan inte sitta still. Ska han sitta still, handlar det bara några sekunder. Han har en motor på sin rumpa. Så säger vi om såna barn på bosniska. Barn som är livliga. Mirandis tog också en del bilder på sitt rum från min mobil. Jag tog tre bilder på henne men också spelade jag in video på henne :) Sen tog hon kort på Vivvi och Viktor men också tog hon kort på mig.
Jag gav Mirandis en indiandocka som hon blev glad över :) Hon tycker om dockan. Jag och min mamma höll på och rensade hallkammaren, och då hade jag hittat dockan. Sa till min mamma att jag kanske kunde ge det till Miranda. Lillasyster kom på besök, och jag berättade för henne om dockan. Hon tyckte att jag skulle ge dockan till Miranda och skulle säga att det är från lillasyster. Och det gjorde jag.  På vägen hem sms jag min syster och talade om det för henne, att Mirandis blev glad för dockan.
Tack till Mirandis och Viktor som fick mig att skratta! <3

Jag trodde inte att jag skulle få jobba den här veckan men samtidigt hade jag någon känsla att personalchefen skulle sms mig, och det gjorde hon. Igår frågade hon mig om jag kunde tänka mig att jobba på lördag. Det kunde jag. Idag sms personalchefen igen. Hon frågade mig om jag ville jobba på torsdag och fredag, mellan klockan 07.00-13.00. Det kunde jag också. Så tre arbetsdagar den här veckan.

Imorgon är det onsdag, och det händer inget speciellt. Jag funderar på att simma imorgon bitti, men också behöver jag gå till Försäkringskassan.

Tusen tack till enkeli som var med mig på K.K. Det betydde mycket för mig!
Och tusen tack till Mirandis och Viktor som fick mig att skratta!

Familjen ♥

Jag kan inte riktigt fatta att det är första mars idag för nyss var det februari. Här går tiden fort vilket det inte borde göra. Jag borde inte tänka på tiden för det skrämmer mig när jag tänker på det för inte vill jag att det ska gå fort.
De senaste dagarna har väder varit underbara för vi har haft sol. Det var underbart med solen. Jag upplevde nästan att det var vår men det är inte riktigt vår än men snart kommer våren.

Den här veckan har jag inte gjort så mycket. I måndags var jag på stan och shoppade lite kläder. Nu fattas det skor, byxor och bikini som jag ska vänta med till sommaren för att få lite plattare mage ;) Men också måste jag hitta två olika klänningar fram till sommaren.
I tisdags jobbade jag, och det gick bra förutom att smärtan kom. Lite konstigt kändes det också jobba för jag hade inte jobbat på sju dagar.

I onsdags träffade jag ängel skrattis :) Sen mötte jag min mamma på stan och vi åkte till Ikea. Vi handlade en del saker där. Lilla jag betalade för jag ville. När jag var på Ikea tittade jag på möblerna som jag vill ha i min lägenhet när jag flyttar hemifrån. Jag har börjat fundera på hur jag vill ha i lägenheten. Vi var också i Marieberg i några timmar. I torsdags jobbade jag, och det gick bra fast lite trött var jag men också var jag arg. Nu för tiden verka som om en del människor lyckas göra mig arg men jag satt en gräns. Inte vill jag uppleva situationen som jag upplevde på högstadiet och gymnasiet. Jag tänkte på den finaste ängel och hemläxan som hon gav till mig.

Jag måste sätta en gräns, och det är vad jag gjorde.
I fredags morse tog jag simtur. Den här gången simmade jag 750 meter istället för 700 meter.

Nästa vecka händer det inget speciellt. Jag har inga arbetstider. Man vet aldrig med personalchefen. Kanske jag får sms från henne. Tidigare har jag nämnt att jag inte jobbar lika mycket som jag gjorde i början. Och hur det känns, så är det jobbigt att jag har börjat fundera på andra jobb. Jag är både besviken och ledsen. Besviken och ledsen för att jag inte har min helg kvar för att förra året sökte jag en tjänst, och den tjänsten fick jag. Jag vet inte vad som har hänt. Hon har inte meddelat mig om detta vilket det gör mig irriterad. Har hon tagit bort mig från hennes helg, tycker jag att hon ska tala om det för mig. Det är ju hennes jobb. Inte mitt jobb att fråga vad har hänt med min helg.
De senaste veckorna eller om jag ska säga, de senaste månader har jag känt att allting har varit jobbigt. Jag försöker inte tänka så mycket men det är svårt att låta bli. Svårt att låta bli tankarna som man inte vill tänka på. Jag vet inte vad som är jobbigaste för mig. Jag vet att en av de är jobbet. Jobbet är det sista jag vill tänka på men kan inte riktigt sluta tänka för man tänker på varför man inte jobbar lika mycket som man gjorde i början. Jag tror att jag vet varför jag inte jobbar lika mycket som jag gjorde i början. Det svider i mitt hjärta.

Om jag ska börja söka ett nytt jobb, så är min fråga till mig själv: Vad vill jag jobba med?
Det enda jag vet, är att jag inte är redo att jobba heltid för det är jag inte. Det dröjer några år tills jag är redo. Jag försöker fokusera på mig själv men också på mitt mående. Mitt mående och att jobba heltid, det skulle nog inte funka ihop. Det gjorde inte det när jag jobbade som timvikarie på en samma förskola i tio månader. Jag mådde dåligt att jag till slut var tvungen att sjukskriva mig. Farbror doktor ville sjukskriva mig på en gång när jag hade precis börjat vikariera på den förskolan. Tre veckor hade jag bara jobbat, och han ville sjukskriva mig men jag sa ifrån. Det skulle kännas dumt om jag sjukskrev mig efter tre veckors jobb.

Nog om mitt jobb för det vill jag inte tänka på.
Imorgon har jag planerat att simma eller så tar jag en lång promenad. Beror också på väder för min mamma berättade att det skulle snöa imorgon. Kan inte snön bara smälta bort?
På tisdag ska jag till K.K så nu börjar man bli lite nervös men det ska nog gå bra.
På torsdag fyller min systers sambo år, så jag och mina föräldrar ska dit och fika. Det blir nog trevligt :)

Nu ska jag och min mamma titta på en tjejfilm. Jag får se om min mamma somnar framför filmen det brukar hon ibland göra. Samma sak med min pappa. Det är mina föräldrar :)