Sabina

Även om helgen inte är över, har min vecka varit botten. De här fem dagarna har det varit jobbigt att jag inte har velat vara här. Antingen har man velat vara i Bosnien eller Där. I min egen värld har jag varit, där jag har tänkt på olika saker men också har man upplevt olika känslor som jag inte vet vad jag ska göra åt dem. Det bästa för mig, är att jag inte ska tänka så mycket som jag gör men det är vad jag gör. Jag vill tänka mindre men det går inte. Varje dag tänker jag på något, att till slut tänker jag på allting tillsammans.

Inom mig har jag varit både ledsen och arg vilket det inte har varit kul. Som imorse när allt var jobbigt, att jag till slut grät. Jag tror att det var fotobilder på en del av mina släktingar som gjorde att jag grät på grund av saknaden. Jag saknar en del av mina släktingar. Jag saknar Jasmina. Jag saknar tiden som jag fick uppleva innan det var krig i Bosnien. Det var inte bara bilder som fick mig att gråta utan även bosnisk musik fick mig att gråta.
Innan jag skulle cykla in till stan på eftermiddag, grät jag igen. Det var på grund av min ilska som jag har otroligt mycket inom mig.