Sabina

Idag på eftermiddag när jag tog en liten promenad blev jag tårögd av låten som jag lyssnade på min Mp3 som jag alltid tar med mig när jag ska ut och ta en promenad. Låten som jag hade lyssnat på, var Dino Merlin. Hans musik får mig att sakna mitt första hem, Bosnien vilket låten fick mig att tänka på mitt första hem Bosnien.
Tänk att jag började gråta under promenaden men som tur fanns det inte människor i närheten. Det är inte första gången att jag gråter under en promenad för jag grät några gånger tidigare.
Låten fick mig inte bara tänka på mitt första hem utan det fick mig också sakna landet vilket jag fortfarande gör idag. Sen jag kom tillbaka från semestern, har jag bara längtat tillbaka till Bosnien. Sen jag kom tillbaka från semestern, har jag velat att vara där, inte här.
Jag saknar vackra staden Jajce för det är där jag kommer ifrån. Där har jag mitt första hem. Jag saknar också en del av mina släktingar. Jag saknar den speciella värmen och kärleken som man får uppleva från en del av mina släktingar. Det speciella värme kan jag inte beskriva. Och jag kan inte eller förklara det speciella kärleken. Det går inte men jag vet att värmen och kärleken är speciella.
När jag tänker på mitt första hem, önskar jag att Bosnien låg nära Sverige för då skulle jag åka till landet varannan månad, inte en gång om året.
När jag tänker på en del av mina släktingar, önskar jag att Bosnien låg nära Sverige för då skulle jag hälsa på en del släktingar som jag brukar träffa.

Och jag är inte en hel människa utan är bara en halv människa, Sabina. Den andra halvan, Sabina, är kvar i Bosnien. Känner mig splittrad.

Det gör ont i hjärtat att inte få träffa sina släktingar oftare som man vill. Det gör ont i hjärtat att man har missat viktiga saker som man vill uppleva med sina släktingar, som t.ex födelsedagar, nyår, Bajram och första maj.
Det gör bara för ont!