Att säga ifrån.
Själv trodde jag inte att jag skulle bli bättre på att säga ifrån men idag kan jag säga ifrån till människor som jag inte kunde göra tidigare, om jag ska tänka på tiden från gymnasiet där jag hade otroligt svårt att säga nej till människor. Att jag hade svårt att säga nej till människor, var för att jag inte ville göra de besvikna. Jag ville inte göra de ledsna. Jag ville inte göra de skulle vara besviken på mig. Det fanns stunder då jag ville säga nej till människor men det kunde jag inte för jag vet att jag skulle få dåligt samvete eller må dåligt om jag inte ställde upp för de vilket jag alltid gjorde. Att jag ställde upp för människor, det har jag valt själv för jag vet hur jag är som en person men vissa stunder var jobbiga att ställa upp för jag själv mådde ju inte bra för jag hade ju mina egna problem.
Och jag tänkte på människor i första hand. Jag tänkte på mig själv i sista hand.
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt ifrån till människor för det hände ju väldigt sällan. Inte ens femton gånger har jag sagt ifrån. Det fanns de stunder jag var arg på mig själv för att jag inte hade sagt nej eftersom jag inte gjorde det för min skull utan för människors skull.
Jag vet inte hur många gånger min mamma och syster har sagt till mig att jag måste lära mig att säga nej, att säga ifrån. Att jag inte alltid kan ställa upp för människor. Det var inte bara mamma och min syster som sa det till mig utan även den finaste ängel har också sagt till mig att jag måste säga ifrån, och hon försökte lära mig att säga ifrån men det var ju inte lätt. Skulle jag säga nej, visste jag att jag skulle må dåligt.
Men sanningen så svek jag mig själv eftersom jag valde det som jag egentligen kunde ha valt bättre. Jag kunde ha sagt nej men hur lätt var det för mig att göra det där jag visste att det fanns någon som kunde ändra mitt beslut, som kunde pressa mig, att till slut kunde den människan få som den ville. Allt handlade om den personen så det var ju inte så lätt att bära personens problem på mig när jag hade mina egna problem. Och jag vet att det fanns stunder då den personen var besviken på mig när jag ett par gånger har sagt ifrån.
Det sägs ju att i en vänskap ska man stötta varandra och finnas där vilket jag gjorde. Jag fanns där för personen som mådde dåligt. Jag fanns inte bara där utan stöttade den personen också. Ibland kände jag mig inte tillräckligt, att jag kanske inte gjorde det tillräckligt. Jag mådde dåligt på grund av det för jag insåg hur mycket det påverkade mig. Och vid den perioden undrade jag vad gjorde jag för fel. Var jag verkligen en dålig vän som inte kunde stötta personen på ett bättre sätt?
Som sagt, så kan jag säga ifrån idag. Det ska jag vara glad för, och jag är stolt över mig själv att jag kan säga ifrån. När jag säger ifrån, är det för min egen skull, inte för någon annan skull.
När jag säger ifrån så lyssnar jag på mitt hjärta för jag vet hur min kropp skulle reagera om jag inte sa ifrån. Jag vet vad för tankar jag skulle ha. Jag vet vad för känslor jag skulle ha. De tankar eller känslor vill jag inte uppleva som jag upplevde för några månader sedan. Då jag kände att allt var mitt fel. Allt jag gjorde var fel. Mina tankar eller känslor var inte värda. Jag kan inte tvinga mig själv att göra de saker som jag inte vill. Tvingar jag mig själv, är det inte för min egen skull utan då är det för andras skull.
Jag försöker att tänka: Om den personen inte kan acceptera eller respektera mitt beslut, så ligger inte felet hos mig utan felet ligger hos den personen för jag tänker inte ta all skuld. Jag tänker inte tänka att allt är mitt fel. Jag är inte att leka med för jag är också en människa, precis som alla andra. Jag är en människa som har känslor, precis som alla andra.
Om du säger ifrån, så är det för din egen skull inte för någon annan skull. Du blir inte en sämre människa för det.
Förebild.
Jag tänker inte förklara, och jag tänker inte eller beskriva varför just hon är min förebild.
Min största förebild är min fina och underbara mamma.
Det går inte beskriva hur underbar hon är, och det går inte eller beskriva hur fin hon är som en människa.
Framför allt kan jag inte beskriva hur mycket jag älskar min mamma, och hur mycket hon betyder för mig.
Jag älskar min fina och underbara mamma.
Och min pappa är min hjälte. Honom älskar jag också.
I mina ögon.
I mina ögon är hon en av de finaste människor jag har mött i mitt liv. I mina ögon är hon en speciell människa som har en speciell plats i mitt hjärta som ingen annan kan ta för den är bara hennes. I mina ögon är hon en ängel men också är hon en stjärna. Stjärnan som lyser, som får mig att skratta och le.
Och hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Enkeli är en ängel utan vingar.
Tjejen som fick mig att gråta.
Att vara känslig som jag brukar vara, är inte alltid lätt för jag är medveten om att jag har lätt att gråta vilket ibland kan det vara jobbigt för jag kan gråta över små eller stora situationer som kan vara jobbiga för mig. Jag gråter inte bara på grund av situationer utan jag kan också gråta på grund av människor. När jag gör det, så kan det handla om saknaden eller om någon gör mig ledsen och arg. Hellre att jag gråter än att jag håller all tårar inom mig där jag vet att det blir jobbigare för mig om jag inte får gråta. Att gråta, är för att lätta hjärtat.
Det är en slags terapi för mig.
Det var det som hände mig idag. Idag fick en liten söt tjej mig att gråta. Och att jag grät, ser jag inte det på ett negativt sätt utan jag ser det på ett positivt sätt. Mina tårar var lycka men framför allt var de betydelsefulla för det var söta tjejen som gjorde att mina tårar blev betydelsefulla.
Den som fick mig att gråta, var söta tjejen Miranda :)
Hur det kom till sig, att Miranda fick mig att gråta, var att jag hade fått ett gulligt mms från Vivvi. Hon fotade en jättegullig bild på söta barnen Miranda och Viktor där barnen nästan gjorde samma grimaser. Bilden fick mig att le. Bilden fick mig att värma mitt hjärta. Bilden fick mig att sakna barnen vilket jag alltid gör för jag tänker på de varje dag. Det var inte bilden som gjorde att jag grät utan det var meningen i sms:et som Vivvi skrev vad Miranda hade sagt när hon nämnde mitt namn. Jag hann inte läsa klart sms:et innan jag började gråta.
Den meningen värmde mitt hjärta. Den meningen betydde mycket för mig som alltid kommer att betyda mycket för mig, som alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Den meningen ska jag skriva i min positiva bok.
Och inte trodde jag att hon skulle tänka på mig, och att hon vill det tanken på att jag inte träffar söta barnen så ofta. Även om jag inte träffar de så ofta, finns barnen alltid i mina tankar. Och de kommer alltid finnas i mitt hjärta!
Tänk att en sån liten sak, kan betyda mycket för en för det är vad Mirandas mening gjorde. Hennes mening betyder otroligt mycket för mig!
Stort tack till Vivvi som sms mig och berättade vad Miranda hade sagt för jag blev glad, att jag till slut grät! <3
Stor kram på familjen!
Imorgon.
Efter fyra dagars arbetsdagar, är jag ledig imorgon. Härligt att vara ledig då.
Fortfarande idag vill jag tillbaka till Bosnien för där kan jag koppla bort mina tankar. Där kan jag koppla bort mina känslor. Där kan jag koppla bort från allting. Nästan från allting men jag kan tänka på mig själv i första hand vilket jag ibland behöver. Ibland behöver jag få tänka på mig själv i första hand men lyckas inte alltid så bra här för jag tänker så mycket på människor vilket ibland kan det bli jobbigt för mig. Och jag behövde inte tänka så mycket på mina tankar och känslor då när jag var i Bosnien men här så tänker jag så mycket på mina tankar och känslor.
Tänk om Bosnien låg närheten av Sverige för då skulle jag åka dit över helgen för det behöver jag just nu. Behöver koppla bort mina tankar och känslor.
Under Toscanas sol.
Ikväll blir det tjejkväll som jag och min mamma ska ha. Tända ljus i vardagsrummet, om inte jag vill att vi ska vara i mitt rum där vi också kan tända ljus. Samt att käka popcorn framför filmen som jag har velat att se sedan i våras men har alltid skjutit upp det av någon anledning. Ikväll kan jag inte missa den filmen för nu är det på tiden att jag ska titta på den filmen. Och min pappa lär nog vara i sovrummet och kolla på något annat för han tittar vill inte titta på en tjejfilm.
Under Toscanas sol heter filmen som ska visas på TV ikväll.
Den filmen verka vara bra när jag läste vad den handlade om. En bekant till mig, rekommenderade att jag skulle titta på den filmen som visas ikväll, har sagt att den filmen är bra så jag får tro på henne. Det gör jag för annars skulle inte hon rekommendera filmen.
Är filmen bra, så ska jag beställa den över Internet. Och då kan jag passa på att beställa en annan film, Livet från den ljusa sidan. Den filmen såg jag i somras, i juni. Det är en underbar film, och det är en av dem bästa filmer jag har sett.
Som sagt, tända ljus, popcorn, Under Toscanas sol, glömma kvällens tankar och tänka på enkeli.
Litauen/Finland.
Innan jag ska sova, måste jag bara skriva om kundens fråga som gjorde att jag började le. Ibland kan jag le när jag är ensam vilket ibland kan det vara knäppt men jag ser det på ett positivt sätt.
I torsdags då när jag jobbade, frågade en kund mig om jag kom från Litauen. Förvånad var jag för jag började undra hur de människor som kommer från Litauen, ser ut. Jag vet inte hur de ser ut för jag känner inte någon som kommer därifrån. Jag svarade på kundens fråga men samtidigt sa jag att jag kommer från Bosnien.
Hur det kom till sig att han frågade mig om jag kom från Litauen, så var det mitt ansikte. Tydligen så påminde det kunden om mitt ansikte om de människor som kommer från Litauen. Han sa inte bara Litauen utan också Finland. Att det var lite blandat där, Litauen/Finland.
Gissa om jag log för mig själv för det gjorde jag. Jag från Litauen/Finland? Vilket land blir nästa?
Hittills har jag hört Sydafrika och Italien.
Jag sms Tiina och berättade om kunden, att han trodde att jag kom från Litauen/Finland.
Jag fick ett svar tillbaka från henne som gjorde att jag började skratta. Jag skrattade inte bara utan log också, vilket jag behövde! :) Stort tack till henne!
Tårögd.
Tänk att jag började gråta under promenaden men som tur fanns det inte människor i närheten. Det är inte första gången att jag gråter under en promenad för jag grät några gånger tidigare.
Låten fick mig inte bara tänka på mitt första hem utan det fick mig också sakna landet vilket jag fortfarande gör idag. Sen jag kom tillbaka från semestern, har jag bara längtat tillbaka till Bosnien. Sen jag kom tillbaka från semestern, har jag velat att vara där, inte här.
Jag saknar vackra staden Jajce för det är där jag kommer ifrån. Där har jag mitt första hem. Jag saknar också en del av mina släktingar. Jag saknar den speciella värmen och kärleken som man får uppleva från en del av mina släktingar. Det speciella värme kan jag inte beskriva. Och jag kan inte eller förklara det speciella kärleken. Det går inte men jag vet att värmen och kärleken är speciella.
När jag tänker på mitt första hem, önskar jag att Bosnien låg nära Sverige för då skulle jag åka till landet varannan månad, inte en gång om året.
När jag tänker på en del av mina släktingar, önskar jag att Bosnien låg nära Sverige för då skulle jag hälsa på en del släktingar som jag brukar träffa.
Och jag är inte en hel människa utan är bara en halv människa, Sabina. Den andra halvan, Sabina, är kvar i Bosnien. Känner mig splittrad.
Det gör ont i hjärtat att inte få träffa sina släktingar oftare som man vill. Det gör ont i hjärtat att man har missat viktiga saker som man vill uppleva med sina släktingar, som t.ex födelsedagar, nyår, Bajram och första maj.
Det gör bara för ont!
