Ingen lust
Sedan igår kväll har jag inte haft lust att jobba idag, och fortfarande är det så att jag inte har någon lust att jobba idag men jag ska tvinga mig själv. Jag ska tvinga mig själv att jobba idag. Nu för tiden är det blandade känslor att jag inte vet vad det är med mig längre. Jag vet inte längre var jag har mig själv för jag känner mig vilse. Det är mycket man tänker som jag inte borde göra. Det går inte för jag ältar och ältar. Det är mycket känslor som jag inte vet vad jag ska göra. Negativa känslor som gör mig ledsen för igår var det blandade känslor. Igår när jag var med Ronja i två timmar, var jag glad och skrattade. Vad hände efter när vi skildes åt? Allt rasade. Jag var så arg inom mig. Jag var så ledsen inom mig att jag till slut grät. Just nu vill jag bara fly. Jag vill fly från allting. Jag vill bara till en plats där jag inte behöver tänka på något. Jag vill inte tänka på negativa tankar. Jag vill inte ha negativa känslor. Och sedan känns det som det fattas något inom mig. Det är bara halva Sabina.
Tur att man bara jobbar idag och imorgon. Imorgon börjar man inte förrän klockan 14.30 så det är inte en lång dag fast man vet aldrig med personalchefen för hon kan sms mig och fråga mig om jag kan börja tidigare. På torsdag och fredag samt helgen är jag ledig. Jag behöver semester. Jag behöver åka bort från Örebro/Sverige.
Och ibland önskar man att man kunde vända sig till någon, någon som jag kan lita på. Någon som jag kan känna mig trygg med. Någon som förstår mig. Någon som stöttar mig. Någon som lyssnar på. Det vill säga, en riktigt nära vän.Jag är helt förvirrad. Min värld är kaos.
Gumman lilla. Önskar att det fanns något jag kunde göra! Jag förstår hur jobbigt det är för dig, jag har varit i liknande situation som dig. Jag vet hur det känns när något fattas inom en, att man inte är sig själv. Men jag hoppas det blir bra snart gumman, jag vill att du ska må bra och vara dig själv. Du vet att jag alltid finns här för dig! <3
Du är stark o du klarar detta gumman.. Tänker på dig o finns här <3
Jag vet att jag inte är den där "nära vännen", och du kanske inte berättar hur allting ligger till. Varför du känner som du gör. Det gör bara så ont inom mig när jag läser både här och på bdb, att du inte mår bra och inte orkar. Jag känner mig maktlös, faktiskt. :S Det känns som att ingen kan hjälpa dig. Men sen läser jag om Den finaste ängeln och om Skrattis. Och dom kan verkligen få igång din värld igen, du får skratta och du får prata. Och det känns som en slags trygghet för mig. Fast vi inte är så tajta, så vet jag att "någon annan" tar hand om dig. Och det ska du veta, Sabina... att det finns dagar då du är glad, dom betyder. :)
