Sabina

Jag tänkte att jag skulle skriva det tredje inlägget innan jag ska stänga ner datorn.
Idag på eftermiddag var jag på sjukhuset för att göra en undersökning av gastroskopi för att kolla min mage. När jag fick remiss till dit, var jag både nervös och orolig för jag ville inte göra det här för det lät hemskt. Och det var hemskt att jag aldrig vill göra mer om det här. Jag trodde att jag skulle kräkas för det kändes som om jag skulle göra det för slangen var så tjock. Tjockare än vanlig penna.  När slangen kom i halsen, blev jag rädd. Bedövningen som jag fick, det smakade äckligt. Assistenten som fanns vid min sida, var både kall och hård. Hon var inte en mjuk person som inte kunde ta hand om mig som patient.  Läkaren körde in nog en annan smal slang i halsen för jag kände slangen när jag hade min hand på magen. Genast tog jag bort min hand för det kändes hemskt.

Enligt läkaren sa han att min mage ser normal ut, att det ser bra ut och det är bra. Han tror att jag kan vara mjölköverkänslighet så vi får se resultatet om 4-8 veckor. Jag blev förvånad när jag hörde att det skulle ta så lång tid. Samtidigt tänkte jag: Vad är det här? Varför ska det dröja så lång tid?
Inte konstigt att jag inte litar på sjukhuset, det har jag inte gjort sedan min farmor dog.

Det är hemskt att Sverige ska ha dålig sjukvård för det sägs ju att Örebro har en dålig sjukvård.  På pappret stod det också om jag inte får besked om 4-8 veckor, skulle jag ringa till de. Är det mitt ansvar att ringa till de? Nej, det är det inte utan det är deras ansvar att skicka beskedet.

Hade jag gjort den här undersökningen i Bosnien, hade det gått mycket snabbare.

Och det sägs ju att läkare i Bosnien är en av de bästa som finns i landet speciellt på vissa områden.

Efter gastroskopi fick jag inte äta på en timme på grund av bedövningen som jag hade i halsen. Jag passade på att göra amerikanska plättar. När en timme hade gått, började jag äta. Jag var så hungrig att jag åt nog 6 stycken amerikanska plättar. En macka med smör och honung. Två kex. Nu ikväll åt jag lite pasta och köttfärssås.
Imorgon blir jag nog inte riktigt hungrig som jag var idag.

Små irriterad att det ska vara så här för nu kommer jag att ha ont i magen tills jag får veta resultatet. Jag vet inte vad jag borde äta för att inte få ont i magen. Kanske jag borde svälta ihjäl mig?

Nu ikväll har jag dåligt samvete men också har man skuldkänslor speciellt dåligt samvete för det är det starka känslan just nu.

Nyss kollade jag i min positiva bok, och jag läste om min syssling Lejla som jag skrev om hennes kommentar. Hennes kommentar till sin gammel morbror, det vill säga min pappa.

För tre år sedan då när Lejla var ett år, skulle fylla snart två år. Vi var i Bosnien på semester. Varje gång när Lejla såg min pappa, sa hon en rolig kommentar till honom. Jag vet inte var hon har lärt sig att säga det orden. Barn hör allt. Och så säger de samma sak som de inte har någon aning om vad det betyder. Lejla sa även i telefonen när vi pratade med henne. Nu har hon slutat att säga så till min pappa.

Hennes kommentar var: Dajo je veliki supak.

På svenska blir det om jag ska översätta från bosniska: Morbror är en stor arselhåla.

Lejla: Morbror, du är en stor arselhåla.
Pappa: Jaha. Tack för det!

Stackars min pappa som fick jämt höra det från henne. Vi hela familjen skrattade när hon sa så till min pappa.

När hon inte sa det, frågade min pappa henne vad han var. Då sa hon att han är en stor arselhåla.

Kom hem för en liten stund från mitt ärende som jag hade på stan imorse. Och nu skriker min mage, att den vill ha mat och det vill jag också men får inte äta mat. Utan får bara dricka vatten, te, saft eller äta filmjölk fram till klockan 12.00. Jag som inte tycker om filmjölk så jag får leva på vatten fram till klockan 12.00. Efter klockan 12.00 får inte jag äta något för jag ska till sjukhuset på eftermiddag. Min syster kommer och hämtar mig för hon följer med mig. Snällt av henne men jag sa till henne att hon inte behöver följa med men det ville hon gärna :)

Efter när jag har varit på sjukhuset, hoppas jag att jag får äta lite mat.
Jag vill ha mat. Snarare jag vill ha mackor med smör och honung. Det är gott! Någon som har testat det?

Imorgon när jag är ledig, ska jag baka kladdkaka som jag ska ta med på lördag och bjuda min grupp som jobbar i helgen för det är min tur att baka för det var ett tag sen jag bjöd de på fika. Och sen sa jag till min arbetskollega att jag ska baka kladdkaka nästa gång vi skulle jobba helg för han fixade mitt cykellyse. Framför allt tjatar han om min kladdkaka hela tiden.

Imorgon när jag är ledig, får jag passa på att träffa Anna men också Malin om hon vill träffas. Man vet aldrig med personalchefen, hon kan sms mig och fråga mig om jag kan jobba imorgon. Sms hon inte mig, så ska jag träffa Anna och Malin.

I helgen jobbar jag. Sen ska jag bara ta det lugnt. Skriva ner mina tankar och känslor till nästa gång.

Jag skriver ikväll vad jag har gjort på sjukhuset. Är bara glad att det bara tar max 10 minuter att göra den undersökningen.

Sitter och lyssnar på min Mp3. Som vanligt lyssnar jag på bosnisk musik. Och som vanligt lyssnar jag alltid låten Ja sam vjetar zaljubljeni. Jag lyssnar ganska mycket på den låten nu för tiden. Varför jag gör det, är att den låten påminner mig ganska mycket den dagen när jag, min moster och hennes man/min svåger var på det gamla tornet i hemstaden Jajce, Bosnien. Jag lyssnar också på den här låten för jag saknar den tiden som jag fick uppleva med en del av mina släktingar innan det var krig i Bosnien.

Jag har så ont i magen, att jag kanske borde åka till sjukhuset imorgon men jag ska vänta till torsdag för då ska min syster följa med mig. Hon ska skjutsa mig dit.

Idag var jag på ungdomskursen i Karlskoga som Handels anordnar. Kursen är i tre dagar. Och jag har hoppat av. Nästa gång ska jag lyssna på mitt hjärta. Samtidigt beror på vad situationen handlar om. Jag kände att jag inte ville känna så här som jag gjorde idag. Jag ville inte känna så här i tre dagar, så jag hoppade av kursen. Det är synd för jag förlorar 1400 kronor men ska få 700 kronor för idag. Egentligen kunde jag ha fått 2100 kronor om jag gick de här tre dagarna på kursen men jag kände att jag inte ville plåga mig själv om jag inte ville känna som jag gjorde idag. Det blev jobbigt.

Det första så visste inte jag om att man skulle sova övernatta där i två nätter för de ledarna sa inget om det. Det stod inget på pappret att man skulle övernatta. Det kanske gjorde det för jag hittade inte pappret som jag fick hemskickad. Jag tänkte att det bara var över dagen tanken på att Örebro inte ligger långt ifrån Karlskoga. Det andra har jag kurs fram till torsdag som jag inte vill missa för jag missade denna kurs i tre dagar i september. Egentligen visste jag inte att kursen var i fyra dagar utan trodde att det var en gång i vecka i fyra veckor för det var väl så jag fick information.

Sen så förlorade jag mina över 20 timmar för de här tre dagar på jobbet som jag egentligen skulle ha jobbat men tog ledig på grund av ungdomskursen.
Som sagt, ska jag lyssna på mitt hjärta, och det är vad jag gjorde i början. Jag tackade nej när jag blev antagen till kursen. Ledaren tyckte att jag skulle tänka om. Och det gjorde jag. Tänkte att jag skulle ge en chans, och det gjorde jag. Kändes det rätt idag? Nej.

Jag jobbar inte förrän på lördag så ska jag passa på att ta det lugnt. Ska även försöka sova lite på dagarna. Imorgon kanske jag går på stan för jag vill köpa en mobil så jag tänkte kolla efter en mobil, eller så får jag avvakta lite. Det beror på väder för idag var det riktigt kallt att jag frös hela tiden speciellt när jag var i konferenssalen i Karlskoga.

Längtar till torsdag morgon. Och den här gången ska jag göra en bättre insats, det måste jag bara! :)

Nu i kväll är jag ganska trött, att jag kanske borde sova nu men jag ska bara uppdatera min blogg för Anna och Malin tjatade på mig att jag måste uppdatera min blogg. Och det får jag göra nu. Den här veckan har jag jobbat hela veckan förutom i torsdags för då bar jag ledig. Egentligen skulle jag också ha varit ledig i fredags, igår och idag men personalchefen sms mig i torsdags och frågade om jag kunde jobba dessa dagar, och det kunde jag.
De dagar som jag har jobbat, har jag varit ganska trött efter jobbet för att jag jobbar bara sent hela tiden. Det är väldigt sällan jag får sluta tidigt men jag ska inte nog klaga.
Som sagt har jag jobbat. I fredags var jag på vårdcentralen och träffade en läkare angående om mitt magproblem som jag har haft i flera månader. Först pratade vi lite. Sedan fick jag göra blodprov - gluten. Sedan fick jag pratade med läkaren igen men fick inte veta resultatet för det var inte klart. Sen skrev hon remiss som jag ska ta med till sjukhuset. Nästa vecka på torsdag ska jag till sjukhuset. Min syster följer med mig så det känns bra att jag har någon vid min sida när jag är på sjukhuset. Jag som hatar sjukhuset.
Annars hade jag kunnat gå imorgon till sjukhuset men det går inte för jag är i Karlskoga för jag ska på ungdomskurs i tre dagar som Handels anordnar. Det blir nog trevligt.

I torsdags kom Anna och Malin förbi mig :) Vi satt och pratade men också spelade vi två olika kortlek så det var trevligt.

Nästa helg jobbar jag. Jag kommer inte att jobba många timmar den helgen. Dessutom är det min tur att baka för min arbetskollega på jobbet tjatar om min kladdkaka hela tiden. Det har han gjort i några veckor så jag får baka kladdkakan. Han blir nog glad.

Annars händer det inget speciellt. Det är mycket tankar som man tänker på. Tankar som man inte borde tänka på. Ibland tänker jag på en del släktingar. Släktingar som jag saknar.
När det gäller Tebladet, Länstidningen... Ja, det går inte så bra som jag trodde. Jag vill så gärna nominera ängel skrattis till Tebladet men jag få se hur det blir tanken på att texten inte går så bra. Jag får försöka ikväll.

Just nu vill jag bara ligga i sängen, lyssna på musik och sova. Jag vill bara glömma dagens tankar. Och det gör jag när jag sover.

Jag har funderat på hur jag ska skriva detta för jag vill att inlägget ska bli bra men det får bli som det blir för det viktigaste är att jag vill att denna person ska veta att jag är tacksam för hennes fina och söta kommentarer som hon har kommenterat på både min blogg och bilddagbok. Det är inte bara hon som har gett mig fina och söta kommentarer utan även andra har också skrivit fina kommentarer men idag har jag valt att inlägget ska tillägna till den här personen. Kanske nästa gång blir det någon annan. Man vet aldrig.

Veckans kram och ros går till en person som jag tycker att hon förtjänar att få en kram och ros från mig. Det som är problemet är att hon inte bor här i Örebro utan bor i en annan stad. Hade hon varit här i Örebro, hade hon fått en kram och ros men jag antar att jag får visa på ett annat sätt. Och det gör jag genom att skriva ett inlägg till henne där jag kan visa min tacksamhet.

Jag och hon står inte nära varandra, och vi har inte mycket kontakt med varandra utan då och då MEN hon har gjort mig glad men också fått mig att bli rörd för hennes söta och fina kommentarer på bloggen och bilddagboken som jag har fått. Hon vet inte så mycket om mitt liv men ändå väljer hon skriva det hon tycker och känner vilket jag tycker är väldigt fint av henne tanken på att vi inte står nära varandra.

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg: Ingen lust. Kommentaren läste jag nog i fredags men har inte hunnit svara på hennes kommentar vilket jag kommer att göra fast via på mail. När jag läste hennes kommentar, blev jag väldigt rörd för det hon skrev gjorde mig glad. Jag tror också att jag var nära på att börja gråta. Det som gjorde mig mest glad är att hon förstår att den finaste ängel och ängel skrattis betyder mycket för mig, och det gör de. Familjen kommer i första hand. Jag älskar min familj, de betyder allt för mig. Sen har jag en del släktingar som också betyder för mig. Den finaste ängel och ängel skrattis betyder allt för mig, jag kan inte beskriva. Jag tror inte heller att jag behöver beskriva mycket för en kort mening kan säga mer än tusen ord. Och det är vad hon har förstått. Hon vet att den finaste ängel och ängel skrattis betyder mycket för mig.

Jag kanske borde också nämna hennes namn.

Hennes namn är Tina.
Veckans kram och ros går till dig Tina! :)

Tina. Jag hoppas att du är medveten om att dina kommentarer betyder för mig för du har gjort mig glad. Dina kommentarer har också värmt mitt hjärta.
Några av dina kommentarer som du har kommenterat på min blogg och bilddagboken, kommer jag att skriva i min positiva bok :) Du och dina kommentarer förtjänar att nämnas i min positiva bok!

Tinas fina kommentar:

" Jag vet att jag inte är den där "nära vännen", och du kanske inte berättar hur allting ligger till. Varför du känner som du gör. Det gör bara så ont inom mig när jag läser både här och på bdb, att du inte mår bra och inte orkar. Jag känner mig maktlös, faktiskt. :S Det känns som att ingen kan hjälpa dig. Men sen läser jag om Den finaste ängeln och om Skrattis. Och dom kan verkligen få igång din värld igen, du får skratta och du får prata. Och det känns som en slags trygghet för mig. Fast vi inte är så tajta, så vet jag att "någon annan" tar hand om dig. Och det ska du veta, Sabina... att det finns dagar då du är glad, dom betyder. :) "

Tina, tusen tack för den fina kommentaren som gjorde mig rörd.
Kram på dig!

I min positiva bok läste jag om brevet som jag skrev. Som jag skrattade åt men också tyckte jag att jag var löjlig som grät över brevet. Jag tror att jag har kvar brevet. Det måste ligga med mina andra papper i källaren. Det här brevet fick jag när jag gick i klass fyra på Birgittaskolan.

En vacker dag när jag kom hem från skolan, såg jag att jag fick ett brev som låg i köket. Jag blev förvånad över att jag fick ett brev men samtidigt tyckte jag att det var spännande för jag ville läsa vad som stod i brevet. När jag öppnade brevet, var det konstiga symboler i början. Det stod: Hej Sabina. Det var ett väldigt kort brev han skrev. Plötsligt började jag grina när jag läste på slutet för den här killen som gick i min klass, skrev att han tyckte om mig. Han var kär i mig. Han undrade om jag tyckte om honom.

Min farmor undrade vad som hade hänt för hon var hemma för hon såg mig grina.
Jag berättade för henne om brevet och killen. Jag sa till farmor att jag inte ville att han skulle bli kär i mig. Och jag var arg på honom för att han var kär i mig.

Min söta farmor sa att hon skulle slå honom för att han skrev så i brevet. Ball farmor jag hade! :)

Det är ju sjukt, att jag grät över en kille som var kär i mig. Jag menar... Man ska ta det som en komplimang men det gjorde jag inte för annars skulle jag inte gråta. 

Vad löjlig jag var ;)

Just nu är det blandade känslor, att jag inte vet hur jag ska sortera mina känslor förutom att gråta för det är vad jag gjorde nyss. Både igår och idag grät jag över jobbiga situationer speciellt jobbet och uppgiften som jag känner att jag inte kommer klara. Jag vill så gärna klara den här uppgiften. Istället för att intala för mig själv att jag ska klara uppgiften säger jag till mig själv att jag inte kommer klara. Jag kan inte rå för att jag upplever så.

Jag borde sluta tänka för mycket som jag gör för inte vill jag gå och tänka på olika saker. Jag vet inte hur jag ska sluta tänka på dessa tankar som jag har. Jag vet inte hur jag ska sortera dessa tankar som jag har. Jag borde tänka på en sak i taget men tänker på olika saker samtidigt som jag inte borde göra. Ena stunden tänker jag på det här. Nästa stund tänker jag på en annan sak. Det blir så hela tiden. Till slut tänker jag på allting samtidigt.

Och jag känner mig frustrerad. Varför jag är det, är för att jag är hungrig. Jag vill äta mat. Min mage vill ha mat men jag undviker mat för äter jag något, får jag direkt ont i magen. Jag har kollat upp problemet på nätet. Det fanns många olika punkter varför man får ont i magen. Och min faster sa att jag skulle äta ris, potatis, banan, äpple, torr kex och dricka te i några dagar för att kolla om jag får ont i magen. Det innebär att jag inte får äta kött för jag frågade henne om jag kunde äta kött men hon tyckte inte att jag skulle göra det. Jag borde inte ha skjutit upp det här för länge, skulle ha gått tidigare till vårdcentralen. Och det gjorde jag. Jag var på vårdcentralen i september och fick prata med en sjuksköterska. Hon sa att det kunde vara stress. Så det måste ha gått in och ut från hennes öron när jag sa att jag hade problem med min mage varje gång jag åt mat. Jag får lära de att man ska lyssna på sina patienter.

Sjuksköterska sa om det inte skulle gå över på två veckor om jag åt tabletter mot magkatarr, skulle jag ringa och boka en tid hos en läkare. Gjorde jag det? Nej, jag sket i det. Jag kände att jag inte orkade så förra veckan mailade jag till vårdcentralen. Jag fick svar i måndags. Fick ett telefonnummer som jag skulle ringa till och det gjorde jag. Fick en telefontid då de skulle ringa upp mig. De ringde upp mig, och jag fick en tid hos en läkare nästa vecka på fredag. Tur att man är ledig!

Fram till måndag är jag ledig så det känns helt okej att vara ledig i några dagar i sträck för oftast har jag svårt med det på grund av hur jag mår. Nästa vecka jobbar jag bara i tre dagar, från måndag till onsdag. Sedan blir jag ledig i fyra dagar i sträck. Enligt mitt schema men man vet aldrig.

Idag på dagen hade jag en jobbig huvudvärk för det dunkade i mitt huvud. Det upplevde jag för några dagar sedan också. Jag börjar bli riktigt trött på att jag ska ha huvudvärk nästan varje dag för det är inte kul att ha huvudvärk. Man mår dåligt.
Och jag är också trött på att jag ska ta huvudvärkstabletter varje gång jag ska ha huvudvärk. Jag har aldrig upplevt med jobbiga huvudvärkar när jag gick i skolan eller när jag jobbade som timvikarie inom förskolan. Jag kanske borde gå till vårdcentralen och prata om min huvudvärk men det känns bara att det inte är värt. Kanske jag kunde prata med läkaren då när jag ska träffa nästa vecka på fredag för jag fick en tid angående om min mage som jag har haft problem sedan i maj. Det är inte bara stress jag upplever utan det är något som jag inte tål som finns i maten. Hoppas jag kan få göra en allergitest för jag sa att jag ville göra en allergitest. Det borde gå bra för det gick bra när jag var där i maj då träffade jag en läkare som jag pratade om sömnproblem som jag hade, som jag fortfarande har problem idag. Jag trodde att jag skulle få receptfri sömnmedicin för jag har provat med en receptfri medicin som jag tyckte att den inte funkade bra. Jag fick recept på sömnmedicinen som jag skulle hämta ut på apoteketet. Det blir samma läkare som jag träffade i maj. Funkar inte det här, får jag nog vända mig till de eller så får jag fortsätta att plåga mig själv.

Idag fick jag Tebladet, Länstidning i brevlådan. I den läste jag om Tebladstårtan. En patient på sjukhuset nominerade en läkare som har hjälpt patienten och hans familj mycket. Och läkaren fick en Tebladstårtan. Genast tänkte jag på ängel skrattis, om jag inte kunde nominera henne. Jag ska nog maila till de och nominera henne för jag tycker att hon förtjänar en Tebladstårta av många olika anledningar. Vad ballt om jag kunde skicka ett mail till de och nominera henne för det skulle göra mig väldigt glad. Samtidigt tänker jag också att detta är personligt, att jag inte ska detaljera mycket. Jag vet vad jag skulle säga. Jag vet vad jag inte skulle säga. Nu känns det lite pirrigt att jag inte vet vad jag ska göra. Vågar jag skicka ett mail till de? Borde jag ta den här chansen? Det kostar inte. Jag borde ta chansen. Jag vill att hon ska veta att hon är en fantastik människa för det är hon, och hon har ett hjärta som är av guld. Hon gör en toppen jobb.

Annars händer det inget speciellt. Jag saknar enormt mycket mina bästa sysslingar Lejla och Eldar. Lejla hade sagt att Eldar har mina kinder när jag var liten. Jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar de, och jag kan inte heller beskriva hur mycket jag älskar de. Och sedan saknar jag också sötnosar Miranda och Viktor. De finns alltid i mina tankar. Jag saknar att höra när Miranda kallar mig Sabinis. Och jag vill se Viktor le när jag ler mot honom. När jag ler mot honom så ler han tillbaka men samtidigt vänder han bort. Han blir liksom blyg. Sötnosar!

Jag tror att jag har gjort rätt. Jag följde mitt hjärta för jag vet vad som är bäst för mig. Jag får lyssna på min syster och Sara. För en liten stund tänkte jag på den finaste ängel. Jag tänkte på det hon sa till mig, att jag måste göra det jag vill. Jag måste göra för min egen skull. Jag måste våga säga nej. Det har hon lärt mig för innan hon lärde mig det här, hade jag nog aldrig lärt mig det här. Och hon har rätt. Jag måste göra det jag vill. Jag måste följa mitt hjärta, och det är vad jag har gjort. Samtidigt är det här svårt, att den här situationen får mig att vilja fly från allting. Jag har känt mig så de senaste dagarna, att jag vill fly från allting men är medveten om att jag inte kan fly från mina problem. Man måste lösa de. Livet är en gåta.

Sedan igår kväll har jag inte haft lust att jobba idag, och fortfarande är det så att jag inte har någon lust att jobba idag men jag ska tvinga mig själv. Jag ska tvinga mig själv att jobba idag. Nu för tiden är det blandade känslor att jag inte vet vad det är med mig längre. Jag vet inte längre var jag har mig själv för jag känner mig vilse. Det är mycket man tänker som jag inte borde göra. Det går inte för jag ältar och ältar. Det är mycket känslor som jag inte vet vad jag ska göra. Negativa känslor som gör mig ledsen för igår var det blandade känslor. Igår när jag var med Ronja i två timmar, var jag glad och skrattade. Vad hände efter när vi skildes åt? Allt rasade. Jag var så arg inom mig. Jag var så ledsen inom mig att jag till slut grät. Just nu vill jag bara fly. Jag vill fly från allting. Jag vill bara till en plats där jag inte behöver tänka på något. Jag vill inte tänka på negativa tankar. Jag vill inte ha negativa känslor. Och sedan känns det som det fattas något inom mig. Det är bara halva Sabina.

Tur att man bara jobbar idag och imorgon. Imorgon börjar man inte förrän klockan 14.30 så det är inte en lång dag fast man vet aldrig med personalchefen för hon kan sms mig och fråga mig om jag kan börja tidigare. På torsdag och fredag samt helgen är jag ledig. Jag behöver semester. Jag behöver åka bort från Örebro/Sverige.

Igår läste jag i min positiva bok som jag började skriva för tre år sedan. Det var den finaste ängel som gav mig tipset och jag lyssnade på henne. Jag började skriva om positiva saker i cirka en månad. Sen så slutade jag skriva om positiva saker. Förra året började jag med det igen, men nu har jag slutat med det också så jag tänker att jag ska börja med det igen, med min andra positiva bok. Kanske alla borde börja med det? Om man mår dåligt, kan man kolla i sin positiva bok och börja skratta för det var så för mig igår när jag kollade i min positiva bok. Jag skrattade men också log jag för mig själv åt de saker som jag skrev om.

Bläddrade nyss i min första positiva bok, och då hittade jag något som jag skrattade åt och mindes den dagen när jag och min familj var i Tyskland hos min kusin och hennes familj då när de bodde där. Numera bor de i Österrike.

Som sagt var jag och familjen i Tyskland i några dagar. Det var sommaren 2005.

Den dagen gick jag, min mamma, lillasyster och söta sysslingen Lejla på stan för att köpa vykort. När vi var i en affär, sa Lejla plötsligt att hon måste bajsa. Hon sa det på bosniska, och vi blev förvånad men mest fick vi panik för det skulle nog ta 10 minuter att gå hem från stan. Vi frågade henne om hon skojade men det gjorde hon inte. Vi gick tillbaka hem. Vi skyndade oss så gott vi kunde så att Lejla inte skulle bajsa på sig. Vi skyndade och skyndade. Vi fick panik. Till slut kom vi hem. Vi var glada för Lejla var bajsnödig. Vi sa åt henne att hon skulle gå på toa.
Lejla: Jag vill inte bajsa

Hon hade bara skojat med oss för hon ville till sin mamma, för vid den tiden var hon beroende av sin mamma. Vi skrattade. Lilla rackarunge :)

Nu ska jag sova för imorgon ska jag gå upp tidigt. Har ett möte på morgonen och sedan ska jag jobba.

Fortfarande idag skrattar jag åt vårt korta samtal när jag tänker på det, för jag tänkte på vårt korta samtal igår kväll innan jag skulle sova. Och jag skrattade men också log jag för mig själv när jag tänkte på vårt korta samtal... Jag har valt att inte skriva personens namn utan hon är anonym ;)

Jag: Men Gud...
Hon: Jag heter inte Gud, utan heter ---....

Haha, vad vi två skrattade den dagen :)

Innan jag ska sova, tänkte jag att jag skulle skriva om hur min vecka ha varit. Imorgon börjar en ny vecka, och det är helt otroligt att tiden ska gå fort när det inte borde göra. Dessutom är det en ny månad, november. Snart kommer snön antar jag. Då gäller det att man har varma kläder på sig så att man inte fryser för det är vad jag gör nu för tiden. Oavsett vad jag har för jacka, så fryser jag. Kanske dags att köpa en ny jacka? Dessutom letar jag efter en bra jacka, men hittar inte som jag blir förtjust i. Förresten... Mina föräldrar pratade med min morfar och morbror imorse. De sa att det är varmt i Bosnien. Varmt i november? Människor där har t-shirt på sig. Nu vill jag vara där.

Den här veckan har jag tagit lugnt för det mesta. Inte konstigt för jag har varit ledig i tre dagar fast jag skulle ha varit ledig i fyra dagar. I måndags eftermiddag sms personalchefen mig i sista minuten och frågade mig om jag inte kunde komma och jobba. Tur att man var hemma för jag var på stan innan jag fick sms:et. Det tog några minuter för mig att svara på hennes sms för jag visste inte om jag ville jobba eller inte trots att det var bara tre timmar jag skulle jobba. Jag sms personalchefen och sa att jag skulle kunde komma. På tjugo minuter hann jag. När jag kom dit, visste jag inte om jag skulle sitta i kassan eller stå i Förbutiken. Jag frågade personalchefen var jag skulle vara, kassa eller Förbutiken. Personalchefen sa att jag kunde bestämma :) Vad valde jag? Jo, självklart valde jag att sitta i kassan. Personalchefen skrattade. Till och med skrattade min arbetskollega C när jag ville ha hans nycklar för han vet om att jag inte tycker om att stå i Förbutiken. Ibland diggar jag mitt jobb ;)

Senare på kvällen kom Anna och Malin förbi, så det var trevligt att se de efter en lång tid :)

I tisdags var jag ledig. Inte bara jag utan min mamma var också ledig, så vi städade trots att jag hade städat i måndags.

Lite senare på eftermiddag cyklade jag till Anna och Malin, och hälsade på de en liten stund. Det var trevligt. Sen cyklade man hem för Vivvi och Miranda skulle komma förbi och hälsa på en liten stund.

Det var trevligt när de kom. Söta Miranda var jätteblyg, och tror att det berodde på min mamma och min syster var där också. Det värmde mitt hjärta när hon sa Sabinis till mig. Jag blir glad när hon kallar mig så : ) Lilla söta Miranda. Jag fick jättefina presenter från den familjen. Söta Miranda gjorde ett jättefint halsband som jag fick i födelsedagspresent. Så söt : ) Och söta Miranda var så glad när hon såg kexen som jag hade på bordet i vardagsrummet. Hon älskar de kexen. Ni skulle bara ha sett hennes ansikte som lyste upp. Lyste som en liten stjärna. Det gjorde mig glad att hon blev glad för kexen : ) Jag tycker om att göra människor glada. Samtidigt beror på vilka det är.

I onsdags träffade jag Ronja i några timmar. Först gick vi på stan och kollade efter en jacka för Ronja ville köpa en jacka. Vi hittade en men någon tog den sista storleken som hon skulle ha. Sen gick vi till Burger King. Jag åt en mellan pommes frites för jag skulle äta på en spansk restaurang med Regina så jag ville inte käka mycket. Efter Burger King gick jag och Ronja på stan igen. Sedan träffade jag Regina vid tre tiden. Vi två gick på stan. Hon handlade en del grejer. Sedan gick vi till den spanska restaurangen, Indigo. Där satt vi och åt mat, det var gott. Och mätt blev man. Det var trevligt :)

Senare på kvällen, kom Anna förbi hem till mig. Hon lånade mina glitter pennor. Och jag hjälpte henne med hennes personliga presentkort. Det var trevligt.

I torsdags gjorde jag inget speciellt förutom att jag hade ett ärende på stan. Efter det, då träffade jag Vivvi och Viktor på stan som var på väg att hämta Miranda. Det var ett tag sedan jag träffade Viktor. Söta Viktor. Jag tog hans napp från hans mun, och han kollade på den för han ville ha den tillbaka. Lite elak var jag ;)

I fredags och i lördags jobbade jag. Det gick bra.

Och idag gjorde jag inget speciellt. Jag och min mamma åkte till Marieberg och Ikea. Vi hittade inget speciellt. När vi kom hem, städade vi lite trots att min mamma gjorde det igår.

Min vecka har nog varit bra även om jag innerst har varit ledsen, men jag har haft roligt med dessa människor som jag har umgicks: Anna, Malin, Ronja, Regina, Vivvi och söta Miranda : )

Tusen tack till Vivvi och hennes familj för de fina presenter!
Miranda och Viktor finns alltid i mina tankar <3

Ronja, tusen tack för de fina två presenter som jag fick på Burger King. Jag tycker om den speciella tavlan som ser lite annorlunda ut. Ser ut som om tavlan är på häxornas tid. Den ska jag hänga på väggen i hallen i lägenheten. Den dagen när jag får en lägenhet. Jag tycker att det är en fint citat som det står på tavlan, och det står på engelska. På tavlan står det: " Truly great friends are hard to find... difficult to leave and impossible to forget. "
Fint citat?
Och på svenska om man ska översätta från engelska: 
" Verkligt stora vänner är svårt att hitta, svårt att lämna, och omöjligt att glömma. "