Sabina

Idag på eftermiddag fick jag en god nyhet som jag blev jätteglad över. Den känslan som jag upplevde, kan jag inte beskriva för jag finner inga ord. Det är inte bara jag som är glad över nyheten utan min familj är också glad över nyheten, speciellt min mamma. Hon kan inte beskriva hur mycket det betyder för henne, och det förstår jag. Jag förstår hennes glädje tanken på att hon har varit orolig och arg. Hon har inte bara varit orolig eller arg utan hon har också varit ledsen vilket hon var det för några dagar sedan.

Jag är jätteglad över goda nyheten. Nu behöver jag inte vara orolig som jag har varit. Nu behöver jag inte sitta hemma och vänta som jag har gjort länge.
Och för en liten stund skickade jag ett mail till Tiina, och berättade om den goda nyheten för jag ville att hon skulle vara den första personen som skulle få veta om den goda nyheten :)

Jag avslöjar inte än förrän jag har berättat det för någon annan.

Hon är en av de sötaste och underbaraste tjej jag har i mitt liv. Hon är inte bara en av de sötaste och underbaraste tjej, utan hon är också en av dem bästa sysslingar jag har i mitt liv, för jag älskar henne mycket, att jag inte kan beskriva. Jag finner inga ord.

Några dagar innan jag skulle åka till Sälen, ringde jag till min kusin för att gratta henne som fyllde år. Den som svarade i telefonen var Lejla så jag pratade med henne en liten stund. Innan hon gav luren till sin mamma som är min kusin som jag ville prata med, sa sötaste Lejla en varm mening som värmde mitt hjärta. Hennes mening fick mig att sakna henne och Eldar vilket jag alltid gör.

Lejla: Sabina! Jag saknar er jättemycket! Jag saknar dig, Ajla, Semi och dajo.

Hur ofta får man höra en sådan mening från ett barn som man inte träffar så ofta? Som man kanske inte ens träffar en gång om året. Och hur ofta får man höra en sådan mening från en familjemedlem? Det är inte många barn som skulle säga en sån mening. Men Lejla är en av dem. Hon kan säga till mig att hon älskar mig, och det vet jag att hon gör det. Hon kan säga till mig att hon saknar oss, och det vet jag att hon gör. Det är ett kärleksfullt barn. Det är en kärleksfull syssling jag har. Hon som är sju år, kan säga en sådan kärleksfull mening som inte mina två kusiner kan göra som är äldre än henne. Och när hon pratar med min mamma, frågar hon efter mig, Ajla och Armin - vad vi gör.

Jag har två riktiga sysslingar, och det är Lejla och Eldar. Sen har jag över 25 stycken "sysslingar" som är min mammas sysslingar men två av dem ser jag de inte som "sysslingar" utan sysslingar. Precis som Lejla och Eldar. Och det är Ramajana och Vanesa. De är också mina sysslingar. Och från Ramajana och Vanesa får jag höra att de saknar min syster och mig, samt att de älskar oss två. De är också kärleksfulla sysslingar!

Och inte sist. Min syster är världens bästa syster, och jag älskar henne otroligt mycket. Av hela mitt hjärta!


Kärlek till de fem <3

Förra veckan torsdag till söndag var jag i Stöten, Sälen med ett stort gäng från Unga hörselskadade. Vi gänget från Örebro åkte tåg till Sala där vi sen väntade på bussen som skulle köra oss till Sälen. Tågresan och bussresan har gått bra förutom skriket i bussen från två unga tjejer.

Hur jag har haft i Stöten, Sälen har jag haft jättebra. Jag har inte bara haft jätterbra utan har också haft jätteroligt för det har varit så mycket skratt vilket jag behövde :) Jag var med gänget som jag delade med lägenheten från Örebro, så vi hade roligt tillsammans :)

Och hur det var att åka slalom, var det jätteroligt. Det var inte första gången för mig men sist jag åkte var för fyra år sedan, och det var på gymnasiet. Men jag hade problem med att svänga för jag ville att farten skulle sakta ner men det gick ju inte så bra att jag åkte bara rakt fram. Jag åkte ett störtlopp. Första dagen när jag åkte slalom ramlade jag ett par gånger. Andra dagen var det bara en gång :) Och jag skrattade åt Ronny som var nybörjare för det var första gången han åkte slalom. Han åkte in i skogen för han kunde inte stanna. Han åkte inte bara in i skogen utan han kramade ett träd som jag har missade. Och så fort han ramlade, tappade han sina skidor. Samtidigt när jag skrattade åt Ronny, tyckte jag synd om honom. Janne var under snön som var nästan en meter. Han hade svårt att komma loss därifrån. Jag stod där och skrattade. Och Sanna hade inte det heller lätt för hennes pjäxor gick sönder när hon åkte slalom. Jag var inte med när de gick sönder men jag följde med henne när hon skulle hyra skidor i butiken. Både hon och jag skrattade när vi gick till butiken. Delar av pjäxorna gick av på vägen. Det var några människor som tittade på Sannas pjäxor och log, speciellt han i kassan i butiken när jag frågade var vi kunde slänga pjäxorna. Jag la de på bänken, och han log och sa att han kunde ta hand om det. Det var inte bara Ronny som hade problem i backarna utan Sanna hade också problem i backarna.
Och dagen innan vi skulle åka hem, halkade jag i restaurangen. Det var pjäxorna som gjorde att jag halkade. Samt att jag hade min tallrik i handen som inte gick sönder, och jag hade inte mat på tallriken. Det gjorde ont när jag ramlade på rumpan, och jag tittade på taket. Genast gick jag upp för jag ville inte ligga där. Jag började skratta lite men höll skrattet tillbaka.

De backar som jag åkte mest var gröna backar. Åkte även en liten röd backe där jag blev lurad. Där tog jag väldigt försiktigt för jag kunde inte åka störtlopp på den backen.

Annars har man haft det jättebra och roligt i Sälen med gänget :) Till Sälen vill jag åka igen för det hade varit roligt. Kanske samla ihop ett stort gäng som åker dit. Kanske samma gäng. Kanske hyra en stuga vi delar på. Vi får se vad som händer.


Innan skidresan var jag orolig, rädd, nervös men framför allt hade jag en stark s-å som jag tycker är besvärligt för mig. Jag undrade hur detta skulle gå för mig, för jag vet hur mycket s-å påverkar mig. S-å som gör att jag blir orolig. Men det gick bra även om jag hade s-å.