Imorgon är det fredag.

Imorgon är det fredag och då börjar helgen fast på lördag är man inte ledig utan jag ska jobba även om jag inte skulle ha jobbat i helgen. Det är inte bara jag som jobbar på lördag utan min mamma och lillasyster ska också jobba fast de jobbar hela helgen. Det är min mammas helg, så på lördag jobbar systrarna tillsammans som en del bosnier bruka kalla oss för :) Ibland kan bosnier vara härliga men också tokiga.

Imorse vaknade jag tidigt för jag tränade på Friskis och Svettis. Gjorde det innan jag skulle börja jobba för jag började inte jobba förrän klockan 10.00 och slutade sent ikväll. Var på Friskis och Svettis i en timme för det räckte för mig. Satsade bara på löpbandet för jag behöver träna upp min kondition. Först gick jag i en halv timme på löpbandet, sen så sprang jag i en halv timme. Det blev sju kilometer på löpbandet vilket jag tycker är väldigt bra. Inte trodde jag att jag skulle klara av det på grund av ansträningsastma, fast det är jobbigare när jag är ute och cyklar för då är min konditon sämre. Efter Friskis och Svettis, cyklade man hem och duschade så att man var fräsch på jobbet. Kände mig stolt när jag kom till jobbet för att en arbetskollega frågade mig om jag hade tränat något, och jag sa att jag gjorde det imorse. Han var imponerad.
Hur det har gått att jobba idag, har det gått bra. Var på jour vilket jag oftast inte tycker om men det gick bra idag. Sen så på eftermiddag satt jag i kassan så det gick också bra att sitta i kassan.

Idag var jag glad, att jag till slut sms till fina ängel och berättade om vad som var dagens bästa. Jag ville dela min glädje med henne för det var henne jag tänkte på i första hand när jag var glad idag :) Jag tror att sms fick henne att le, samt att jag tror att hon måste nog ha trott att jag var tokig fast jag får hoppas på ett positivt.
Det jag skrev till henne, är jag väldigt glad att jag gjorde det för det betyder väldigt mycket för mig att hon vet om det. Håller för mig själv vad jag skrev till henne men det handlar om henne :)

Imorgon händer det inget speciellt förutom att det är Bajram. Så det blir ju en del samtal att ringa. Ringa till en del av mina släktingar och gratulera Bajram. En tradition som vi firar två gånger om året även om jag kan tycka att det är jobbigt att fira det. Man vill så gärna fira det med sina släktingar men de flesta släktingar bor i Bosnien. Sen så har jag släktingar i Sverige, Norge, Holland, Österrike, Tyskland, Kanada och USA.
Tänk om jag bara kunde få uppleva det en gång i mitt liv, att få fira Bajram med de flesta släktingar. Jag vet att det hade varit trevligt och mysigt. Äta goda bosniska maträtter och goda bosniska kakor, men framför allt att vi har trevligt tillsammans. Känna den speciella kärleken men också värmen från släktingar. Inte alla utan en del av de. Det hade jag velat uppleva en gång.
Och imorgon ska jag nog gå på stan och shoppa lite hade jag tänkt även om jag shoppade igår. Sen på eftermiddag har jag en tid på vårdcentralen så det ska nog gå bra även om jag är nervös. 
På kvällen kommer syster och hennes sambo på besök så det blir trevligt.

Som sagt jobbar jag på lördag. På kvällen ska jag bara ta det lugnt. På söndag ska jag nog träna innan lasergame. Spela lasergame med ett stort gäng har jag hört från min vän. Det blir nog skoj :) Sist jag spelade lasergame var ju på gymnasiet, med tjejgruppen. Nu när man nämner gymnasiet, har det snart gått fyra år när jag tog studenten. Tiden går för fort, att jag inte kan beskriva. Och när man nämner hur tiden går fort, har jag snart jobbat i två år på samma jobb. Jag har inte tröttnat på det jobbet men jag har upplevt att det har varit jobbigt att komma dit men då kopplade det väldigt mycket med mitt mående. Det är kul att jobba där även om jag inte trodde att jag skulle jobba där, och jag kommer inte jobba där i hela mitt liv.
I vår kommer vi flytta till den nya byggnaden så det blir väldigt spännande. Jag tror att alla på jobbet börja längta efter att flytta till den nya byggnaden. Som sagt, så blir det spännande :)

Och jag funderar på att skaffa en ny blogg, men frågan är vad jag ska ha för domän? Lillasabina är upptagen.
Några förslag?

Jobb före vänskap.

Igår kväll pratade mamma och jag om jobbet vilket det har fått mig att tänka mycket på det här.
Som vanligt.
I framöver kommer jag att prioritera jobbet före vänskap vilket det känns lite jobbigt att jag ska göra det, men det finns anledningar till varför jag måste göra det. Jag har valt att inte skriva om varför jag måste göra det, och jag kommer inte prata med mina närmaste vänner om det utan jag får förklara efter jul, om inte i vår. Jag hoppas att mina närmaste vänner, det vill säga tjejgänget, att de kommer att ha förståelse för det här. Det skulle jag uppskatta, och jag tror att de kommer förstå lite även om jag inte kommer att förklara.

Det är hårt av mig att säga att jobbet måste prioritera före vänskapen för det är något som jag egentligen inte vill säga men känner att jag måste säga så av olika anledningar. Det blir så i några månader tills jag vet hur det blir med det. Förhoppningsvis får jag veta efter nyår eller om det inte blir i vår. Necu da izgubim posao.

Skulle jag träffa en vän på stan, och jag får sms eller samtal från jobbet, så kommer jobbet gå i första hand. Det får bli så, så får jag träffa min vän en annan dag.
Den här situationen har blivit jobbigt för mig, att jag inte kan förklara.

Och när det gäller de två situationer som är väldigt viktigt för mig, kommer jag inte strunta i det utan jag får lösa det med jobbet för det går att lösa det. Krockar det så krockar det men jag och jobbet får lösa det.


Platsen.

Det finns en plats där jag vill vara men den platsen där jag vill vara, ligger långt bort vilket det skär i mitt hjärta. Det skär i mitt hjärta att jag inte kan vara där, för nu i kväll vill jag vara där. Jag vill inte bara vara där utan jag behöver också vara där, samt att jag måste vara där. Vill, behöver och måste.

Jag känner mig fri när jag är där. Jag känner mig "levande" när jag är där.
Här känner jag mig inte fri. Här känner jag mig inte "levande" utan jag kvävs av att vara här.
Men en vacker dag kanske jag kan känna mig fri här. Till och med kanske jag kan känna mig "levande" här.
Det är nog mitt nästa mål: Att känna mig fri. Att känna mig "levande".

Platsen som jag pratar om är vackra staden Jajce, Bosnien. Platsen som är mitt första hem, som alltid kommer vara mitt första hem.

En kort mening.

Olet ainoa, joka näkee, että olen kamppailevat kaiken!


Kanske inte rätt skrivet men på ett ungefär.

Friskis och Svettis.

Det var inte roligt att vakna tidigt imorse för jag ville fortsätta att sova och sen så sov jag inte bra i natt. Vaknade klockan 04.45 för jag skulle iväg och jobba. Man jobbade från klockan 06.00-11.00 så det var inte många timmar men bättre det än ingenting. Det kom inga varor idag men det fanns en del varor från igår, så det var bra att ta de varorna från igår.
En sak som jag tänkte på tidigare som jag tycker är konstig. Det konstiga är när man ska jobba, vill man inte vakna utan då vill man sova. När man är ledig, då vaknar man tidigt. Hur konstig är inte det?
Det är så för mig för det borde vara tvärtom.

Efter jobbet cyklade jag hem och bytte om till träningskläder, och cyklade till Friskis och Svettis. Där tränade jag 1 timme och 15 minuter. Det gick bra att träna för man var svettig, och det är ju meningen att man ska svettas när man tränar. Kom på att jag har tränat tre dagar i sträck för jag har tränat sedan i söndags, så imorgon får jag ta en paus. Så får jag träna på torsdag för på fredag, lördag och söndag jobbar jag så jag har inte tid att träna. Kanske jag kan träna en liten stund på söndag kväll men får se om jag blir trött.
Det blev ett träningskort på tre månader istället för sex månader som jag hade tänkt på att satsa i början men det blev inte så. Därför att jag cyklar ganska mycket och det händer att jag tar promenader men jag lär nog inte ta långa promenader som jag brukar när snön kommer för det blir ju kallt. Det kanske kommer att hända att jag tar långa promenader men inte lika ofta. När våren kommer, kommer jag ta långa promenader.
Annars gick det bra att träna idag :) Men vilken kondition jag har, att jag har börjat fundera på om jag inte ska boka en tid på vårdcentralen för att kolla upp andningen som gör att jag har svårt att andas.
Jag måste träna upp min kondition och det gör jag när jag springer på löpbandet som jag kommer att satsa mycket på men det är ju inte säkert att det kommer hjälpa min kondition tanken på att jag har ansträgningsastma vad läkaren har sagt. Som jag känner att jag behöver medicinen för att orka för jag blir lätt slut i bena för det är bena som gör att det blir besvärligt med andningen.

Imorgon har jag bokat en tid hos frisören för jag behöver klippa lite mina toppar men jag får avboka tiden. Det får jag göra när jag kommer till jobbet för jag ska jobba imorgon även om jag inte hade arbetstid. Personalchefen sms mig sent ikväll och frågade mig om jag ville jobba imorgon. Satt och funderade på hur jag skulle göra. Situationen gav mig smärtan. Sms tillbaka till personalchefen och sa att jag kunde jobba imorgon. Lika bra att jag jobbar imorgon, än på måndag även om jag inte ska jobba för man vet aldrig med mitt jobb. På måndag har man andra planer :)

Och det går inte beskriva hur mycket jag saknar mina fina sysslingar Lejla och Eldar. Det gör ont i hjärtat att inte få träffa de oftare, och det gör också ont i hjärtat att inte få träffa en del av mina släktingar som man inte eller träffar oftare. Bara en gång om året.


Min familj är kärlek!
Och mina två fina fina änglar kommer alltid finnas i mitt hjärta!


Redan torsdag.

Det är redan torsdag. Halva veckan har gått, och jag har inte gjort mycket speciellt.
I måndags förmiddag hade jag ett möte med personalchefen och den nya vikarien som ska jobba i ett år på jobbet. Mötet gick bra. Vi pratade om mig för att den nya vikarien ska få veta lite om mig. Vi pratade om hur länge jag har jobbat, att jag brukar sitta i kassan, vara jour, plocka upp varor och så vidare. Och jag var inte beredd på att höra personalchefens kommentarer om mig, hur duktig jag är. Sen så tog jag upp om två viktiga saker som vikarien behövde få veta. Ena var min hörselskada. Det behövde hon få veta tanken på att jag inte svarar i telefoner. Sen fick hon också veta om den andra saken för det behövde hon få veta. Det håller jag för mig själv. Annars gick mötet bra.
I tisdags jobbade jag. Det gick bra även om det var ganska lugnt på jobbet. Nästa gång jag jobbar är på tisdag och då ska jag plocka upp varor :) Det blir skoj. Och det blir inte många arbetstimmar då för jag slutar klockan elva då fast man vet aldrig. Sen så jobbar jag nästa vecka på fredag, lördag och söndag.

Idag har jag hunnit tvätta, städa och diska. På eftermiddag har jag en tid på vårdcentralen. Skulle ha varit där förra veckan torsdag men då avbokade jag tiden för jag var sjuk. Jag var förkyld och hade ont i halsen. Så jag fick en ny tid idag.

Annars händer det inget speciellt. Det händer inte så mycket i mitt liv. Jag funderar på att börja träna på Friskis och Svettis. Snarare, jag har bestämt mig att börja träna där för jag behöver träna upp min kondition. Ska träna där i sex månader då när vintern är här. Inte vill jag ta långa promenader när det är kallt på vintern. När det är vår, sommar och höst då tar jag gärna långa promenader. Sen så kan jag behöva träna lite för att rensa bort mina tankar och känslor. Jag tänker satsa på gym.

Jag försöker glömma den lilla stunden från i måndags men det går inte riktigt bra. Vill bara glömma tankarna. Vill bara glömma känslorna. Jag trodde att den långa promenaden som jag tog igår, skulle hjälpa mig att rensa bort mina tankar men det gick inte så bra så jag lär nog tänka på det här på ett bra tag. Och dumma tanken som jag hade i fredags, stämmer inte. Det har jag fått reda på genom att fråga personen. Även om jag visste att tanken inte stämde, gjorde tanken mig rädd. Jag blir irriterad på mig själv att jag inte kan sluta tänka på den lilla stunden.


Min lilla prinsessa <3

Nyss kollade jag igenom mina bilder. Mina bilder från mobilen som jag hade överfört till datorn från mobilen. Kollade på mina bilder på min fina prinsessa Lejla som är min fina syssling.
När jag kollade på bilder på henne, tänkte jag på det fina meningen som hon sa. Det fina meningen som gick rakt in i mitt hjärta. Det fina meningen som värmde mitt hjärta. Det fina meningen som fick mig att le.
Det fina meningen var, jag älskar dig.
I två veckor har jag fått höra det, att hon älskar mig. Min fina söta syssling älskar mig. Hur ofta får man höra det från sin kusin, syssling eller släktingar?

Jag älskar dig min fina Lejla! Det kommer jag alltid att göra det! <3


KÄRLEK!


Några rader.

Jag saknar mitt första hem, Bosnien.
Jag saknar en del av mina släktingar. Släktingar som jag brukar träffa varje sommar.
Jag saknar naturen i Bosnien. Naturen som får mig känna levande.
Jag saknar badstranden. Njuta av solen. Njuta av värmen.

Nu i kväll saknar jag hemlandet Bosnien som alltid kommer vara mitt första hem.
Och det gör ont i hjärtat att inte få träffa sina släktingar oftare än vad man gör.


Tankar och känslor.

Tänk att det finns tankar som kan göra ont i hjärtat att tänka på. Tankar som man inte ens vill tänka på men ändå gör man det. När man får jobbiga tankar, tänker man inte bara på de jobbiga tankar utan man får uppleva jobbiga känslor som man inte vet vad man ska göra. Tankar som kan ge dig olika känslor, beror på vad för tankar man har. Tankar som får dig att gråta. Tankar som får dig att vara arg. Tankar som får dig att känna värdelös, Tankar som får dig att vara rädd. Tankar som får dig att vara orolig.

Det är vad jag hatar. Jag hatar att det finns tankar som får mig att gråta. Jag hatar att det finns tankar som får mig att vara arg. Jag hatar att det finns tankar som får mig att känna värdelös. Jag hatar att det finns tankar som får mig att vara orolig men framför allt hata r jag att det finns tankar som får mig att vara rädd för jag vill inte vara rädd längre. Man får vara rädd, det vet jag men ska jag uppleva rädslan varje dag?

Det är vad som hände med mig på eftermiddag idag. Mailet som jag hade fått, som jag behövde få svar på min fråga. Det mailet gav mig en tanke som fick mig att gråta. När jag grät, var jag rädd inom mig vilket jag fortfarande är. Inom mig är jag rädd, och lär nog vara det i några dagar. Tanken som jag fick, som jag fortfarande har, som jag vill så gärna att det ska försvinna men det kommer inte göra det förrän på måndag. Och det jobbiga tanke som jag tänker på, är samma tanke som jag hade för 1 ½ år sedan då jag fick veta om en sak som jag inte alls var glad över. Den dagen var jag nog arg inom mig men mest var jag ledsen och rädd. Det är så jag upplever nu, att jag är ledsen och rädd fast jag borde inte vara ledsen eller rädd för jag försöker att tänka att det jobbiga tanke är inte sant. Det dumma tanken försöker bara lura mig. Jag försöker knuffa bort tanken som är stark men det går inte. Jag får väl intala mig själv att dumma tanken inte stämmer tills på måndag eller så får jag hitta på andra saker som ska få mig att tänka mindre på dumma tanken.

Jag är inte psykisk sjuk utan jag är en människa som har dumma och jobbiga tankar ;)


Vår lilla utflykt.

Vår lilla utflykt har varit trevligt men framför allt har det varit roligt. Kanske man ska skriva superduper roligt! :)
Mycket skratt, leende och energi :)


Och nu vill jag bara bli frisk. Vill smärtan i halsen ska gå över. Vill också att förkylningen ska gå över. Kanske inte smart att jobba imorgon för egentligen borde jag nog ha stannat hemma och vila ordentligt. Imorgon på jobbet ska jag inte jobba ihjäl mig utan ska bara ta det lugnt. Och hoppas på att jag sover bättre ikväll/inatt för det gjorde inte jag igår kväll för jag låg och vred, att jag till slut svettades.


Tusen tack för allt tösen! <3


Utflykt idag :)

Idag blir det en liten utflykt :) Jag ser fram emot vår lilla utflykt. Det blir trevligt men framför allt roligt!
Hoppas söta tösen också kommer att tycka att det blir roligt!



Ronja och jag.

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord :)


Och jag är glad att jag har din vänskap Ronja! Din vänskap vill jag inte förlora!



Veckan som har varit.

Idag är det en ny månad, november. Här går tiden fort, att man inte hänger med tiden. Och det är också läskigt att tiden går fort.

Den här veckan har man inte gjort mycket speciellt förutom att man har jobbat. Jag jobbade från i tisdags till i fredags. Hur det har gått att jobba så har det gått bra men det kändes lite konstigt att man inte jobbade på två veckor. Sist jag jobbade var dagen innan min födelsedag och sen så blev jag tillfrågad om jag kunde jobba dagen efter min födelsedag men då hade jag redan planerat något annat.
Annars har det gått bra att jobba speciellt i torsdags för då var jag extra duktig :) Jag tog hand om en pall som skulle plockas ur och sen så körde jag 14 vagnar i butiken. Då plockar man upp varor och fyller på. De tre första arbetsdagarna var jag på övrigt vilket det innebär att man kör ut varor i butiken, plockar upp och fyller på. Så cirka 35 vagnar har jag kört ut varor i butiken så jag var väldigt nöjd! Jag kanske inte är klok som jobbar och sliter hårt för jag måste lära mig ta det lugnt. Om de andra på jobbet kan ta det lugnt, kanske jag borde också göra det. Min mamma kan ibland bli tokig på mig när jag håller på så där, och det förstår jag.
Idag har jag också jobbat fast jag inte skulle ha jobbat. Personalchefen sms mig och frågade om jag kunde jobba. Jag sms och sa att jag kunde jobba även om jag hade velat stanna hemma och vilat idag tanken på hur dåligt jag mådde igår. Samtidigt kände jag att jag behövde jobba idag för jag har inte många arbetsdagar i november så det var lika bra att jag jobbade idag.

Igår skulle jag ha gått på Halloweenfest hos en vän men dit gick jag aldrig för jag stannade hemma. Jag hade ont i huvudet som inte ville släppa från i fredags. Huvudvärken hade jag till igår kväll, tills jag skulle somna. Ena stunden kunde jag ha ont i huvudet, sen så kunde det släppa lite men det kom alltid tillbaka. Man hade inte bara ont i huvudet utan man hade också ont i halsen vilket jag fortfarande har. Dessutom frös jag, att jag hade en långärmad tröja, en träningströja och luvtröja samt två filtar. Det hjälpte inte för jag frös i några timmar. Sen på slutet svettades jag. Jag svettades som en gris.
I natt kunde jag inte alls sova bra för jag låg och vred.

Annars händer det inget speciellt. Jag har några arbetsdagar som jag ska jobba i november. Det är inte många arbetsdagar jag har men bättre det än ingenting.

Imorgon börjar en ny vecka, och jag hoppas på att veckan blir bättre då än den här veckan. Den här veckan har man känt sig nedstämd förutom i tisdags för då var jag glad. Det har varit för mycket tankar i hjärnan men också har det varit för mycket känslor. Ibland undrar jag var dåliga samvetet kommer ifrån för det är vad jag har känt mig inom mig. Det är nog situationer och människor som ger mig dåligt samvete. Och jag är bara rädd att jag ska hamna i den situationen. Annars måste jag komma ur situationen för jag vägrar att hamna i den situationen igen. Annars är det bara stänga av mobilen.

Inte ska jag skriva om mina tankar eller känslor för imorgon har jag något att se fram emot :)
Ser fram emot den lilla utflykten som jag har längtat efter. Och jag hoppas att hon kommer att tycka att det blir roligt imorgon. Hoppas hon ser fram emot utflykten. Det blir trevligt!

Och imorgon hoppas jag på att jag får mitt mail som jag har väntat på.


RSS 2.0