Sabina

Alla Hjärtans Dags kramar går till två speciella personer som förtjänar att få kramar utav mig men också förtjänar att få var sin rosbukett...

Den första personen är min underbara mamma. Min underbara mamma som jag älskar av hela mitt hjärta. Det går inte beskriva hur underbar hon är, och det går inte heller beskriva hur duktig hon är. På jobbet är hon otroligt duktig för hon sliter hårt med sitt arbete. Med sin avdelning där hon försöker göra det fint. Hon sliter ihjäl sig. Hon klagar inte. Ska hon klaga så är det ryggen. Ryggen som hon har haft problem med men annars är hon duktig. Hon hjälper kunderna. Hon ger inte upp. Dessutom är min mamma modig som jag inte tänker detaljera. Hon är inte bara duktig eller modig utan hon är också en stark människa. Jag hoppas att hon är stolt över sig själv för det är jag. Jag är stolt över min underbara mamma. Ibland plågar jag henne. Vad jag menar med det, när jag mår dåligt så ser hon det på mig. Hon frågar mig men jag svarar att det inte är det fast hon vet att det är något. Hon vill att jag ska berätta, och det förstår jag men jag vill inte alltid berätta allt för henne. Sedan har jag svårt att prata med henne om mina känslor och tankar för jag inte vill göra henne orolig. När jag inte berättar vad det är, så blir hon orolig. Och då måste jag berätta. Men det är inte alltid jag gör det. När jag gör henne orolig, vill jag flytta hemifrån för då behöver hon inte se mig när jag blir nere. Jag vet att min mamma vill att jag ska prata med henne om vad som helst.
Det är så mycket man vill säga om sin egen mamma men det viktigaste är att jag säger det som är viktig: att min mamma är underbar. Hon är en fin människa, och det har hon fått höra flera gånger. Jag hoppas att hon tar in åt sig när människor säger att hon är fin. Och det viktigaste: Jag älskar min mamma. Det har jag gjort sedan jag var liten!
Mamma ♥

Den andra personen är ängel skrattis. Jag tänker inte detaljera så mycket utan skriver det som är viktigt för mig. Det som betyder mycket för mig. Av hela mitt hjärta, är jag glad att jag har träffat henne för hon är en av de finaste människor jag har mött i mitt liv. En av de finaste människor som alltid kommer att finnas i mitt hjärta. En av de finaste människor som alltid kommer att finnas i mina tankar. Dessutom finns hon alltid i mina tankar. Hon får mig att skratta. Hon får mig att le. Hon får mig att vara arg eller tjurig. När jag är det, blir jag inte arg eller tjurig på henne. Jag är tokig, det är hon också. Jag får kalla oss för tok-människor, och det ser jag på positivt sätt! Hon är en ängel som har osynliga vingar. En ängel som har osynliga vingar som alltid kommer att vara en ängel för mig!
Ängel skrattis ♥