Sabina

Då var det fredag. Och som vanligt måste jag sitta uppe sent men jag ska snart ligga i sängen och kolla på tv. Eller så kanske jag ska sova.

Efter fem arbetsdagar i veckan är jag ledig i helgen fast i tisdags skulle jag inte ha jobbat men jag fick hoppa in för det var ingen extra personal som svarade på jobbets samtal när en arbetskollega försökte ringa en del. Ingen svarade. Och jag kunde inte heller men fick till slut hoppa in. Jag ställde upp för de.

I helgen händer inte så mycket utan jag ska ta det lugnt hade jag tänkt. Imorgon bitti ska jag ta en morgon promenad och på söndag ska jag ta en simtur på förmiddag.

Imorse tog jag en morgonpromenad vilket det var skönt även om det var lite kallt. Det märks att våren är här nu fast inte riktigt än för snön måste smälta först och sedan måste värme också komma. När värmen kommer, det är då jag upplever att våren är här.

Som sagt, tog jag en morgonpromenad. Jag ska nog satsa på det när jag inte börjar jobba tidigt på morgonen för idag började jag inte förrän klockan 12.30, och då passade jag på att ta en morgonpromenad. Det behövde jag efter igår kväll för det var en piss dag men också en piss kväll. Mina tårar kom hela tiden. Jag kunde inte sluta gråta så det var starka tankar och känslor man hade. Jag vet inte riktigt när jag grät mycket som jag gjorde igår kväll. Sist jag grät, var i onsdags fast det var inte mycket som igår.  Sedan hade det också varit lättare för mig att prata med någon annan än med familjen för jag har svårt att prata med en familjemedlem om mina tankar och känslor. Jag vet att jag kan vända mig till de för de skulle stötta mig. Jag vill inte göra min familj orolig men jag gör inte det lätt för de speciellt för min mamma för hon kan se på mig om jag inte mår bra, och då vill hon att jag ska prata med henne om hur jag mår. Det är inte lätt för mig.

Ikväll pratade jag med min mamma om mig för jag ville vara tydlig för henne om olika saker. Jag ville få henne att förstå vilket jag tror att hon gör. Jag berättade för henne att jag har svårt att prata med henne eller min syster om mina tankar och känslor. Jag sa även också att hon inte får tro att jag inte älskar de för att jag inte vill prata med någon av de om mina tankar och känslor för så är det inte. Jag sa också att hon inte får ha såna tankar. Jag älskar min familj.

Jag berättade också att hon inte får pressa mig för det har hänt att hon har pressat mig då hon vill att jag ska berätta varför jag inte mår bra. Och på det sättet som hon kollar på mig... Jag känner press från henne. Och jag förstår henne att hon vill att jag ska prata med henne om allt men ibland måste jag sätta en gräns. Jag vill inte göra min familj oroliga. Gör jag det, får jag dåligt samvete. När det blir så, då vill jag flytta hemifrån. Familjen <3

Det finns bara en person jag kan vända mig till. Med henne kan jag prata om allt. Jag önskar att jag kunde känna så när det gäller mina kompisar men jag kan inte för jag har svårt att vända mig till någon av mina kompisar av olika anledningar. Jag vill kunna vända mig till någon av mina kompisar men jag kan inte. Idag kan jag inte. Imorgon kan jag inte. Den här månaden kan jag inte. Den dagen när jag är redo, då är jag redo men inte idag. Idag är jag inte redo att vända mig till någon av mina kompisar. Jag trodde aldrig att jag skulle uppleva så här men tyvärr har det blivit så här.

Nyss tänkte jag på en sak när jag tog en morgonpromenad imorse. Jag hoppas att människor förstår mig att jag försöker kämpa med allting oavsett hur mycket jag hatar livet, oavsett hur mycket jag tycker att det här plågar mig. Jag tror att jag gör mitt bästa. Jag kanske kunde ha gjort det ännu bättre. Jag har försökt att se positivt med livet men det har inte varit lätt. Fortfarande idag försöker jag se positiv med livet men det gör ont, att jag inte klarar av att göra det i några dagar i sträck. Jag hoppas också att människor inte ska tro att jag kanske har gett upp vilket jag inte har gjort det för annars skulle jag ha gett upp för länge sedan. Jag vill inte bara att människor ska tänka mig som en deprimerad människa för jag försöker med det här. Jag försöker må bra. Jag försöker att vara glad, och mitt leende har aldrig varit falskt för jag kan inte göra mitt leende falskt. Antingen är jag glad, eller så är jag inte glad.

Nu märker jag att kvällens inlägg är deprimerat, så nästa gång jag ska skriva ett inlägg ska det inte vara deprimerat.

God natt!