Platsen.

Det finns en plats där jag vill vara men den platsen där jag vill vara, ligger långt bort vilket det skär i mitt hjärta. Det skär i mitt hjärta att jag inte kan vara där, för nu i kväll vill jag vara där. Jag vill inte bara vara där utan jag behöver också vara där, samt att jag måste vara där. Vill, behöver och måste.

Jag känner mig fri när jag är där. Jag känner mig "levande" när jag är där.
Här känner jag mig inte fri. Här känner jag mig inte "levande" utan jag kvävs av att vara här.
Men en vacker dag kanske jag kan känna mig fri här. Till och med kanske jag kan känna mig "levande" här.
Det är nog mitt nästa mål: Att känna mig fri. Att känna mig "levande".

Platsen som jag pratar om är vackra staden Jajce, Bosnien. Platsen som är mitt första hem, som alltid kommer vara mitt första hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0